Eskilstuna kommun

Vad är kooperativt lärande i förskolan?

I gemenskapen utvecklar barn språk, samspel och trygghet, men samarbete är inget som kommer av sig självt. Här synliggörs hur kooperativt lärande kan stärka det gemensamma lärandet som redan finns i förskolans vardag och skapa en röd tråd vidare mot skolan.

Fyra barn sitter på golvet med en pedagog i förskolan med en gemensam uppgift med klossar.

Fyra barn sitter på golvet med en pedagog i förskolan med en gemensam uppgift med klossar.

Lärande i gemenskap

I förskolan sker lärande i gemenskap. Barn utvecklar språk, tänkande och sociala förmågor tillsammans med andra – i lek, i samtal och i vardagens alla situationer. Att lyssna på varandra, vänta på sin tur, uttrycka tankar, lösa problem och hjälpas åt är en central del av förskolans uppdrag och vardag.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att samarbete inte är något barn automatiskt kan. Att fungera tillsammans med andra, kommunicera, ta hänsyn och bidra i en grupp är förmågor som behöver läras, övas och utvecklas över tid. Barn behöver få stöd i hur samarbete går till, precis som de behöver stöd i språklig, social och emotionell utveckling.

Kooperativt lärande i förskolan är inte en ny metod som ska ersätta förskolans arbetssätt, och det handlar inte om att införa skolans undervisning eller krav. I stället kan kooperativt lärande ses som ett sätt att synliggöra och stärka det gemensamma lärande som redan sker i vardagen.

Genom enkla och återkommande strukturer får barn stöd i hur man gör tillsammans. Strukturerna skapar tydliga ramar för samspel, vilket gör det lättare för fler barn att delta. Fokus ligger på språk, delaktighet och trygghet – inte på prestation eller rätt svar.

Pedagogen som språklig modell

I Mångfaldens förskola betonas pedagogens betydelse som språklig modell i barns vardagliga samspel. Barn utvecklar språk genom att delta i meningsfulla sammanhang tillsammans med andra, och det språk som används av vuxna i förskolan får därför stor betydelse för hur barn lär sig att uttrycka tankar, ställa frågor och samspela med andra.

Detta perspektiv är centralt i arbetet med kooperativt lärande. När pedagogen använder ett medvetet, rikt och inkluderande språk i samarbetsaktiviteter får barnen stöd både i hur de samarbetar och hur språket kan användas och stärka samspelet. Genom att sätta ord på handlingar, relationer och processer – till exempel turtagning, lyssnande och gemensamt tänkande – blir språket ett redskap för både samarbete och lärande.

Pedagogens roll i kooperativt lärande

Kooperativt lärande i förskolan handlar om att pedagogen aktivt undervisar i samspel. Det innebär att pedagogen inte enbart organiserar barn i grupper, utan också lär barnen hur samarbetet ska gå till. Samarbete ses som något som behöver läras, övas och återkomma i vardagen, med tydligt stöd från pedagogen.

En central del i pedagogens roll är att introducera och använda specifika samarbetsstrukturer. Genom att arbeta med samma strukturer vid flera tillfällen får barnen möjlighet att känna igen, förstå och så småningom själva använda dem. Strukturerna fungerar som tydliga ramar som hjälper barnen att veta vad de ska göra tillsammans, hur de ska turas om och hur de kan bidra.

Pedagog läser bok och barn i förskolan samtalar i smågrupper.

För att göra strukturerna begripliga och tillgängliga använder pedagogen visuellt stöd. Bildstöd gör det möjligt för alla barn att delta, oavsett språklig nivå eller erfarenhet, och skapar igenkänning över tid. När pedagogen återkommer till samma bilder och benämningar lär sig barnen successivt att koppla ihop bilden med hur samarbetet går till.

Pedagogen benämner också vilken samarbetsstruktur som används, både före, under och efter aktiviteten. Genom att sätta ord på strukturen – till exempel “nu tänker ni tillammans genom huvudena ihop” får barnen ett gemensamt språk för samspel. Detta stärker barnens förståelse och gör samarbetet mer medvetet.

Under arbetets gång modellerar pedagogen samarbetsstrategier genom sitt eget agerande och språk. Pedagogen visar hur man lyssnar på varandra, hur man väntar på sin tur och hur man kan hjälpa en kompis vidare. I stunden stöttar pedagogen barn som behöver hjälp, justerar ramarna vid behov och uppmärksammar och förstärker positiva exempel på samarbete.

På så sätt blir kooperativt lärande i förskolan ett tydligt, tryggt och återkommande arbetssätt, där barnen får möjlighet att steg för steg utveckla sin förmåga att samarbeta, samtidigt som förskolans lekfulla och relationella arbetssätt bevaras.

Lekfullt samspel

I förskolan används kooperativt lärande alltid i en lekfull och relationsnära form. Det kan handla om arbete i par, små grupper eller helgrupp, ofta i samband med lek, högläsning, skapande eller vardagliga aktiviteter. Strukturerna anpassas efter barnens ålder, mognad och behov, och integreras i det som redan är en naturlig del av förskolans vardag.

På så sätt bevaras förskolans lekfulla och utforskande karaktär, samtidigt som barnen får stöd i att utveckla viktiga samarbets- och språkliga förmågor.

En röd tråd mot förskoleklass och skola

Kooperativt lärande i förskolan bidrar till en mjukare och mer sammanhållen övergång till förskoleklass och skola. När barn redan i förskolan har fått erfarenhet av att samarbeta i enkla och återkommande strukturer, lyssna på varandra och uttrycka tankar tillsammans, möter de skolans arbetssätt med större trygghet och igenkänning.

Kontinuitet skapas sen främst genom sätten att arbeta tillsammans, snarare än genom innehållet. I förskolan ligger fokus fortsatt på lek, relationer och språk, men genom kooperativa strukturer vänjer sig barnen vid att:

  • samarbeta med andra i tydliga former
  • ta gemensamt ansvar i en aktivitet
  • lyssna och vänta på sin tur
  • uttrycka tankar inför och tillsammans med andra

När dessa erfarenheter finns med sig blir skolstarten mer begriplig. Barnen känner igen hur man arbetar i par, i små grupper eller i helgrupp, även om kraven och innehållet förändras. På så sätt kan energi läggas på lärande och nyfikenhet i stället för på att förstå nya arbetssätt.

Kooperativt lärande skapar också ett gemensamt språk för samspel som kan leva vidare mellan förskola, förskoleklass och skola. När barn är vana vid att strukturer benämns, visas och används återkommande, blir övergången mindre av ett avbrott och mer av ett steg vidare i samma riktning.

För barnet innebär detta ökad trygghet, delaktighet och tilltro till den egna förmågan att delta i gemensamt lärande. För verksamheterna skapar det bättre förutsättningar för samverkan och en tydligare röd tråd i arbetet med språk, samspel och delaktighet.

Kooperativt lärande blir därmed ett sätt att bygga broar mellan verksamheter, utan att förskolan förlorar sin egenart eller att skolan tar över för tidigt. Fokus ligger på relationer och språk – men med blicken riktad framåt

Från teori till praktik

Detta avsnitt syftar till att skapa en gemensam förståelse för vad kooperativt lärande kan innebära i förskolan och hur det hänger ihop med det arbete som redan pågår kring språk, samspel och delaktighet. Fokus ligger på att bygga medvetenhet, sätta ord på nuläget och skapa en gemensam grund för fortsatt utveckling.

A - Ta del av innehållet för en gemensam utgångspunkt

Läs den inledande texten om kooperativt lärande i förskolan gemensamt eller enskilt.

Under läsningen kan det vara hjälpsamt att stanna upp vid:

  • sådant ni känner igen från er egen vardag
  • delar som väcker nyfikenhet
  • formuleringar som känns nya eller oklara

Syftet med detta steg är inte att förstå allt eller att kunna begreppen, utan att skapa en gemensam bild och ett gemensamt språk att bygga vidare på.

B - Reflektera – synliggör det ni redan gör

Reflektera enskilt eller samtala tillsammans med fokus på barns samarbetsförmågor och pedagogens roll. Målet i detta steg är att synliggöra befintlig praktik, inte att värdera eller förändra den.

  • I vilka situationer samarbetar barnen hos oss idag?
  • När upplever vi att samarbetet fungerar väl? När blir det mer utmanande?
  • Hur stöttar vi barnen i samspel och språk i nuläget?
  • Vad gör vi redan som kan kopplas till kooperativt lärande, även om vi inte använder begreppet?
  • Hur tänker vi kring att samarbete är något som behöver läras?
  • Hur märks det i vår vardag att barn har olika förutsättningar för samspel?
  • På vilka sätt är vi språkliga modeller i barns samarbete idag?
  • Hur sätter vi ord på det som händer mellan barnen i deras samspel och hur kan vi göra det oftare?

C - Planera och genomför

Här finns det två alternativ att välja mellan:

1. Välj en vardaglig aktivitet där barnen redan samarbetar, till exempel fri lek, samling, högläsning, skapande eller måltid.

Observera aktiviteten med fokus på samarbete, språk och delaktighet, utan att förändra upplägget.

Syftet med detta steg är att bli medveten om hur barns samarbetsförmågor ser ut idag och hur pedagogernas stöd kommer till uttryck i vardagen. Denna medvetenhet blir en viktig grund för nästa steg, där arbetet successivt kan utvecklas vidare.

2. Titta igenom sidorna Kooperativt lärande i praktiken och bekanta dig med de kooperativa strukturer som presenteras. Välj en struktur som du blir nyfiken att prova och som passar din barngrupp.

Planera och genomför strukturen i en aktivitet ni redan arbetar med, till exempel lek, högläsning eller skapande. Ha särskilt fokus på hur du introducerar strukturen och stöttar barnens samarbete under aktiviteten.

D - Analysera

1. Efter observationen, reflektera indivduellt eller samtala tillsammans kring:

  • Hur tar barnen initiativ till samarbete?
  • Hur turas barnen om och kommunicerar med varandra?
  • När uppstår missförstånd eller konflikter?
  • Hur stöttar vi pedagoger barnens samspel i stunden?
  • I vilka situationer behöver barnen mest stöd för att samarbeta?

2. Reflektion efter genomförd aktivitet, reflektera individuellt eller samtala tillsammans:

  • Hur reagerade barnen på strukturen?
  • På vilket sätt påverkade strukturen barnens samarbete?
  • Hur använde barnen språket i aktiviteten?
  • Vad gjorde jag som pedagog för att stötta samspel och delaktighet?
  • Vilka barn blev mer delaktiga? Vilka behövde mer stöd?
  • Vad fungerade väl och vad vill jag justera nästa gång?

Nu när ni har fått en gemensam bild av vad kooperativt lärande kan innebära i förskolan är nästa steg att titta närmare på hur det kan ta form i vardagen. I nästa avsnitt, Kooperativt lärande i praktiken, får ni ta del av några enkla kooperativa strukturer som kan användas i förskolans verksamhet och anpassas efter er barngrupp.

Uppdaterad: 8 januari 2026