En genomtänkt årsplanering skapar struktur och riktning för gymnasieundervisningen. Genom att utgå från kursplanens centrala innehåll och kunskapskrav ges eleverna möjlighet att successivt fördjupa och bredda sitt kunnande. När lärandemål och bedömningspunkter planeras in redan från början blir sambandet mellan undervisning, lärande och bedömning tydligt.

En välgjord årsplanering synliggör när olika förmågor ska tränas, när formativ återkoppling är mest värdefull och när det är lämpligt att genomföra mer sammanfattande examinationsuppgifter. Den hjälper läraren att skapa balans mellan genomgångar, fördjupningsarbeten, reflektion och repetition – och ger samtidigt flexibilitet att möta elevernas olika behov under kursens gång.

Exempel 1: En gymnasielärare i svenska 1 planerar in återkommande moment där eleverna får visa sin förståelse i diskussioner, skriftliga analyser och muntliga framställningar. Mellan dessa tillfällen varvas lärarledda genomgångar, kamratrespons och individuella handledningssamtal. På så sätt blir planeringen ett stöd för både progression och likvärdig bedömning.

Exempel 2: En gymnasielärare i matematik 2b strukturerar kursen så att eleverna får återkommande möjligheter att visa sin förståelse på olika sätt. I början av varje område används diagnostiska uppgifter för att synliggöra förkunskaper. Under arbetets gång följs progressionen upp med digitala quiz, kamratdiskussioner och problemlösningsuppgifter. I slutet av varje delmoment genomförs sammanfattande uppgifter – både skriftliga prov och öppna tillämpningsuppgifter – som knyter ihop kursens innehåll och tränar eleverna i att resonera, analysera och använda matematiska begrepp i nya sammanhang.

I varje lektion finns möjlighet att stärka elevernas lärande genom att synliggöra var de befinner sig och vart de är på väg. Lektionsplanering som stödjer bedömning handlar om att tydliggöra lärandemål, välja aktiviteter som ger eleverna möjlighet att visa vad de kan och att ge återkoppling som för dem framåt.

Formativa inslag som frågor med djup, observationer, självvärderingar eller korta skriftliga uppgifter gör att läraren kan fatta informerade beslut om nästa steg. När eleverna vet vad de ska lära sig och får återkoppling under tiden, ökar deras engagemang och ansvar för lärandet.

Exempel: En lärare i svenska börjar lektionen med att visa målet på tavlan, låter eleverna arbeta med en skrivuppgift, ger återkoppling med hjälp av en kamratbedömningsmall och avslutar med att eleverna får reflektera i loggboken. På så sätt planeras lektionen för lärande – inte bara aktivitet.

Att planera tillsammans med kollegor skapar en gemensam grund för undervisning och bedömning. När flera lärare diskuterar mål, aktiviteter och elevexempel tillsammans blir undervisningen mer likvärdig och professionellt grundad. Samplanering minskar det ensamma ansvaret och öppnar för kollegialt lärande där erfarenheter och idéer delas.

Genom att formulera gemensamma lärandemål, utveckla uppgifter tillsammans och prata om bedömningsaspekter skapas en starkare samsyn. Det ger trygghet – både för elever och lärare – och gör det lättare att systematiskt arbeta med formativ bedömning och säkerställa en rättvis summativ bedömning.

Exempel: Ett arbetslag planerar en gemensam kurs i samhällskunskap 1b. De tar fram gemensamma mål för ett moment om demokrati och hållbar utveckling, utvecklar ett casearbete där eleverna ska analysera olika perspektiv, och en gemensam bedömningsmatris. Under arbetets gång samlas lärarna regelbundet för att granska elevexempel, diskutera återkoppling och justera undervisningen. På så sätt skapas både samsyn och progression i hela kursen.

Förslag på centrala forskare och teorier att sätta sig in i:

Dylan Wiliam & Paul Black – Formativ bedömning

Deras arbete är grundläggande för hela tankesättet bakom formativ bedömning.

Wiliam beskriver fem nyckelstrategier för formativ bedömning, t.ex.:

• Tydliggöra mål och kriterier för framgång.
• Skapa aktiviteter som synliggör lärande.
• Ge återkoppling som leder vidare.
• Aktivera elever som läranderesurser för varandra.
• Aktivera elever som ägare av sitt eget lärande.

Relevans: Ger en vetenskaplig grund till hur planering kan byggas upp kring dessa strategier.

John Hattie – Synligt lärande (Visible Learning)

• Betonar vikten av att eleverna förstår vad de lär sig och varför.
• Formativ återkoppling och tydliga lärandemål har mycket högt "effektvärde".
• Relevans: Stöd för att planering bör utgå från tydliga mål och evidens på lärande.

Lorrie Shepard – Bedömning och undervisning integrerat

• Förespråkar att undervisning och bedömning inte ska vara separata processer.
• Lyfter vikten av att bedömning sker kontinuerligt och är integrerad i undervisningen.
• Relevans: Underbygger varför planering och bedömning bör gå hand i hand.

Helen Timperley – Kollegialt lärande och utvärderingsinformerat utvecklingsarbete

• Fokuserar på hur lärare kan använda information om elevers lärande för att utveckla undervisningen.
• Viktig för samplanering och kollegial analys av undervisning och bedömning.
• Relevans: Teoretiskt stöd för varför samplanering är ett professionellt utvecklingsverktyg.

Shirley Clarke – Elevaktiva klassrum och bedömning för lärande

• Praktisk tillämpning av formativ bedömning i klassrummet.
• Fokus på elevdelaktighet, självbedömning, kamratbedömning.
• Relevans: Stöd för hur lektionsplanering kan utformas för att aktivera elever i bedömningsprocessen.

Williams, D. Leahy, S. (2015). Handbok i formativ bedömning, strategier och praktiska tekniker. Natur & Kultur.

S.Pihlgren, A. (2013). Det tänkande klassrummet. Liber.

Timperley, H. (2013, 2019) Det professionella lärandets inneboende kraft. Studentlitteratur.