I dagens klassrum möts vi av en rik mångfald av språk, kulturer och erfarenheter. I den anpassade grundskolan/gymnasiet blir detta särskilt tydligt. Elevernas sätt att kommunicera kan vara lika varierade som deras bakgrunder, och språket kan ta form genom tal, tecken, bilder, ljud eller kroppsrörelser.

Flerspråkighet och ett interkulturellt förhållningssätt handlar därför inte bara om språk. Det handlar om att skapa delaktighet, identitet, förståelse och tillhörighet. När vi ser och använder hela elevens språkliga och kulturella repertoar blir undervisningen mer meningsfull, tillgänglig och inkluderande.

Att förstå och värdesätta olikheter

Ett interkulturellt förhållningssätt börjar alltid med oss själva. Vi behöver ställa frågor om hur vi talar om elevernas bakgrunder, vilka ord och bilder vi använder, och vilka normer vi, medvetet eller omedvetet, förmedlar i undervisningen. Det handlar om att synliggöra olikheter och använda dem som resurser i lärandet, snarare än att försöka göra alla lika.

I praktiken innebär det att vi aktivt arbetar för att lyfta olika språk, kulturer och berättelser i vardagen. Bilder, böcker, filmer och samtal bör spegla mångfald och visa många sätt att leva och uttrycka sig. När elevernas erfarenheter syns i undervisningen stärks deras självkänsla och deras känsla av att höra till.

Reflektion: Vilka berättelser om kultur, religion och språk syns i ditt klassrum och vilka saknas?

Flerspråkighet som resurs i lärandet

Modersmålet är en bro till lärande och förståelse. När elever får använda sitt starkaste språk, oavsett om det är tal, tecken eller bilder, kan de bygga vidare på sina erfarenheter och utveckla sitt tänkande. Ett sätt att ta vara på denna resurs är att arbeta transspråkande, vilket innebär att alla språk och uttrycksformer används parallellt i undervisningen.

I praktiken kan detta göras på många sätt:

• Berätta och återberätta: Låt eleverna berätta något hemma på sitt modersmål och återberätta det i skolan med stöd av bilder, tecken eller föremål.
• Flerspråkiga begrepp: Använd ordlistor, bildkort och planscher med begrepp på flera språk i klassrummet.
• Språkmix i berättelser: Uppmuntra elever att använda flera språk när de berättar, skriver eller beskriver. Se det som ett tecken på förståelse, inte som ett ”fel”.
• Flerspråkig undervisning i ämnen: Ge instruktioner på flera språk, till exempel ”hoppa” på svenska och elevens språk i motorik, eller namnge föremål på flera språk i hem- och konsumentkunskap.
• Kulturellt innehåll: Arbeta med musik, konst eller sagor från olika språkliga miljöer för att koppla undervisningen till elevernas bakgrund.

Genom att kombinera språk med bilder, symboler, kroppsrörelser, föremål och musik det, vill säga arbeta multimodalt, skapar vi fler vägar till förståelse.

Skolans vardag som språklig och kulturell arena

Flerspråkighet och interkulturalitet behöver inte vara något extra. Det kan vävas in i skolans vardag på många kreativa sätt. Samlingen, korridorerna och fritidsverksamheten kan alla bli arenor där språk och kultur får ta plats.

Exempel:

• Månadens språk: Låt elever och personal lära sig några enkla fraser, räkneord eller hälsningar på ett utvalt språk.
• Bok- och elevutställningar: Visa böcker, elevarbeten eller bilder på flera språk som speglar elevernas erfarenheter.
• Affischer och kalendrar: Låt planscher synliggöra olika språk, kulturella högtider och traditioner.
• Musik och skapande: Arbeta med musik, dans, bild eller hantverk från olika länder.
• ”Vår värld i klassrummet”: Låt eleverna bidra med föremål, bilder eller ljud hemifrån – ett konkret sätt att dela språk och kultur.
• Flerspråkig bildpromenad: Sätt upp bilder med ord på svenska, modersmål, symboler och tecken.
• Sinnesstimulerande aktiviteter: Utforska kultur genom smak, doft, musik och känsel.
• Samarbete med vårdnadshavare: Bjud in familjer att läsa sagor, berätta historier, spela musik eller skapa tillsammans.

Vägar till delaktighet och tillhörighet

Flerspråkighet och interkulturalitet i anpassad skola handlar i grunden om att varje elev ska få möjlighet att vara sig själv, med sina språk, erfarenheter och uttrycksformer. När vi gör dessa tillgångar synliga i undervisningen öppnar vi dörrar till kommunikation, lärande och gemenskap.

Det handlar om att bygga broar, mellan språk, mellan kulturer och mellan människor. Det är i dessa möten som verkligt lärande och inkludering tar form.