Eskilstuna kommun

Skolinspektionens årsrapport 2025

Skolinspektionens årsrapport 2025 kastar ljus över både skolor och förskolor och visar att mycket fungerar bra parallellt som det svenska skolväsendet brottas med en genomgående brist på helhetssyn. Rapporten avslöjar att utmaningar ofta behandlas som enskilda problem, fast de egentligen hänger ihop med stödinsatser, trygghet och huvudmannens styrning.

Skolinspektionens årsrapport 2025, en sammanfattning av tillsyn och kvalitetsgranskning i svensk skola.

Kvalitetsskillnader mellan klassrum

En av rapportens mest centrala iakttagelser är att undervisningens kvalitet varierar kraftigt, inte bara mellan olika skolor utan även mellan olika klassrum inom samma skola.

Skolinspektionen konstaterar att rektorer ofta har begränsad insyn i vad som faktiskt sker under lektionstid, vilket gör att undervisningens kvalitet blir alltför beroende av den enskilde lärarens förmåga. Granskningarna visar på utvecklingsbehov i cirka tre av fyra grund- och gymnasieskolor när det gäller undervisningen. Vanliga brister är enformiga arbetssätt och situationer där elever blir passiva mottagare istället för att ges utrymme att utveckla egna resonemang. En särskilt oroande signal är förekomsten av låga förväntningar, där lärare ibland väljer att sänka svårighetsgraden på uppgifter istället för att ge det stöd som krävs för att eleven ska nå målen.

Studiero är mer än bara ordningsregler

Rapporten belyser att studiero ofta hanteras enbart som en ordningsfråga, snarare än som en pedagogisk utmaning. På många skolor faller ansvaret för att upprätthålla ordningen tungt på den enskilde läraren, istället för att vara resultatet av ett gemensamt och förankrat arbetssätt. Elever vittnar om att samma klass kan bete sig helt olika beroende på vilken lärare som undervisar, vilket tyder på en bristande samsyn i kollegiet.

Bristande stöd skapar negativa spiraler

När elevers stödbehov inte tillgodoses skapas ofta ringar på vattnet som påverkar hela skolmiljön. Skolinspektionen ser tydliga samband mellan svaga stödprocesser och ökad frånvaro, konflikter och bristande studiero. Det är vanligt att lärare uppger att de kan identifiera stödbehov men att de saknar kompetens eller organisatoriska förutsättningar för att tillgodose dem.

Kommunernas ansvar för förskolan

Förskolan utgör en betydande del av de missförhållanden som anmäls till myndigheten; under 2025 stod förskolan för 8 procent av alla inkomna uppgifter. Signalerna rör ofta brister i samverkan mellan hem och förskola samt fall där ledning eller personal inte bedöms fullgöra sitt uppdrag. Skolinspektionen har under året genomfört två specifika granskningar av kommunernas ansvar för förskolan. Den ena visade att 29 av 30 granskade kommuner behövde utveckla sitt arbete för att få fler barn i socioekonomiskt svaga områden att delta i förskolan och främja deras närvaro. Den andra granskningen visade att en majoritet av kommunerna behöver stärka sin kontroll av enskilda huvudmän för att bättre kunna identifiera oseriösa aktörer. Myndigheten betonar även att förskolan, precis som skolan, drabbas av anmälningar till Lärarnas ansvarsnämnd (LAN) gällande personalens olämplighet.

Anmälningsskyldighet och trygghet

Under 2025 har antalet inkomna uppgifter om missförhållanden i skola och förskola ökat till nästan 7 500. Flest anmälningar rör kränkande behandling av enskilda elever. En utmaning för personalen är bristen på samsyn kring vad som faktiskt ska anmälas. Det finns en tendens att lärare reder ut situationer på plats och avstår från anmälan för att spara tid eller för att de upplever det administrativa systemet som krångligt. Skolinspektionen påminner dock om att anmälningsskyldigheten är absolut och inte får föregås av en värdering av hur allvarlig händelsen är. Att anmäla är ett sätt för huvudmannen att få syn på strukturella problem och kunna fördela resurser där de bäst behövs. 

Frågor för samtal och reflektion

  1. Hur ser vi på balansen mellan att ge elever stöd och att upprätthålla höga förväntningar? Finns det risk att vi ibland "anpassar bort" utmaningar istället för att stödja eleven att nå dem?
  2. Skolinspektionen menar att studiero ofta hänger på den enskilde lärarens förmåga. Hur kan vi stärka våra gemensamma rutiner så att ansvaret blir kollektivt snarare än individuellt?
  3. Hur ser vår samverkan med hemmen ut, särskilt i övergångar mellan förskola och skola? Finns det aspekter i vårt bemötande som kan förklara den ökande mängden signaler om missförhållanden?
  4. På vilket sätt kan vi i vårt arbetslag bli bättre på att se sambandet mellan en elevs beteende i klassrummet och elevens eventuella behov av särskilt stöd eller dolda frånvaro?
Uppdaterad: 21 maj 2026