Det var några av frågorna som följde med hem när studie- och yrkesvägledare och en rektor från Eskilstuna deltog på SSA-rikskonferensen i Visby. Under två dagar möttes forskning, skolutveckling, arbetsliv och ungdomsperspektiv i föreläsningar och samtal som väckte både tankar och känslor.

Konferensen samlade över 400 deltagare från hela landet under temat “Level up, Cash och Drömmar”. Programmet rörde sig mellan psykisk hälsa, arbetsliv, gängrekrytering, självledarskap och ungas framtidstro. Det fanns en tydlig röd tråd genom dagarna: betydelsen av relationer, sammanhang och vuxna som faktiskt finns nära.

Vad menar vi egentligen med psykisk ohälsa?

En av de första föreläsningarna utgick från undersökningar från MUCF – Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor där unga mellan 13 och 25 år fått svara på frågor om livet, framtiden och hur de mår. Resultaten visade att många unga lever med psykisk ohälsa och oro för både sig själva och omvärlden.

Det väckte många samtal bland deltagarna. Vad är psykisk ohälsa idag? När blir livets motgångar något annat än sorg, stress eller besvikelse? Hur hjälper vi unga att förstå att vissa känslor hör till livet, samtidigt som vi tar deras mående på allvar?

I samtalen återkom tankar om vikten av sammanhang och meningsfull fritid. Vad händer när unga saknar arenor där de får känna tillhörighet, lyckas med något eller möta trygga vuxna? Vad händer när mycket tid istället tillbringas ensam eller i miljöer som förstärker oro?

Dagens unga uttrycker ofta en stark önskan om balans i livet. Många vill arbeta och utvecklas, men också ha tid för relationer, återhämtning och fritid. Bilden av framgång verkar se annorlunda ut än tidigare generationers ideal.

“De vill ha vuxna att prata med”

En av konferensens mest uppskattade föreläsningar byggde på forskning från Uppsala universitet där unga själva deltagit som medforskare. På scenen stod ungdomarna i åldern 14-20 framför en publik med hundratals vuxna deltagare.

Frågorna handlade om psykiskt välbefinnande och vad unga själva beskriver att de behöver för att må bra.

Svar som återkom var:

• föräldrar och kompisar som stöttar
• vuxna som tror på dem
• mötesplatser
• fritidsaktiviteter
• möjlighet att prata om livet
• vuxna som finns nära i vardagen

Det som gjorde starkast intryck på många var kanske just detta:
Unga efterfrågar relationer mer än insatser.

De vill ha vuxna att prata med, samtidigt som de tydligt beskrev att det inte alltid handlar om att “boka tid hos kuratorn”. Det handlar också om vuxna som är närvarande i vardagen. Någon att säga hej till. Någon som ser. Någon som finns där utan krav.

Flera av deltagarna reflekterade över hur skolans vardag förändrats över tid. Samtal om livet, relationer och identitet får ibland mindre utrymme när fokus ligger starkt på mål, resultat och prestation. Samtidigt väcker det frågor om hur skolan kan fortsätta vara en plats där elever får utvecklas som människor.

När arbetslivet blir en väg till framtidstro

Ett annat tema som väckte stort engagemang handlade om den så kallade SAO-modellen – studiemotiverande arbetslivsorientering. Modellen beskrevs som “nya praon” och innebär att elever under en längre period får arbeta två timmar i veckan på en arbetsplats med lön, handledning och ansvar.

Tanken är att elever redan i årskurs 8 ska få möjlighet att:

• skriva CV
• genomföra intervjuer
• bygga relationer till arbetsplatser
• utveckla arbetslivserfarenhet
• skapa en identitet som arbetstagare

På flera skolor har arbetssättet redan lett till ökad närvaro och stark motivation hos eleverna. När elever återkommer till samma arbetsplats under lång tid skapas relationer, rutiner och känslan av att vara behövd. För många blir arbetsplatsen också en plats där vuxna ser deras styrkor på nya sätt.

Broar istället för öar

Konferensens sista föreläsning hölls av Tobias Degsell och blev för många ett av de starkaste avsluten på dagarna i Visby.

Han återkom flera gånger till betydelsen av möten mellan människor och hur nya idéer växer fram när olika perspektiv får mötas.

“Det är inte öarna som är intressanta. Det är broarna.”

Budskapet landade hos många i rummet. Framtidens lösningar växer sällan fram när människor enbart möter andra som tänker likadant. Innovation, utveckling och lärande kräver möten mellan olika erfarenheter, professioner och tankesätt.

Kanske gäller det också skolan.

Vad händer när vi bygger fler broar mellan ämnen, professioner, arbetsliv och elevernas vardag? Vad händer när vi vågar lämna våra egna “öar” oftare?

Frågor att fundera vidare på

Mellan föreläsningarna fortsatte samtalen i korridorer, workshops och under kvällsaktiviteterna i Visbys miljöer. Många av frågorna från konferensen lever fortfarande kvar:

• Hur rustar vi unga för livet?
• Hur skapar vi sammanhang där fler känner hopp och tillhörighet?
• Hur bygger vi relationer som håller?
• Hur hjälper vi unga att tro på att framtiden faktiskt har en plats för dem?
• Hur kan vi alla hjälpas åt?