Variera för att fördjupa förståelsen
Målet med undervisning är sällan att elever bara ska kunna återge kunskap i ett visst sammanhang, utan att de ska kunna använda den i nya situationer. För att nå dit behöver undervisningen ge elever flera vägar in i samma innehåll. Det är här variationseffekten blir viktig.
Vad händer i lärandet?
Kunskap har en tendens att knytas till den specifika miljö eller situation där den först lärdes in, ett fenomen som kallas situerat lärande. Om en elev bara möter ett begrepp i ett enda sammanhang, till exempel i en specifik lärobok, finns en risk att kunskapen ”fastnar” där och blir svår att plocka fram i nya situationer. Genom att medvetet variera undervisningen skapas fler ingångar till samma kunskap i långtidsminnet. Varje nytt sammanhang, exempel eller arbetssätt fungerar som en ny stig i skogen fram till samma mål; ju fler stigar som leder till kunskapen, desto lättare blir den att hitta när vi behöver den.
Kunskapens olika vägar i minnet
Variation handlar också om hur olika minnessystem samverkar. Medan det semantiska minnet rymmer fakta, begrepp och betydelser, lagrar det episodiska minnet upplevelser knutna till tid, plats och känsla. När undervisningen innehåller både teoretiska förklaringar och konkreta berättelser, experiment eller vardagsnära anekdoter, skapas starkare kopplingar i minnet. Episoderna ger stoffet en känslomässig förankring som fungerar som en bro till de mer abstrakta begreppen.
Att variera modaliteter genom att kombinera bild, språk och handling bidrar på samma sätt till en starkare inlagring. När vi använder både den verbala och den visuella kanalen samtidigt uppstår en additiv effekt som gör att informationen lagras mer bestående i långtidsminnet.
Principen om identiska element
För att underlätta transfer – förmågan att föra över kunskap till helt nya områden – är principen om identiska element central. Denna princip innebär att överföringen av kunskap blir effektivare ju fler gemensamma drag (identiska element) det finns mellan den situation där eleven lär sig något och den situation där kunskapen ska användas. Om elever får öva på färdigheter i miljöer eller med uppgifter som liknar de verkliga problem de kommer att möta, ökar chansen att de känner igen mönstren och kan tillämpa sina kunskaper korrekt.
Vad betyder det för undervisningen?
Variation handlar om att medvetet förändra förutsättningarna så att eleverna behöver tänka på nytt. Det kopplas ibland fortfarande till idén om lärstilar, där undervisningen sades skulle anpassas efter om en elev är “visuell” eller “auditiv”. Forskning ger inget stöd för att sådana anpassningar förbättrar lärandet.
Variation används i stället för att ge alla elever fler vägar in i kunskapen. När innehållet möts i olika former och sammanhang stärks minnesspåren och förståelsen fördjupas.
Variera sammanhanget
Låt elever möta samma begrepp i olika miljöer och situationer. Det kan vara genom exempel, uppgifter eller genom att ibland byta lärmiljö.
Variera arbetssätt
Växla mellan att lyssna, läsa, samtala, skriva och göra. Det ger fler ingångar till samma innehåll.
Använd konkreta exempel och anekdoter
Koppla begrepp till berättelser eller situationer som elever kan föreställa sig eller känna igen. Det stärker de episodiska minnesspåren.
Blanda uppgifter (interfoliering / interleaving)
Variera typen av uppgifter så att elever behöver avgöra vilken strategi som ska användas, istället för att följa samma mönster.
Skapa kopplingar till andra sammanhang
Visa hur kunskap kan användas i andra ämnen eller i vardagen. Det ökar möjligheten till transfer.
Variera lagom
Variation behöver vara genomtänkt. För mycket variation på en gång kan skapa onödig kognitiv belastning. Det handlar om att utmana tänkandet utan att det blir rörigt.
Coe, R., Rauch, C. J., Kime, S., & Singleton, D. (2020). Great Teaching Toolkit: En forskningsöversikt. Evidence Based Education.
Didau, D., & Rose, N. (2019). Klassrumspsykologi: Kognitionsvetenskap för lärare. Natur & Kultur.
Donoghue, G. M., & Hattie, J. A. C. (2021). A meta-analysis of ten learning techniques. Frontiers in Education, 6, 581216. https://doi.org/10.3389/feduc.2021.581216 .
Jonsson, B., & Nyberg, L. (2017). Testbaserat lärande..
Rosenshine, B. (2012). Principles of instruction: Research-based strategies that all teachers should know. American Educator, 36(1), 12–39.
Woolfolk, A., & Karlberg, M. (2015). Pedagogisk psykologi.
Från teori till praktik
Moment A – Läs och reflektera
I vilka situationer märks det att elever har svårt att använda kunskap utanför det sammanhang där den lärdes in?
Finns det innehåll som oftast möts på ett och samma sätt, i samma miljö eller genom samma typ av uppgift?
Vilka begrepp riskerar att “fastna” i ett visst sammanhang snarare än att bli rörliga och användbara?
Moment B – Planera för variation med riktning
Välj ett centralt begrepp, samband eller förmåga. Planera hur eleverna får möta detta innehåll genom flera medvetet valda ingångar:
- en gemensam introduktion där begreppet synliggörs med både språk och bild
- en konkret situation, berättelse eller aktivitet som ger en upplevelse att knyta kunskapen till
- en uppgift i ett nytt sammanhang där eleverna behöver använda sin förståelse
- ett tillfälle där eleverna själva får formulera, jämföra eller förklara begreppet
Fundera samtidigt över vad som ska vara stabilt och vad som ska varieras. Vad behöver ligga fast för att eleverna ska kunna urskilja det som är centralt?
Moment C – Genomför aktiviteten
När undervisningen genomförs, rikta uppmärksamheten mot hur elevernas förståelse rör sig. Var särskilt uppmärksam på hur konkreta upplevelser och exempel kan fungera som stöd för att bygga mer abstrakt förståelse.
Moment D – Följ upp och fördjupa tillsammans
I efterarbetet blir det synligt vad variationen har bidragit till:
- I vilka situationer kan eleverna använda kunskapen mer självständigt?
- Vilka “stigar” verkar eleverna själva använda när de tänker?
- Vilka delar behöver återkomma i ytterligare ett sammanhang för att fördjupas?