Hur beskrivs differentierad undervisning?

Differentierad undervisning handlar om att skapa en undervisning där alla elever kan delta och utvecklas tillsammans, utan att undervisningen behöver anpassas individuellt för varje elev. Begreppet är mångfacetterat och förstås på olika sätt i olika typer av forskning. Eikeland och Ohna (2022) har identifierat fyra sätt som begreppet differentiering ofta beskrivs på i forskningen.

Hur beskrivs differentiering i forskningen?

1. Differentiering som individualisering
2. Differentiering genom anpassning till särskilda grupper
3. Differentiering som anpassning inom olika klassrum
4. Differentiering i ett systemperspektiv

Den första inriktningen handlar om att skräddarsy undervisningen för varje elevs individuella behov. Den andra utgår från grupper av elever med liknande förutsättningar, som exempelvis språkbakgrund, kön eller färdighetsnivå.

Det är framför allt den tredje och fjärde typen av differentiering som vi lyfter här på Pedagog Eskilstuna. Den tredje tar sin form i klassrummet där läraren möter en heterogen elevgrupp genom varierade arbetssätt och medvetna val. Den fjärde syns i skolans kultur, där förutsättningarna för att kunna möta alla elever formas av skolans organisation, ledarskap och gemensamma förhållningssätt. Här kommer det relationella perspektivet in. Vi ser att varje elevs möjlighet till lärande står i direkt relation till den lärmiljö vi skapar tillsammans.

Fyra definitioner av differentierad undervisning

Vi tittar på hur differentierad undervisning beskrivs i litteraturen:

Carol Ann Tomlinson

Differentierad undervisning handlar om att möta alla elever inom en gemensam lärmiljö utan att dela upp dem i fasta grupper baserade på nivå eller förmåga. Istället är målet att skapa en undervisning där varje elev får det stöd och de utmaningar de behöver för att utvecklas. Carol Ann Tomlinson uttrycker det tydligt i en intervju:

"Differentiation, as I envision it, does not seek to label and segregate students, but rather to serve them effectively in heterogeneous classrooms that are responsive to their varied needs." (Wu, 2013).

Det betyder att undervisningen ska vara lyhörd, flexibel och varierad, snarare än att fördela elever i grupper med olika ambitionsnivåer. För att lyckas med det behöver läraren skapa en klassrumskultur där alla elever känner sig sedda och inkluderade. Tomlinson beskriver det som att bygga en liten värld i klassrummet:

"What you really need to do is to create a small world in your classroom. In this world, everybody is taken into account, everybody has a voice, and everybody has a space." (Wu, 2013)​.

Det handlar alltså inte om att erbjuda individuell undervisning för varje elev, utan om att organisera undervisningen så att alla elever kan delta, bidra och utvecklas tillsammans. När eleverna känner sig delaktiga och undervisningen anpassas med genomtänkta strategier skapas bättre möjligheter för lärande – för alla.

John Hattie

John Hatties forskning visar att en av de viktigaste uppgifterna för lärare är att balansera elevers olikheter med gemensamma lärandemål. Han betonar att undervisning behöver utformas så att alla elever ges möjlighet att utvecklas, oavsett deras förkunskaper och erfarenheter.

"Det råder ingen tvekan om att alla elever i klassen sannolikt är olika, men konsten att undervisa är att se det som förenar i mångfalden, att få kamrater att arbeta tillsammans, särskilt då de tillför olika begåvningar, misstag, intressen och temperament till situationen, och att förstå att differentiering handlar mer om inlärningsfaser – från nybörjare till kompetent till skicklig – än att bara erbjuda olika aktiviteter till olika (grupper) av elever." (Hattie, 2012, s. 134)​.

Det innebär att differentierad undervisning inte handlar om att skapa separata aktiviteter för olika elever, utan om att organisera undervisningen så att alla kan arbeta tillsammans och utvecklas inom en gemensam lärandemiljö. Hattie betonar vikten av tydliga mål, strukturerad undervisning och flexibla strategier, där variationen i undervisningen grundas i elevernas behov och inte i fasta grupperingar. När elever får möjlighet att arbeta på olika sätt men mot samma mål skapas en undervisning där alla kan ta nästa steg i sin utveckling.

Elaine Kotte

Elaine Kotte, som forskat på lärares uppfattningar om inkluderande undervisning, beskriver differentierad undervisning som ett sätt för lärare att hantera balansen mellan klassens gemensamma behov och enskilda elevers behov. Hon betonar att differentiering inte handlar om att välja mellan dessa behov, utan om att skapa en inkluderande undervisning där alla elever kan delta och utvecklas tillsammans.

"Genom att differentiera undervisningen kan lärares prioriteringar av elevers skilda behov undvikas eller underlättas. Noggranna och adekvata planeringar av lektionsaktiviteterna, där alla elever är aktiva efter egna förutsättningar, kan innebära att prioriteringar inte blir ett dominerande inslag i undervisningssituationerna. En differentierad undervisning torde således kunna vara en bärande pedagogisk princip som genomsyrar skolarbete i klassrummet, där alla elever inkluderas i undervisningen och där alla elevers behov kan tillgodoses." (Kotte, 2017, s. 86)​.

Hennes resonemang ligger i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande, där gemenskap och delaktighet är centrala faktorer för att skapa meningsfull undervisning. Differentierad undervisning handlar alltså inte om att göra individuella lösningar för varje elev, utan om att planera och organisera undervisningen så att alla elever kan arbeta tillsammans mot gemensamma mål.

Helena Wallberg

Helena Wallberg, författaren bakom böckerna om Lektionsdesign, betonar att differentiering är ett förhållningssätt, snarare än en metod, och att undervisning i gemenskap och delaktighet är nyckeln till att möta alla elevers behov:

"Skillnaden mellan individualisering och differentiering märks främst genom fokuseringen på gemenskap och delaktighet i den differentierade undervisningen." (Wallberg, 2019)​.

I praktiken innebär det att alla elever arbetar med samma kunskapsområde och mot samma lärandemål, men att lektionens aktiviteter anpassas utifrån innehåll, process och produkt. Genom att variera tempo, omfång och arbetsformer kan läraren skapa en inkluderande lärmiljö där alla får möjlighet att lära och utvecklas på sin nivå.

Wallberg framhåller att en framgångsrik differentierad undervisning bygger på kontinuerliga kartläggningar av elevernas behov. Det handlar inte om att sätta etiketter på elever, utan om att anpassa undervisningen för att stärka alla elevers lärande inom ramen för en gemensam undervisning. Genom att arbeta flexibelt och lyhört kan läraren skapa en dynamisk undervisning där alla elever blir en del av det gemensamma lärandet.

Referenser

Eikeland, I. & Ohna, S. E. (2022). Differentiation in education: a configurative review. Nordic Journal of Studies in Educational Policy, s. 157-170.

Hattie, J. (2012). Synligt lärande för lärare. Natur & Kultur.

Kotte, E. (2017). Inkluderande undervisning. Lärares uppfattningar om lektionsplanering och lektionsarbete utifrån ett elevinkluderande perspektiv.

Wallberg, H. (2019). Lektionsdesign - En handbok. Gothia Kompetens.

Wu, E. H. (2013). The Path Leading to Differentiation: An Interview With Carol Tomlinson. Journal of Advanced Academics, 24(2), 125–133.