Del 3 - När allt ska vägas samman
Terminen går mot sitt slut och Sara deltar i en bedömningsworkshop tillsammans med kollegor. Nu ska allt det eleverna har visat få ta plats i en sammantagen helhetsbild. Underlagen granskas, tolkningar jämförs och ord vägs. I samtalen väcks frågor om progression, tillförlitlighet och likvärdighet. Hur vet vi att vi mäter rätt saker? Och hur kan våra beslut vila både på professionell kunskap och gemensam förståelse?
En sammantagen bedömning handlar om att komma fram till det omdöme eller det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper. Canva-bild.
Maj. Ljuset flödar in genom bibliotekets stora fönster och får dammet i luften att dansa långsamt. På borden ligger kursplaner, mappar och elevarbeten. Kaffet är nybryggt och stämningen förväntansfull. Det är dags för den avslutande bedömningsworkshopen.
– Hur har undervisningen sett ut? Vilka möjligheter har eleverna haft att visa sitt kunnande? frågar samtalsledaren.
Sara tänker tillbaka på terminen. Hon ser framför sig Fatima, som i början mest arbetade snabbt, men som under våren lagt mer tid på att utveckla sina texter. Hon minns Hugo, som till slut skrev klart sin berättelse bakifrån och som log när hon läste upp hans text för klassen.
Anders berättar om Amina, som nu inte bara pratar utan även skriver kortare texter. Elin lyfter fram en elev från Programinriktat val som, efter att ha kört fast i faktauppgifter, blommat ut när han fick skriva en personlig krönika. Ali beskriver en Yrkesintroduktionselev som, efter en tids frånvaro, plötsligt tog ansvar för hela upplägget vid en praktisk uppgift. – Det här visar ju varför vi inte kan göra ett medelvärde av terminen, säger Ali. – Vi måste se var de är nu och hur långt de faktiskt har kommit, oavsett hur det såg ut i januari.
Under workshopen använder de dokumentationen från tidigare möten för att säkerställa likvärdighet. Samsynen i arbetslaget gör att de kan bedöma elevernas prestationer på ett konsekvent sätt, även om lärarna kommer från olika inriktningar inom IM. Bedömningen blir inte längre bara en individuell känsla, utan ett grundat, gemensamt resultat som tar hänsyn till elevernas utveckling över tid.
Innan de avslutar skriver samtalsledaren på whiteboarden:
– Hur vet vi att vår bedömning är både rättvis och grundad — från det egna klassrummet till skolans gemensamma praxis?
Sara ser på orden och tänker på Hugos leende, Fatimas nyfunna tålamod och alla små steg som aldrig skulle synas i statistiken. Bedömning är inte bara ett resultat, det är berättelsen om vägen dit.
Från teori till praktik
Som stöd för arbetet i den här modulen finns ett dokument med Saras tankar och citat ur styrdokumenten. Alla tre delar från berättelsen om Sara är samlade i samma dokument så leta rätt på ditt dokument om du redan har arbetat med del 1 och 2. Fyll annars i din e-postadress så landar dokumentet strax i din inkorg. Skriv ut del 3 till varje deltagare.
Moment A – Förberedelse
Samlas med kollegor.
- Läs berättelsen om Sara högt.
- Ge en stund för alla att enskilt formulera några tankar utifrån berättelsen.
- Spara tankarna (vi återkommer till dem strax) och gå sedan vidare till Moment B.
Moment B – Bearbetning
- Ta fram det utskrivna dokumentet.
- Läs tillsammans igenom citaten ur styrdokumenten och kollegiets tankar.
- Ge en stund för alla att enskilt formulera en tanke om varje citat.
- Gå sedan vidare och samtala tillsammans.
- Formulera en gemensam tanke att ta med i det fortsatta arbetet med bedömning.
- Avsluta med en slutreflektion utifrån frågan:
Hur vet vi att vi hittar rätt i vår bedömningspraktik? I hela kedjan, från vårt eget klassrum till kollegans på andra sidan väggen och till skolans gemensamma förståelse för vad bedömning är?