På Fröslundaskolan har två lärare i årskurs 1 under läsåret 2024/2025 fått möjlighet att fördjupa sig i sin undervisning tillsammans. Genom regelbundna kollegiala samtal, gemensam planering och en vilja att pröva nytt har de utvecklat ett arbetssätt där elevernas lärande är i fokus.

Under hela läsåret har de haft stöd av Språk-, Läs- och Skrivutvecklare Madelene Thunell, som genom handledning en gång i veckan har bidragit med perspektiv, struktur och återkoppling. Det är lärarnas egen drivkraft, nyfikenhet och reflektion som har varit den verkliga motorn i utvecklingsarbetet.

Vad ville vi åstadkomma?

När vi gav oss in i det här arbetet var vi överens om att något behövde förändras. Vi ville skapa en tydligare struktur i undervisningen. Vår önskan var att varje lektion skulle ha ett tydligt syfte, så att eleverna förstår vad vi gör, varför vi gör det och vad de ska ha lärt sig när lektionen är slut.

Samtidigt ville vi själva förstå mer om vad som verkligen gör skillnad i elevernas läs- och skrivutveckling, och hur vi kunde anpassa undervisningen utifrån det. Vi såg också ett behov av att samarbeta tätare. Vi ville prata om vår praktik på ett konkret sätt. Inte bara gå på känsla, utan våga prova nya arbetssätt och metoder, och systematiskt samtala om vad som fungerar.

Handledningen blev ett gemensamt rum för kollegiala samtal, där vi kunde pröva, reflektera och utveckla tillsammans.

Vad gjorde vi rent konkret?

Vi började med att titta på hur våra lektioner var uppbyggda. Fokus låg på att skapa en tydlig start och avslut, synliggöra lärandemål och språkmål och visa arbetsgången under lektionen med hjälp av bildstöd. Det skapade ett gemensamt språk i klassrummet.

Efterhand fördjupade vi oss i läs- och skrivinlärningen. Vi ställde frågor som: Hur ska vi lägga upp denna första, viktiga läs- och skrivinlärning? Hur kommer vi vidare från den traditionella bokstavsinlärningen och arbetet med "veckans bokstav"? Hur jobbar vi mer aktivt med phonics och sammanljudning? Vi arbetade också med att differentiera lärandet och organisera stationsarbete så att varje aktivitet verkligen stödjer lektionens syfte.

Ett särskilt värdefullt verktyg var en sexstegsmodell för planering. Den gav oss både struktur och variation, och hjälpte oss att hålla fokus på lärandemålen genom hela lektionen.

Vi planerade även screening med LegiLexi tillsammans och följde upp resultaten noggrant. Det gjorde det möjligt att utforma RTI-insatser som verkligen mötte eleverna där de befann sig. Undervisningen blev mer träffsäker, och vi kunde tydligt se elevernas framsteg.

Samtalen efter lektioner där Madelene varit med blev särskilt värdefulla. Vi stannade upp, pratade om det hon hade sett och utmanade varandras tankar. Vad ville vi prova nästa gång? Vad kunde vi justera? I de samtalen fanns ett lärande som gick på djupet.

Hur gick det? Vilka resultat kan vi se?

Det vi märker allra mest är att både vi och eleverna har blivit tryggare i lektionernas struktur och mål. Det finns en tydligare rytm och variation. Eleverna vet vad som förväntas, och vi vet vad vi vill uppnå.

Vi planerar mer medvetet och reflekterar kontinuerligt över vad som faktiskt fungerar. Genom screening och RTI-insatser kan vi rikta undervisningen bättre. Fler elever får det stöd de behöver i tid, och vi har verktyg för att följa deras utveckling. Det innebär att vi inte bara hinner med undervisningen, utan verkligen hinner göra rätt saker.

Vi har också hittat strukturer som håller över tid. Särskilt stationsarbetet har blivit en naturlig del av undervisningen, där eleverna möter innehållet på olika sätt men alltid med ett tydligt syfte.

Vilka lärdomar har vi dragit som kan vara värdefulla för andra?

Att få tid att prata om undervisning i lugn och ro gör större skillnad än vi först anade. Det låter kanske självklart, men när det blir en del av vardagen händer något. Vi började se mönster. Vi blev modigare. Vi vågade släppa taget om sådant som inte fungerade och fokuserade på det som faktiskt gjorde skillnad.

Vi lärde oss också vikten av att inte ha för bråttom. Att välja en sak i taget och våga fördjupa oss. Det kräver tålamod, men just det långsiktiga fokuset är också det som skapar verklig förändring.

Handledningen har varit mycket värdefull. Men det som haft störst betydelse för vår utveckling är att vi haft varandra. Under de dagar då Madelene inte varit på plats har vi fortsatt att planera, undervisa och reflektera tillsammans. Det kollegiala samtalet har varit motorn i vårt lärande och har skapat en stark drivkraft för fortsatt utveckling.

Har vi redan tankar om nästa steg?

Ja, absolut. Vi har redan börjat planera för hösten. Vi vill fortsätta använda sexstegsmodellen som Madelene introducerade, och strukturera upp ämnesområdena ännu tydligare under veckan.

Vi kommer att arbeta mer systematiskt digitalt. Planeringar kommer att delas i Google Drive, och vi kommer att använda PowerPoint som ett sätt att skapa struktur för både oss själva och våra elever.

Vi planerar också att starta ett läsprojekt direkt vid terminsstart för att fånga upp det så kallade sommarlovstappet. Vi vill arbeta mer integrerat med SO och NO i svenskundervisningen, särskilt med tanke på SvA-perspektivet. Dessutom vill vi komma igång tidigt med datorerna och börja använda assisterande teknik, som AppWriter, eftersom vi i årskurs 2 går från iPads till Chromebooks. Vi ser fram emot att utveckla skrivundervisningen vidare med hjälp av loggböcker och dagliga skrivrutiner.

Det känns som att vi har hittat ett arbetssätt som vi tror på. Nu vill vi fortsätta att utvecklas och skapa de bästa förutsättningarna för våra elevers lärande.