Försteläraruppdraget i ljuset av skolans styrning

Träffen började i det som binder oss samman. Vi lyfte Skolverkets beskrivning av försteläraruppdraget och lät den skapa en gemensam startpunkt. Uppdraget handlar om att stödja undervisningsutveckling, leda kollegialt lärande och bidra till skolans systematiska kvalitetsarbete. Samtidigt rymmer det kraften som uppstår när lärare utforskar sina egna frågor om undervisningen och låter dem bli drivkraft i utvecklingsarbetet.

För att den kraften ska få riktning behöver den möta tydliga ramar. Vi placerade därför uppdraget i Eskilstunas fem fokusområden: kunskapsutveckling, ledning och stimulans, stöd till elev, närvaro samt trygghet och studiero. Här blir försteläraren en viktig länk som håller ihop undervisningens vardag med skolans gemensamma mål.

Vid borden samtalade vi om hur uppdraget tar form i praktiken, vad som skapar energi och vilka frågor som växer fram i undervisningen. Forskning av Jahnke, Hirsh och Olin Almqvist visar att många utvecklingsfrågor just uppstår där lärare möter elevernas lärande i realtid – i sådant som skaver, återkommer eller väcker nya tankar. Under träffen arbetade vi med hur dessa frågor kan få utrymme inom ramarna för skolans systematiska kvalitetsarbete och hur försteläraren kan bidra till struktur, hållbarhet och riktning.

Som stöd fanns också forskningen om kollegialt lärande. Skolverket betonar att utvecklingsarbete behöver vara systematiskt, förankrat och inriktat på undervisningens innehåll. Tydliga processer och gemensamma begrepp skapar förutsättningar för att lärares frågor inte bara ska tas tillvara, utan också leda till förändring över tid.

Delaktighetsmodellen som stöd i arbetet med demokrati, delaktighet och inflytande

Ett av Eskilstunas prioriterade utvecklingsområden handlar om demokrati, delaktighet och inflytande. Begreppen är omfattande och överlappar delvis varandra, vilket gör dem viktiga men också krävande att arbeta med i undervisningens vardag. Under träffen presenterade vi delaktighetsmodellen från SPSM som ett verktyg som kan hjälpa till att konkretisera och synliggöra dessa frågor.

Modellen beskriver sex dimensioner: autonomi, tillgänglighet, tillhörighet, samhandling, erkännande och engagemang. I den praktiska övningen ansvarade varje deltagare för en dimension och arbetade tillsammans med en berättelse som lästes i flera steg. Övningen gav utrymme att undersöka hur delaktighet faktiskt tar form i olika undervisningssituationer och hur modellen kan användas både i planering och i analys av undervisningen.

Samtalen visade hur modellen kan stödja ett mer nyanserat språk om elevers erfarenheter och hjälpa arbetslag att utveckla en gemensam förståelse för delaktighetens olika delar.