Lärande som social process

I klassrummet formas kunskap i samspelet mellan elever. De sätter ord på sina tankar, hör andras idéer och bygger vidare på det som växer fram i gruppen. Språket blir ett verktyg för att undersöka, förklara och upptäcka.

För att detta samspel ska bli en bärande del av undervisningen vilar kooperativt lärande på fem principer som gör arbetet tydligt och tillgängligt.

• Ömsesidigt ansvar i gruppen. Eleverna arbetar mot ett gemensamt mål och upplever att deras individuella bidrag är nödvändiga för att de tillsammans ska nå målet.
• Individuellt ansvar. Alla får något eget att ta ansvar för och möjlighet att känna sig viktiga för helheten.
• Främjande interaktion. Samtal, frågor och förklaringar driver grupperna vidare.
• Samarbetsfärdigheter. Strategier för lyssnande, respons och gemensamt beslutsfattande undervisas stegvis.
• Reflektion över samarbetet. Grupperna får möjlighet att prata om hur arbetet gick och vad som stärker dem framåt.

Tillsammans ger dessa principer en trygg ram som gör det lättare att lyckas tillsammans.

Relationer, motivation och klassrumsklimat

Kooperativt lärande främjar också sociala färdigheter och klassrumsklimat. När det råder ett positivt ömsesidigt beroende i gruppen känner eleverna att alla behövs och att allas insats är värdefull. Det skapar en miljö där man vågar prova, vågar fråga och stötta varandra utan att någon känner sig dum. Elever som arbetar kooperativt utvecklar bättre relationer till varandra, ökad respekt för olikheter och en starkare vi-känsla i klassen. Detta kan bidra till att motverka utanförskap och mobbning, då samarbetet tränar eleverna i att inkludera varandra. Många lärare vittnar också om att elevernas motivation och delaktighet ökar, för det blir helt enkelt roligare att lära sig tillsammans. Alla elever får pröva att både vara stödtagare och kunskapsbärare, vilket kan stärka deras självförtroende i lärandet.

Låt fler röster bli hörda

I många klassrum används en traditionell form av samtal i helklass, genom en välkänd metod som brukar beskrivas som IRE. Läraren ställer en fråga, en hand räcks upp, ett svar ges och läraren går vidare. Det ger snabb återkoppling och kan fungera bra i vissa moment. Metoden ger trygghet och struktur, men den leder ofta till att ett fåtal elever bär samtalet. Många elever följer med i tystnad och deras tankar blir osynliga. När helklassamtalet domineras av denna form uppstår en miljö där bara några få röster hörs.

I ett sådant samtalsflöde blir möjligheten att tänka högt begränsad. Bara några elever får tid att formulera resonemang, och många idéer stannar i huvudet på eleverna som sällan räcker upp handen. Elever som behöver tid för att formulera sina tankar hinner sällan göra det innan nästa fråga kommer. Diskussionen tappar fart så snart en eller två elever har svarat, och läraren får en begränsad bild av klassens samlade förståelse. Många elever går genom dagen utan att ha formulerat en enda tanke muntligt kring lektionens innehåll. Den erfarenheten påverkar både motivation och känslan av att vara en del av undervisningen.

Kooperativt lärande öppnar nya vägar. Par- och smågruppssamtal ger fler elever utrymme att tänka vidare och uttala sina idéer. Den som sitter bredvid blir ett stöd som gör det lättare att våga formulera tankar högt. Eleverna prövar sina resonemang, jämför perspektiv och skapar mening tillsammans. Det stärker delaktigheten och ger eleverna erfarenheter av demokratiska arbetsformer där varje röst räknas.

När samtalet förflyttas från helklass till mindre grupper blir klassrummet ett rum där fler elever kommer till tals, där fler tankar får ta plats och där läraren får en rikare bild av vad eleverna uppfattar, undrar över och vill utveckla. Det skapar en lärmiljö där alla elever bidrar till det gemensamma kunskapsbygget.

Vad elever får ut av kooperativt lärande

Undervisning där elever arbetar tillsammans brukar öppna dörrar för fler. Aktiviteten ökar, språket får ta plats och begrepp begripliggörs i samtalen. Elever prövar tankar i liten skala, hittar nya infallsvinklar och fördjupar sin förståelse genom att lyssna och förklara.

Samarbetet stärker också tryggheten i gruppen. Tysta elever vågar ta ordet i mindre sammanhang och elever med starka ämneskunskaper utvecklar sin förståelse genom att sätta ord på dem. Stödet sker naturligt och i stunden, och gemenskapen blir en del av lärandeprocessen. Steg för steg växer en känsla av tillhörighet och ansvar som spiller över på hela klassens kultur.

I kooperativt lärande förväntas och tränas elever att:

• vara aktiva i sitt lärande
• uttrycka och pröva tankar i språk
• ta ansvar både för sin egen del och för gruppens gemensamma mål
• utveckla samarbetsförmågor
• uppleva delaktighet och tillhörighet
• stötta varandra

Vad kooperativt lärande innebär för lärare

Kooperativt lärande bygger på ett aktivt ledarskap. Vi planerar uppgifter som kräver samarbete, fördelar ansvar och modellerar de strategier som gör arbetet möjligt. Formerna för samspel varierar, och både kunskapen och själva samarbetet följs upp.

Under arbetets gång hör vi elevernas resonemang, får syn på deras förståelse och kan stötta i rätt stund. Eleverna fortsätter samtidigt i sina grupper, vilket ger oss mer handlingsutrymme för att hjälpa de elever som behöver extra stöd.

För läraren innebär kooperativt lärande att:

• planera uppgifter där eleverna kompletterar varandra
• skapa tydliga roller och ansvar för varje elev
• modellera och undervisa i sociala strategier
• följa upp både kunskap och hur gruppen samarbetat
• synliggöra mål och förväntningar
• använda varierade kooperativa strukturer anpassat till syfte och grupp

Samarbetsförmåga behöver undervisning

Samarbetsförmåga är inte något elever automatiskt har, utan något som måste undervisas och tränas. Genom kooperativt lärande får elever systematiskt utveckla strategier för att lyssna, dela ordet, pröva idéer, ge återkoppling och lösa problem. När samspel och språk blir en naturlig del av undervisningen stärks både trygghet och kunskapsutveckling.

Elever bär med sig olika erfarenheter av grupparbete. Därför behöver vi skapa en gemensam grund för hur ett samarbete fungerar. Undervisning i små, konkreta strategier hjälper eleverna att känna sig trygga i det gemensamma arbetet. Strategierna kan handla om att dela ordet, lyssna in en kamrats tanke, ställa en följdfråga eller bygga vidare på någon annans idé. Sådana färdigheter växer fram över tid och skapar arbetsro, tydlighet och mod att ta plats.

I takt med att strategierna befästs blir samspelet mer stabilt. Eleverna upptäcker att gruppen bär lärandet och att deras bidrag gör skillnad.

En naturlig del av differentierad undervisning

Kooperativa strukturer är en central del av differentierad undervisning och ger utrymme för elevernas olika sätt att ta sig an lärandet. Under det gemensamma lärandet blir eleverna aktiva genom övningar som bygger på dialog, delade tankar och gemensamma resonemang. När elever arbetar i par och grupp skapas flexibla lärandegrupper som rör sig genom uppgifterna tillsammans. Dessa grupper kan bli en plats där eleverna prövar idéer, stöttar varandra och utvecklar sina tankar innan de möter resten av klassen. På så vis vävs variation, aktivitet och samarbete in i lektionens struktur och bidrar till en mer tillgänglig undervisning för alla.

En undervisning som växer tillsammans med eleverna

Slutligen ska det sägas att kooperativt lärande inte är en "quick fix" eller en metod som automatiskt löser alla utmaningar. Kooperativt lärande utvecklas över tid. Det kräver ett medvetet ledarskap av oss lärare genom att vi introducerar samarbetsstrukturer stegvis, låter eleverna öva färdigheterna och följer upp hur det går.

Genom att bygga en kultur där "vi" går före "jag" i klassrummet, kan vi skapa en tryggare, mer engagerande lärmiljö där eleverna nyfiket utforskar och växer både kunskapsmässigt och socialt.

Kooperativt lärande ger oss verktyg att möta alla elever, från förskolans lekfulla samarbetsövningar till gymnasiets problembaserade grupparbeten, på ett sätt som gör lärandet till en gemensam resa. När eleverna upptäcker kraften i att lära tillsammans, då har vi kommit en bra bit på väg mot en skola där alla kan utvecklas så långt som möjligt tillsammans.