När eleverna har tagit sig igenom den inledande fasen av ett arbete förändras också behovet av återkoppling. Tidig återkoppling handlar ofta om att hjälpa eleverna att komma igång, att förstå uppgiften, välja en ingång och hitta riktning. Men i nästa fas skiftar fokus. Nu blir återkopplingen mer djupgående och riktad mot kvalitet: Vad fungerar bra? Vad kan utvecklas? Varför spelar det roll, och hur kan eleven ta nästa steg?

Här är vi i kärnan av den formativa bedömningen, där återkopplingen inte bara utvärderar utan driver lärandet framåt. Den hjälper eleverna att se sitt eget arbete med nya ögon och ger konkreta verktyg för förbättring. Målet är att rusta dem inför den avslutande fasen, där de ska kunna visa förtrogenhet med kunskapen, uttrycka sin förståelse och använda sina förmågor med större säkerhet. Men denna fas innehåller även risker. Elever ska ta kritik, hantera känslor kring respons, krav och förväntningar vilket kräver en förtroendefull relation där elever är trygga i att läraren samlar information under arbetet.

Formativ bedömning som verkligen pekar framåt handlar inte enbart om att identifiera vad som kan förbättras i en uppgift. Den är också en del av en pågående dialog om hur eleven arbetar, vilka strategier som används, vilka val som görs och hur eleven kan utveckla sitt arbetssätt. På så sätt lämnas eleven inte ensam med att själv försöka lista ut hur arbetet ska bedrivas, utan får stöd att förstå både vad som behöver göras och hur det kan göras.

Forskning visar att skickliga lärare inte bara ger tydlig återkoppling utan också är särskilt bra på att skapa emotionellt stödjande lärmiljöer, erbjuda pedagogiskt stöd och organisera klassrummet på ett sätt som maximerar elevernas möjlighet att lyckas. Formativ bedömning är därför inte bara en teknik, det är en del av en undervisningskultur som sätter lärandet i centrum och tar hänsyn till både innehåll och individ.

Återkoppling är en kraftfull del av undervisningen, men bara när den leder till lärande. Följande exempel visar situationer där återkopplingen riskerar att tappa sin effekt:

• Du lägger mycket tid på att ge återkoppling, men utan att säkerställa att den faktiskt når fram till eleven.
• Eleven ges inte möjlighet att använda återkopplingen i sitt fortsatta arbete.
• Kommentarerna är svårtolkade, till exempel skrivna i förkortningar eller kod (t.ex. st = stavning, UTV = utveckla), vilket försvårar förståelsen.
• Hela arbetet rättas, även sådant som inte är relevant för lärandemålet – vilket riskerar att överväldiga eleven.
• Du ger återkoppling på kvalitetsaspekter, men utan att konkretisera vad eleven behöver utveckla eller förbättra.
• Samma missförstånd eller fel återkommer hos flera elever, men du återkopplar till varje enskild elev i stället för att lyfta det gemensamt i helklass.
• Du kommenterar endast vad som är rätt eller fel – utan att ge vägledning i hur eleven kan ta nästa steg.
• Du använder värdeladdade eller otydliga ord som inte går att bearbeta, såsom ”dåligt”, ”otydligt” eller ”ostrukturerat”.
• Du kommenterar arbetet enbart i samband med betygssättning, i syfte att förklara betyget – inte för att stödja elevens fortsatta lärande.

Dessa exempel speglar en återkopplingspraxis som präglas av en förmedlingskultur, där elever i hög grad lämnas ensamma att tolka, förstå och omsätta återkopplingen i sitt lärande. I stället för att bygga på dialog, samarbete och vägledning, blir fokus lätt att peka ut vad som är fel, snarare än att tillsammans identifiera styrkor, upptäcka möjligheter och bana väg framåt i lärandeprocessen.

Stanna nu upp i din läsning och titta igen på ovanstående punkter. Prova att formulera om dessa till exempel mot att ge effekt i stället. På så sätt får du en lista med framgångsfaktorer

Skilj mellan formativ och summativ återkoppling

Formativ återkoppling syftar till att stödja elevens lärande under arbetets gång, medan summativ återkoppling handlar om att summera och bedöma elevens prestation i förhållande till kriterierna. Det är viktigt att tydligt skilja dessa åt, så att återkopplingen inte uppfattas som ett betyg i förklädnad. När återkoppling och betygssättning blandas ihop riskerar det att hämma elevens motivation och lärande.

För att återkoppling ska bli meningsfull krävs ett gemensamt fokus på kunskapskvalitet och tydliga mål som både lärare och elever förstår. Bedömningsmallar och samtal kring kvalitet kan stödja elevernas utveckling utan att de fastnar i ett betygstänkande. Nyckeln är att bygga en lärandekultur där återkoppling leder framåt, inte enbart summerar det som redan är gjort.

Det är också avgörande att ta hänsyn till det informella underlaget, de icke uttalade bedömningstillfällena. Medan det formella underlaget är kopplat till gemensamma uppgifter och prov, består det informella av all den information läraren får om elevens kunskaper och förmågor under processens gång, exempelvis i samtal, observationer eller spontana prestationer. Det som sker under arbetets gång kan ge viktig kunskap om vad eleverna kan, och detta kan senare användas som en del av den summativa bedömningen.

Att använda det informella underlaget på detta sätt kan vi motverka en alltför snäv syn på betyg, där bara färdiga arbeten räknas. Även i ett ofullständigt arbete kan det finnas belägg för vad eleven kan, något vi som lärare behöver uppmärksamma. Varje gång vi ser eller hör en elev som visar förståelse, tillämpar kunskap eller gör analyser, behöver vi göra en mental eller skriftlig notering. Vi kan också ge direkt återkoppling i klassrummet, exempelvis:

”När du ställer den frågan visar det mig att du har förstått…”

Samtidigt är det viktigt att eleverna inte känner sig ständigt bedömda. Det handlar inte om att samla negativa exempel, utan om att uppmärksamma och bekräfta god kvalitet inför den summativa bedömningen. Om vi ser missförstånd eller brister i förståelsen ska dessa inte registreras som underlag för ett visst betyg, utan rättas till. Alla elever ska ges möjlighet att visa sina kunskaper på olika sätt. Vi behöver också skapa ett klassrumsklimat där det är tillåtet att göra misstag. Samtal om vad som händer när man säger fel eller inte förstår är en central del av lärandet. På så vis formas en inkluderande och tillgänglig lärmiljö.

En återkommande utmaning är hur vi ska, eller inte ska, dokumentera det vi ser, samt hur vi förmedlar till eleverna att vi har sett det. Vi vill inte alltid avbryta pågående diskussioner för att ge direkt återkoppling. Ett alternativ är att göra korta anteckningar under lektionen, något elever sällan motsätter sig, särskilt om det sker i en anda av tillit och bekräftelse.

Ett enkelt tips är att avsluta ett prov eller en bedömningsuppgift med en öppen fråga, muntlig eller skriftlig, till eleven:

”Vilken fråga saknade du – och hur skulle du ha svarat?”

Verktyg för återkoppling

Det finns en del mallar och stöd för hur vi kan arbeta strukturerat med återkoppling och stötta eleverna i deras lärande. Om syftet är att utveckla resonemangsförmågan kan det vara bra med färdiga förslag på frågor vi kan ställa i samband med diskussioner. Några exempel:

Skriv- och talmallar är bra för elever som har svårt att hitta orden och förenklar återkopplingsprocessen för läraren. Syftet är att elever tränar med stöd för att i förlängningen klara det självständigt. Mallen hjälper dem hålla fokuset och återkopplingen från eleverna kring deras egen förståelse av instruktion och kunskap om ämnet blir omedelbar.

Jag vill förklara vilka orsaker som gjorde att… uppstod. Jag menar att…hade störst betydelse för…eftersom…Först… Därefter…Sedan… Detta förorsakar att…Alltså anser jag att…har störst betydelse för…

Stödstruktur för hjärnan i tänkande kan vara skrivmall i tabellform. Här får elever skilja mellan det som är fakta eller ren dokumentation av arbetet och det som är resonemang och analys. Läraren kan sen markera god kvalitet som återkoppling och eleven kan i sin tur få återkoppla tillbaka till lärare alternativt en kamrat vad det är som gör att markeringarna visar god kvalitet. Återkopplingens funktion är att visa eleven vad vi sett av god kvalitet och kontrollera elevens förståelse för vad som utgör god kvalitet.

Återkoppling som håller kvar motivation och bygger upp uthållighet

I inledningen av ett arbete behöver våra elever återkoppling som hjälper dem att komma i gång. När arbetet väl är i gång handlar återkopplingen mer om att hålla kvar motivationen och att successivt bygga upp uthållighet. Den här typen av ansträngning och uthållighet kommer inte av sig själv, den behöver tränas och stöttas.

För att stödja elevernas engagemang behöver vi synliggöra deras framsteg och skapa möjligheter för dem att lyckas. Vi visar att vi tror på deras förmåga genom att ha höga, men realistiska, förväntningar. Dessa förväntningar behöver alltid utgå från vad som är möjligt för just den enskilda eleven, med hänsyn till elevens specifika förutsättningar. Det är en balansgång att samtidigt uttrycka våra förväntningar på gruppnivå och ge varje elev individuell återkoppling som signalerar att vi tror på hens förmåga. Alla elever är olika, och när det uppstår en obalans mellan krav, förväntningar och elevens förmåga, riskerar både motivationen och lärandet att påverkas negativt. I sådana situationer kan elevens mindset lätt bli statiskt, alltså en känsla av att man inte kan bli bättre, hur mycket man än försöker.

Våra förväntningar behöver därför vara formulerade så att de stärker elevens tro på den egna utvecklingen, att det är möjligt att ta nästa steg. Återkoppling blir i det här sammanhanget en dialog, där vi både lyssnar till och tolkar vad eleverna visar oss, för att kunna justera uppgifter, frågor eller situationer så att de främjar elevens ansträngning och fortsatta lärande.

Kamratrespons

Forskning visar att kamratrespons är en av de mest verkningsfulla metoderna för att höja resultat och fördjupa förståelsen för kriterierna. Vi behöver därför göra det till en naturlig del av undervisningen. Många elever förväntar sig att det är vi lärare som ger återkoppling, men vi behöver stötta dem i att själva ta en aktiv roll, ge respons, förstå kvalitet och utveckla sitt eget lärande.

För att detta ska fungera behöver vi tydliggöra syftet: att elever lär sig om kvalitet både genom att ge och ta emot återkoppling. När vi tränar dem i att resonera kring styrkor och utvecklingsområden utvecklas även deras analytiska förmåga. Kamratrespons bidrar också till att stärka demokratiska förmågor som att lyssna, samtala och skapa gemensam förståelse. Vi kan organisera kamratrespons genom basgrupper eller tänkarkompisar. I trygga grupper får eleverna stöd i att sätta ord på sitt tänkande och möta andras perspektiv, något som främjar fokus, motivation och ansvarstagande.

För att stötta eleverna i att ge relevant och konstruktiv respons kan vi använda tydliga samtalsstrukturer. Två vanliga modeller är:

• Två stjärnor och en önskan: Eleverna lyfter två styrkor och ett utvecklingsområde. Vi behöver säkerställa att återkopplingen fokuserar på relevanta kvalitetsaspekter och inte fastnar i ytliga kommentarer. Genom att tillsammans formulera vad som kännetecknar kvalitet i arbetet ger vi eleverna något konkret att utgå ifrån i responsen.
• Feedback sandwich: En modell där återkopplingen ges som positiv–utvecklingsförslag–positiv. Den kan ge ett tryggt ramverk, men vi behöver vara uppmärksamma på att den inte döljer viktig information. Det är viktigt att eleverna får tydliga besked om vad som behöver utvecklas, alltid med respekt och fokus på lärande.

Stödstrukturer - stärker återkoppling under arbetets gång

För att återkopplingen ska få verklig effekt när eleverna är mitt i sitt arbete, behöver vi skapa stödstrukturer som hjälper dem att förstå och använda responsen. Det kan handla om att arbeta med tydliga bedömningsaspekter, skrivmallar, kamratstöd eller checklistor som synliggör nästa steg. När eleverna vet vad som förväntas, hur kvalitet kan se ut och vad de ska fokusera på, blir det lättare att ta till sig återkoppling och omsätta den i praktiken. Stödstrukturer gör också att återkoppling inte bara blir något läraren ger, utan något eleven själv kan efterfråga, bearbeta och använda aktivt. På så sätt stärker vi elevens ansvarstagande och bygger upp uthållighet, motivation och medvetenhet om det egna lärandet.

Att ta hjälp av AI

När eleverna befinner sig mitt i ett arbetsområde är behovet av återkoppling mer differentierat och fördjupat. Här kan AI vara ett värdefullt verktyg för att stödja läraren i att ge återkoppling som är både effektiv och anpassad efter elevernas behov. Genom att kombinera lärarens professionella omdöme med AI:s kapacitet att bearbeta text, strukturera tankar och skapa exempel, kan vi stärka det formativa arbetet i klassrummet.

Här är några sätt AI kan stödja återkoppling i denna fas:

• Ge förslag på individuell återkoppling
  Läraren kan använda AI för att skapa exempel på formativ återkoppling baserat på elevers texter, arbeten eller muntliga prestationer. Återkopplingen kan formuleras på uppgifts-, process- eller metakognitiv nivå och anpassas efter elevens ålder och förståelsenivå.
• Hitta mönster i elevers behov
  Om flera elever visar liknande missförstånd eller utvecklingsområden kan AI användas för att snabbt identifiera mönster i klassens arbeten. Det ger läraren underlag för gemensam återkoppling i helklass eller i mindre grupper, i stället för att ge samma respons individuellt.
• Skapa exempel och modelltexter
  AI kan formulera textexempel på olika nivåer av kvalitet. Dessa kan användas för kamratrespons, gemensamma analyser eller för att visa hur ett resonemang kan utvecklas. På så sätt får eleverna konkreta förebilder att lära av.
• Utveckla skriv- och samtalsstöd
  Med hjälp av AI kan läraren snabbt skapa samtalsmallar, skrivstöd eller checklistor som hjälper elever att strukturera sin respons till varandra. Det underlättar arbetet med kamratåterkoppling och stödjer elevernas förmåga att formulera konstruktiv kritik.
• Bearbeta återkoppling tillsammans med eleven
  Läraren kan också låta elever använda AI som samtalspartner för att reflektera kring återkoppling de fått. AI kan hjälpa till att ställa följdfrågor, formulera om instruktioner eller ge förslag på hur ett arbete kan utvecklas vidare – alltid under lärarens ledning.

Att använda AI i denna fas handlar inte om att automatisera återkoppling, utan om att frigöra tid för läraren att fokusera på det pedagogiska mötet. När vi använder AI klokt kan vi erbjuda mer relevant och tillgänglig återkoppling, öka elevens delaktighet i bedömningsprocessen och skapa bättre förutsättningar för lärande.