Att utveckla en bedömningspraktik för framtiden
24 april 2025
Vad händer när bedömning inte bara handlar om resultat, utan om lärande, hälsa och framtidstro? I den industrihistoriska miljön på Munktellmuseet samlades förstelärare och skolledare från Eskilstunas grund- och gymnasieskolor för att utforska just detta. Med professor Christian Lundahl som vägledare fick vi ta del av forskning, perspektiv och frågeställningar om hållbar och likvärdig bedömning.

Hur skapar vi en bedömningskultur som är rättssäker och bidrar till lärande utan att skapa onödig stress för vare sig elever eller lärare? Det var en av många frågor som stod i centrum under eftermiddagen som kombinerade föreläsning med reflektioner och kollegiala samtal.
Hållbar bedömning
Christian Lundahl inledde med att påminna om något vi ofta känner till men kanske inte alltid hinner stanna upp vid: att bedömning väcker känslor. Det som för oss kan vara en vardaglig del av undervisningen – ett prov, ett omdöme, en kommentar – kan för eleverna få stor betydelse. Det påverkar hur de ser på sig själva, sin förmåga och sin vilja att lära.
Flera exempel visade hur starkt bedömning griper in i elevers liv. Elever i den forskning som Lundahl visar fram beskriver stress och oro, särskilt när förväntningarna är otydliga eller återkopplingen uteblir. För vissa är det extra tydligt vid nationella prov, för andra i vardagliga klassrumssituationer. Det här påminner oss om att bedömning aldrig är enbart teknisk eller neutral. Det vi väljer att bedöma – och hur vi kommunicerar det – påverkar vad eleverna uppfattar som viktigt i skolan. När vissa typer av prestationer lyfts fram, och andra osynliggörs, formas också deras bild av vad som räknas och vad som ger erkännande.
Därför behöver hållbar bedömning förstås som mer än ett system för att sätta omdömen och betyg. Det handlar om en yrkesskicklig praktik där vi som lärare väger samman flera perspektiv: vad vi gör i klassrummet (det praxeologiska), hur vi tolkar mål och kriterier (det begreppsliga), och hur våra bedömningar påverkar elevernas känslor och självkänsla (det socioemotionella). När dessa delar får mötas i vardagen och i våra kollegiala samtal har vi större möjlighet att skapa en undervisning där elever kan utvecklas och må bra.
Likvärdig bedömning
Vad betyder det egentligen att bedömning ska vara likvärdig? Att alla elever behandlas lika? Eller att alla ges möjlighet att visa vad de kan på sätt som passar dem? Det finns inga enkla svar, men det blev tydligt att likvärdighet inte handlar om likformighet. Den kräver omdöme, förståelse för kontext och ett levande samtal om vad vi faktiskt menar med kvalitet.
Lundahl visade också på forskning som pekar på att elevers kön, bakgrund och ämne påverkar elevers känslor om bedömning. Det väcker frågor som tål att utforskas vidare, särskilt när det gäller relationen mellan bedömning, rättvisa och skolans kompensatoriska uppdrag.
Från ensam bedömning till samsyn
Christian Lundahl lyfte att många lärare fortfarande arbetar relativt ensamma med bedömning, trots att det finns starkt stöd i forskningen för att sambedömning i bred bemärkelse – från gemensam planering till uppgiftskonstruktion och efterföljande reflektion – kan bidra till ökad likvärdighet och stärkt yrkesskicklighet. Sambedömning kan också skapa större trygghet i lärarrollen, särskilt i komplexa bedömningssituationer.
Han betonade att sambedömning inte enbart handlar om att rätta tillsammans, utan om att tänka tillsammans. Det innebär att samtala om vad vi egentligen menar med begrepp som ”resonemang” eller ”förståelse”, att diskutera progression i olika förmågor, och att utforska hur återkoppling kan bli ett stöd för lärande – inte bara ett kvitto på prestation.
Föreläsningen väckte viktiga frågor om likvärdighet: För vem ska bedömningen vara likvärdig? Hur kan vi skapa samsyn i hela lärprocessen, inte bara i slutet? Hur påverkar uppgiftens utformning våra möjligheter att planera och bedöma tillsammans? Vad behöver finnas i skolans organisation och kultur för att detta arbete ska bli långsiktigt och förankrat i det vardagliga kollegiala lärandet?
Att få syn på vår egen bedömningspraktik
Mot slutet av efterdagen riktades fokus mot vår egen praktik. Vi fick med oss idéer och metoder för att börja undersöka hur bedömning fungerar hos oss. I samtal i skolvisa grupper växte tankar fram om vad vi är nyfikna på att veta mer om och hur vi kan ta reda på det genom olika former av datainsamlingar. Hur får vi in elevernas röster?
Det blev tydligt att detta inte är något vi ska bli färdiga med. Det är något vi utforskar tillsammans över tid.
Nyfiken och vill läsa mer?
Christian Lundahl är en av författarna till Skolverkets forskningsöversikt Bedömning
för hållbart lärande - Kunskaps- och hälsofrämjande bedömningspraktiker i skolan. Här hittar du den: