Nya perspektiv på undervisning efter jobbskuggning i Italien
Hur kan undervisning få ta mer tid? Hur kan lärmiljöer stödja samarbete mellan elever? Vad händer när handstilsträning fortfarande är en självklar del av skoldagen? Under vecka 7 reste lärarna Nina Drigoris och Laura-Felicia Salonen tillsammans med biträdande rektor Ingela Nilsson från Lagersbergsskolan till Cesena i Italien för att jobbskugga.

Nina Drigoris från Lagersbergsskolan håller upp Elsa Beskows bok Årets saga i italiensk översättning.
Besöket blev en vecka fylld av nya perspektiv, oväntade likheter och många konkreta idéer att ta med hem.
Skolor, lärmiljöer och ett varmt välkomnande
Delegationen besökte tre olika skolor med elever från förskoleklass till årskurs fem. Skillnaderna mellan skolorna var tydliga. En av dem var helt nybyggd med ljusa lokaler, flexibla möbler och bord som snabbt kunde ställas om för olika arbetsformer. De andra skolorna var äldre och enklare, med ganska hård akustik i klassrummen.
Redan första dagen möttes de svenska besökarna av ett varmt mottagande. Elever samlades i trappan och sjöng en välkomstsång. Värdskolorna visade stor stolthet över sin verksamhet och en tydlig vilja att dela med sig av sina arbetssätt.
Undervisning som väckte inspiration
I flera klassrum arbetade eleverna grundligt med skönlitteratur. Läraren började ofta med högläsning, följt av grupparbete där eleverna tränade på att läsa med rätt betoning och känsla. Arbetet avslutades med gemensamma reflektioner. Tempot var lugnt och varje elev fick möjlighet att delta.
En av lärarna från Lagersbergsskolan beskriver upplevelsen så här:
– Hos oss går det ofta fort. Här fick saker verkligen ta tid.
En annan sak som väckte uppmärksamhet var hur systematiskt skolorna arbetade med handstil. Eleverna tränade både textning och skrivstil och arbetade noggrant med bokstävernas form. Övningarna kopplades ofta till läsning och skrivuppgifter.
I de yngre åldrarna syntes också ett tydligt tematiskt arbetssätt med learning by doing-perspektiv. Eleverna fick prova, ändra och testa igen när de arbetade med bokstäver och ord.
Ett annat inspirerande exempel kom från en klass som arbetade med temat ”vår närmiljö”. Eleverna fotograferade området runt skolan, byggde en stor tvådimensionellkarta tillsammans. Under jobbskuggnings besöket utvecklades kartan av tredimensionella modeller av byggnader.
Delaktighet och nya idéer
I klassrummen syntes också olika former av elevdelaktighet. Elever gav varandra ordet, arbetade i par och turades ibland om att leda delar av arbetet.
En idé som särskilt väckte intresse var elevpoddar. Flera skolor spelade in poddavsnitt där elever återberättade om vad de arbetat med under veckan eller intervjuade varandra. Det blev ett sätt att synliggöra lärandet både för skolan och föräldrar.
Under veckan gjordes även ett studiebesök på ett bokförlag som producerar barnböcker helt baserade på bildstöd. För deltagarna blev det en ny upptäckt och väckte tankar om hur visuellt stöd kan göra läsning mer tillgänglig för fler elever.
En annan tydlig skillnad handlade om hur stöd organiseras. Speciallärare arbetade ofta direkt i klassrummet och följde elever i undervisningen. Elever med stora stödbehov deltog i den ordinarie undervisningen med stöd av specialutbildad personal.
Vad kan vi ta med oss till Eskilstuna?
Efter resan har lärarna arbetat vidare tillsammans med sina elever genom att visa bilder, berätta om besöket och jämföra hur skolan kan se ut i olika delar av världen. Samtalen har också öppnat för elevernas egna erfarenheter av andra länder och kulturer.
Jobbskuggningen gav flera idéer att ta med hem till undervisningen:
- att låta arbetet med texter få ta mer tid
- att arbeta mer systematiskt med läsning och skrivande
- att utveckla tematiska arbeten där elever undersöker sin närmiljö
- att skapa fler sätt att synliggöra lärandet, till exempel genom elevpoddar
- att fortsätta utveckla inkluderande arbetssätt i klassrummet
Resan gav också något mer än konkreta metoder. Den gav nya perspektiv på undervisning, lärmiljöer och skolans uppdrag.
