RTI - Från bedömning och analys till insats

Hur vet vi vilka elever som behöver stöd – och när? Hur använder vi bedömning inte bara för att mäta, utan för att styra undervisningen och forma rätt insatser i rätt tid? Den här modulen riktar sig till dig som lärare och ger verktyg för att arbeta strukturerat med bedömning, analys och undervisningsanpassning genom modellen Response to Intervention (RTI).

I detta material får du en introduktion till RTI, praktiska exempel samt kollegiala aktiviteter för att utveckla din professionella bedömarkompetens. RTI sätter bedömningen i centrum för undervisningen – inte som kontroll, utan som ett verktyg för att stärka elevernas lärande och lärarens undervisningsbeslut.

Inledning och beskrivning

Response to Intervention (RTI) är en amerikansk modell som utvecklades under början av 2000-talet för att tidigt identifiera och stödja elever i behov av särskilt stöd, utan att behöva invänta formella diagnoser. Modellen vilar på stark forskningsgrund och har visat goda resultat, särskilt inom läs- och matematikutveckling. Centralt i RTI är att insatser ska vara förebyggande, flexibla och datadrivna – beslut om stöd ska baseras på tillförlitlig bedömning snarare än antaganden.

I Sverige har modellen framför allt prövats inom ämnena svenska och matematik, med tydliga effekter på elevers lärande. Studier från bland annat Specialpedagogiska skolmyndigheten visar att arbetssättet ger resultat när det anpassas till svensk skolkontext och styrdokument. Men även om RTI främst etablerats inom språk och matematik, bygger modellen på allmändidaktiska principer och kan därför användas i alla ämnen och årskurser. Det handlar ytterst om att skapa strukturer för att tidigt upptäcka hinder, erbjuda rätt stöd i rätt tid, och kontinuerligt följa upp effekterna för att stärka varje elevs kunskapsutveckling.

RTI innebär också en förändring i synsätt – från individfokus till undervisningsfokus. Innan särskilt stöd övervägs, prövas insatser på undervisningsnivå. Det ställer krav på ett professionsdrivet, systematiskt arbete där lärare ges möjlighet att utveckla sin kompetens i bedömning, analys, och undervisningsanpassning.

En modell för att anpassa undervisningen efter elevers behov på tre nivåer: justeringar, riktade insatser och intensivt stöd

RTI består av tre nivåer – eller lager – av stöd. På den första nivån anpassas den ordinarie undervisningen för att möta alla elevers behov. Om detta inte räcker, erbjuds riktade insatser i mindre grupper. För de elever som trots detta inte gör tillräckliga framsteg ges intensivt stöd i mindre grupper eller enskilt. Alla insatser följs upp med hjälp av strukturerad, återkommande bedömning, vilket gör det möjligt att fatta informerade beslut om nästa steg. Denna arbetsgång kräver en professionell kompetensutveckling inom bedömning, analys av resultat och didaktiska anpassningar.

Lager 1: Justera undervisningen för alla

Det första lagret i RTI-modellen handlar om att skapa en inkluderande, varierad och forskningsbaserad undervisning som ger alla elever möjlighet att lyckas. Här ligger fokus på att göra justeringar inom klassens ram: tydliggöra mål, använda visuellt stöd, ge exempel, arbeta med språkutveckling i alla ämnen, och erbjuda flera sätt att visa kunskap. Även formativ bedömning spelar en central roll – genom dagliga observationer, självskattningar och exit tickets får läraren underlag för att justera undervisningen i realtid. Kompetensutveckling på denna nivå handlar om att utveckla kollegiala rutiner för att analysera elevresultat, planera differentierade lektioner och använda stödmallar och strukturer som stöttar elevernas förståelse.

Lager 2: Riktade insatser för vissa

När vissa elever inte nått tillräcklig progression trots god undervisning, sätts riktade insatser in. Dessa ges ofta i mindre grupper och under en begränsad tid, med tydligt fokus – exempelvis lässtrategier, begreppsförståelse eller problemlösning i matematik. Undervisningen är systematisk, explicit och ofta mer intensiv än i ordinarie klass. Pedagogen modellerar, eleverna får direkt återkoppling, och lärandet sker i tydligt strukturerade steg. Kompetensutveckling på denna nivå kräver träning i att planera och leda smågruppsundervisning, följa upp effekter med hjälp av screening och analysera vilken typ av undervisning som passar vilka elever. Riktade insatser dokumenteras och utvärderas för att se om eleven kan återgå till ordinarie undervisning eller om ytterligare stöd krävs.

Lager 3: Intensivt stöd – innan det blir särskilt stöd

Om eleven inte gör tillräckliga framsteg trots god undervisning och riktade insatser, är det dags för intensifierat stöd – RTI:s tredje lager. Här sker undervisningen individuellt eller i mycket små grupper, med hög frekvens och tydlig struktur. Det kan handla om daglig undervisning i avgränsade färdigheter, exempelvis läsning, skrivning eller matematisk förståelse. Insatserna är fortfarande en del av det pedagogiska uppdraget och räknas inte som särskilt stöd, men kräver ofta samverkan mellan lärare, specialpedagog och elevhälsa. Bedömningen är här mycket tät och insatser justeras efter varje uppföljning. Kompetensutveckling i detta lager handlar om fördjupad kunskap i specialpedagogik, anpassad didaktik och samverkan i elevhälsoarbetet. Syftet är att vända utvecklingen innan behovet av särskilt stöd är ett faktum.

RTI för kompetensutveckling i bedömning

RTI är mer än en modell för stödinsatser – det är en struktur för att höja kvaliteten på undervisningen genom att stärka lärares professionella bedömarkompetens. Att arbeta enligt RTI innebär att läraren inte bara undervisar, utan också kontinuerligt samlar in, tolkar och agerar på information om elevers lärande. Denna datadrivna praktik gör att undervisningen blir mer träffsäker, och att insatser sätts in i tid, på rätt nivå och med större precision.

För att RTI ska fungera krävs ett kollegialt lärande där lärare tillsammans utvecklar sin förmåga att använda screeningverktyg, tolka formativa bedömningsdata, planera differentierad undervisning och följa upp effekterna av sina insatser. På så sätt blir RTI inte bara ett stöd för elever i behov utan ett redskap för hela skolans professionella utveckling. Genom att sätta bedömningen i centrum för undervisningen, skapas en kultur där elevens lärande står i fokus och där varje pedagogisk insats bygger på evidens snarare än antaganden.