För att arbeta med kooperativt lärande behöver vi först rikta blicken mot hur samtalen i klassrummet ser ut idag. Det vanligaste samtalsmönstret i svenska klassrum är IRE – Initiering, Respons, Evaluering. Läraren ställer en fråga, en elev svarar och läraren ger respons eller värderar svaret. Det är ett välkänt och enkelt mönster som fungerar i vissa situationer, men som också har tydliga begränsningar. I ett IRE-mönster är det ofta samma elever som räcker upp handen och deltar aktivt, medan andra förblir passiva.

Även om IRE kan fungera i vissa undervisningssituationer får det ofta konsekvenser för elevers delaktighet och lärande. När samtalet följer detta mönster uppstår återkommande utmaningar som är viktiga att synliggöra och reflektera över, till exempel:

• Begränsad delaktighet: Endast ett fåtal elever får möjlighet att svara, medan många andra förlorar sin chans att bidra.
• Passivitet: De som inte räcker upp handen kan sluta lyssna eller tappa fokus på diskussionen.
• Snabbt svar: Eleverna förväntas ge snabba svar, vilket hindrar dem från att diskutera och resonera kring frågan i stället för att bara ge ett kort svar.
• Ojämn delaktighet: Vissa elever kanske inte vågar eller vill svara inför hela gruppen, vilket gör att deras tankar aldrig blir hörda.
• Begränsad förståelse: Läraren får bara en inblick i tankarna från de elever som svarar och får inte en helhetsbild av gruppens förståelse.

Kooperativt lärande skapar flerstämmiga klassrum

Där elever möts kring ett innehåll och där alla ges möjlighet att tänka, tala, lyssna och bidra skapas en flerstämmighet. För att nå dit behöver förändringen ske stegvis. Det handlar inte om att sluta ställa frågor, utan om att komplettera det traditionella mönstret med strukturer som skapar större delaktighet och jämnare samtal.

När vi ställer mer komplexa och resonerande frågor, behövs ett alternativ till det traditionella fråga–svar-sättet. För att få fler röster hörda och skapa ett mer inkluderande klassrum, behöver vi skapa verktyg och strukturer som ger alla elever möjlighet att uttrycka sina tankar och bygga vidare på andras idéer.

Kooperativt lärande erbjuder en lösning genom att skapa utrymme för fler samtal där elever kan samarbeta och dela sina tankar. Genom att arbeta tillsammans på ett strukturerat sätt kan alla elever bidra, utveckla sina resonemang och förstå innehållet på djupet. För att förändra samtalsdynamiken i klassrummet behöver vi som lärare vara medvetna om och genomföra små, konkreta förändringar som ökar delaktigheten och lyssnandet i klassrummet.

Reflektera över samtalsmönster

En första viktig del i arbetet är att reflektera över nuläget:

• När i undervisningen får eleverna möjlighet att samtala med varandra om innehållet – och när får de inte det?
• På vilka sätt organiseras samtalen så att alla elever faktiskt får möjlighet att delta?
• Vilka röster hörs oftast i klassrummet, och vilka hörs mer sällan?
• Vad i undervisningen bidrar till att elever vågar dela sina tankar högt – och vad kan hindra dem?
• Hur synliggörs elevernas tänkande i undervisningen: genom några få svar eller genom hela gruppens resonemang?

Syftet med reflektionen är inte att värdera, utan att skapa medvetenhet om vilka samtalsmönster som dominerar och vilka möjligheter som finns att utveckla dem.

Små steg mot fler elevsamtal

Att förändra samtalskulturen behöver inte innebära stora omställningar. I början kan fokus ligga på att skapa fler tillfällen där elever får tänka och tala tillsammans, innan svar delas i helklass. Det kan handla om att:

• låta elever först formulera sina tankar i par
• ge tid för att tänka innan någon svarar
• uppmuntra elever att bygga vidare på varandras idéer
• använda strukturer som fördelar talutrymme och ansvar

Genom att arbeta med tydliga ramar och enkla strukturer skapas trygghet både för elever och lärare.

Lärarens stöd

För att elevsamtal ska fungera och utvecklas behöver de stöttas aktivt av läraren. Det handlar om att tydligt modellera hur man lyssnar på varandra, hur man bygger vidare på en kamrats tanke och hur man ställer följdfrågor som fördjupar resonemanget. Eleverna behöver också få tillgång till ett gemensamt språk för samtal, till exempel genom enkla exempelfraser som hjälper dem att ta vid, förtydliga sina tankar eller fråga vidare.

När strukturerade samtal blir en naturlig del av undervisningen får läraren samtidigt ökad insyn i elevernas tänkande. Elevernas resonemang, förståelse och eventuella missuppfattningar blir synliga i stunden, vilket skapar goda förutsättningar för formativ återkoppling och för att anpassa den fortsatta undervisningen.

Att arbeta med samtalsmönster är en viktig grund i kooperativt lärande. Genom att successivt flytta fokus från enskilda svar till gemensamt tänkande skapas ett klassrum där fler röster hörs, fler perspektiv möts och lärandet delas. När samtalsmönstren i klassrummet blir synliga och medvetet formade är nästa steg att skapa gemensamma ramar för samarbete och samtal.

I avsnittet Kom igång med kooperativt lärande arbetar vi vidare med centrala begrepp och utforskar hur en enkel uppstartslektion kan fungera som start i undervisningen.