Vad händer när läsning blir hela arbetslagets ansvar?

Under läsåret 2025/2026 prövade arbetslaget därför två olika former av återkommande lästräning. Först arbetade eleverna med läslistor, därefter med en gemensam bok kopplad till deras kommande prao. Resultaten visade en positiv utveckling av läshastigheten, men arbetet synliggjorde också hur mycket organisation, kontinuitet och gemensamt ansvar betyder när läsning ska bli en del av hela skoldagen.

Inspiration från kollegor

Läsåret innan hade låg- och mellanstadiet arbetat med en lässatsning inspirerad av Sara Bruuns upplägg med läslistor. Deras erfarenheter och resultat presenterades i samband med skolans aktionsforskning i juni 2025.

Det gjorde lärarna i team 8 nyfikna. De mötte själva elever som behövde utveckla sitt läsflyt och ville undersöka om ett liknande upplägg kunde fungera även i årskurs 8.

I början av september förra året screenades därför samtliga elever med H4 minuttest. Resultaten användes sedan för att sätta samman läspar. Elever som läste i ungefär samma tempo och samtidigt bedömdes vara trygga med varandra fick läsa tillsammans.

Läsning varje dag i fem veckor

Under fem veckor skulle eleverna läsa någon gång varje skoldag. Läsningen placerades på olika lektioner och blev därmed inte en fråga enbart för svenskämnet. Hela arbetslaget behövde bidra för att skapa kontinuitet.

Eleverna arbetade med läslistor och läste tillsammans i sina par. Efter fem veckor genomfördes samma minuttest igen.

Resultaten visade att läshastigheten hade ökat i samtliga klasser. Utvecklingen såg olika ut mellan klasserna och inom elevgrupperna, men förändringen gjorde arbetslaget nyfiket på att fortsätta undersöka arbetssättet.

Även eleverna började uppmärksamma en förändring. Flera beskrev att de upplevde att de hade blivit snabbare på att läsa och att det blivit lättare att följa med i innehållet.

Ett enkelt upplägg kräver en fungerande organisation

Samtidigt blev det tydligt att ett till synes enkelt upplägg inte genomför sig självt.

Vissa dagar glömdes läsningen bort. Vid andra tillfällen fanns vikarier på plats som inte kände till upplägget, och elevernas frånvaro gjorde också att träningsmängden varierade. Ibland kunde ett missat lästillfälle tas igen senare samma dag, men eleverna fick ändå olika mycket träning.

Arbetslaget såg därför att organisationen runt satsningen var minst lika viktig som själva materialet.

Om eleverna ska läsa varje dag behöver alla som möter gruppen känna till syftet, veta vad som ska göras och se sin del i arbetet. Läsutveckling blir då inte enbart en uppgift för svenskläraren, utan ett gemensamt ansvar som kan få betydelse för elevernas möjligheter att ta till sig innehåll i alla ämnen.

Från läslistor till sammanhängande text

Efter höstens första omgång ville arbetslaget utveckla arbetet vidare. Nästa fråga blev vad som skulle hända om eleverna fick använda sin läsning i en längre, sammanhängande text.

Inför vårens prao valde teamet därför att koppla lässatsningen till det ämnesövergripande SYV-arbetet. Eleverna fick varsin exemplar av boken Sand, som anknyter till praoverksamheten.

Under fyra veckor läste eleverna återkommande i par. Vid varje tillfälle läste de i två till tre minuter och markerade hur långt de hade kommit. På så sätt kunde de själva följa sin läsning över tid.

Även denna omgång följdes upp med screening före och efter perioden.

Resultaten pekade åter på en ökad läshastighet i de flesta grupperna. I flera klasser ökade också andelen elever som nådde den nivå som användes som riktmärke för åldersadekvat läsning, även om utvecklingen varierade mellan klasserna.

Arbetslaget genomförde dessutom ett läsförståelsetest efter perioden och såg tecken på utveckling även där.

Eleverna behövde inte tycka att det var roligt för att se värdet

Elevernas respons var inte odelat positiv. Många beskrev själva lästräningen som ganska tråkig.

I betygssamtal kunde flera samtidigt sätta ord på att den återkommande träningen hade gjort skillnad. De upplevde att de hade blivit snabbare och säkrare läsare och att det blivit lättare att förstå det de läste.

För arbetslaget blev det en viktig erfarenhet. En aktivitet behöver inte alltid upplevas som lustfylld för att eleverna ska kunna förstå dess syfte eller se sin egen utveckling.

Vad säger andra erfarenheter av intensiv lästräning?

Arbetet inspirerades bland annat av Sara Bruuns erfarenheter av intensiv lästräning. I en artikel i Ämnesläraren beskrivs hur både Sara Bruun och Anette Höltää har arbetat systematiskt med återkommande lästräning och sett förbättringar i elevers avkodning och läshastighet.

Logopeden och forskaren Anna Eva Hallin har samtidigt lyft både möjligheter och risker med läslistor. Bland annat betonar hon betydelsen av återkoppling och av att lästräningen inte stannar vid att läsa fortare, utan kopplas till förståelse och meningsfull läsning.

De perspektiven känner arbetslaget igen från sitt eget arbete. Läslistorna gav struktur och möjlighet till intensiv träning, men nästa steg med sammanhängande text upplevdes som mer meningsfullt för många elever.

Nästa steg: fortsätta i årskurs 9

När eleverna nu gått vidare till årskurs 9 vill arbetslaget fortsätta utveckla arbetet.

Erfarenheten från förra året är att återkommande läsning kan vara värdefull, men också att formen behöver utvecklas. Arbetslaget vill därför i högre grad arbeta med sammanhängande texter och böcker där eleverna får följa ett innehåll över tid.

Samtidigt finns den organisatoriska utmaningen kvar. För att satsningen ska bli en del av undervisningen behöver den vara tydligt planerad och förankrad hos alla som möter eleverna.

Årets arbete har därför inte bara väckt frågor om hur elever tränar läsning. Det har också väckt en större fråga om skolans gemensamma ansvar:

Hur skapar vi undervisning där elever får många återkommande möjligheter att läsa, förstå och använda texter, oavsett vilket ämne de befinner sig i?