Från Skogstorp till Belgien
När Jonny Norrbom, biträdande rektor, och lärarna Ulrika Asker och Malin Hammarbäck från Skogstorpsskolan reste till Koekelare i Belgien fanns flera frågor med i bagaget. Hur organiseras undervisningen i ett annat skolsystem? Hur arbetar lärare med differentiering? Och vilka idéer kan följa med hem till den egna praktiken?
Malin Hammarbäck, Ulrika Asker och Jonny Norrbom från Skogstorpsskolan på besök i Belgien.
Under vecka 14 besökte de skolan De Negensprong Koekelare. Rektorn på den belgiska skolan hade tidigare besökt Eskilstuna under European Week och jobbskuggat Skogstorpsskolans rektor Anki Arnold. Nu fick Skogstorpsskolan möjlighet att se undervisningen på plats i Belgien.
Till en början upplevdes mycket som annorlunda. Skolsystemet, organisationen och skoldagens rytm såg delvis ut på andra sätt än hemma. Men ju fler lektioner de besökte, desto fler likheter blev synliga. Malin Hammarbäck uttryckte:
”I början tänkte jag att det ser ganska olikt ut från svensk skola. Men ju mer tid man spenderade där, desto mer insåg man att det inte var så himla olikt egentligen.”
En tydlig ram för lektionen
Ett av de starkaste intrycken var den tydliga strukturen i undervisningen. Lektionerna började ofta med en gemensam genomgång där läraren använde digitalt material på smartboard. Uppgifterna visades tydligt, läraren skrev direkt i materialet och eleverna kunde följa arbetet steg för steg.
Den gemensamma ytan hjälpte till att hålla ihop undervisningen. Eleverna såg samma exempel, visste vad de skulle göra och kunde sedan arbeta vidare på egen hand. När de var klara fanns inarbetade rutiner för nästa steg.
För Ulrika blev det tydligt hur struktur och igenkänning kan skapa arbetsro. Hon såg också hur lärare kunde använda samma grundupplägg, men ändå sätta sin egen prägel på undervisningen.
”Det var ett väldigt bra upplägg med smartboarden. Gemensamma genomgångar och väldigt tydligt vad eleverna skulle göra.”
Differentiering för stöd och utmaning
Den belgiska skolan arbetade med differentiering på ett sätt som väckte många tankar. Särskilt i matematiken blev det synligt hur elever kunde arbeta inom samma område, men på olika nivåer. Symboler som triangel, kvadrat och cirkel användes för att visa olika vägar genom materialet.
Alla elever hölls samman av samma undervisningsområde, men uppgifterna anpassades efter hur mycket stöd eller utmaning eleven behövde. Det gjorde differentieringen konkret och synlig, både för lärare och elever.
För Jonny blev detta en viktig fråga att ta med hem. I svensk skola är det vanligt att resurser riktas mot elever som behöver mer stöd. Besöket väckte också tankar om hur undervisningen kan organiseras för elever som behöver mer utmaning.
”Hur hjälper vi också de elever som behöver utmanas vidare?”
Rum som stödjer undervisningen
Jonny fastnade också för hur lärmiljöerna användes i de yngre åldrarna. Rummen var organiserade med olika stationer, material och tydliga ytor för olika aktiviteter. I varje hörn fanns en funktion. Några stationer var obligatoriska, andra kunde eleverna välja mellan.
Det gjorde att läraren kunde undervisa en mindre grupp vid en station medan andra elever arbetade vidare på egen hand eller tillsammans. Rummet blev på så sätt en aktiv del av undervisningen.
”De nyttjade verkligen rummet till stationerna på olika sätt.”
Nya bilder att tänka med
Jobbskuggningen gav inte färdiga svar att kopiera rakt av. Däremot gav den nya bilder att tänka med: en smartboard som höll ihop lektionen, nivåer som gjorde differentieringen synlig och lärmiljöer där rummet hjälpte undervisningen framåt.
För Skogstorpsskolan följer flera frågor med hem. Hur kan strukturen i undervisningen bli ännu tydligare? Hur kan elever få rätt nivå av stöd och utmaning? Och hur kan klassrummet användas så att fler elever vet vad de ska göra, var de ska vara och hur de kan ta nästa steg i sitt lärande?
