Redan när vi planerar undervisningen kan det vara hjälpsamt att tänka igenom hur vi formar aktiviteter som ger alla elever möjlighet att lära utifrån sina egna förutsättningar. Uttrycket uppgifter utan tak handlar om att skapa uppgifter där det inte finns någon tydlig gräns för hur långt en elev kan ta sig. Det betyder inte att vi behöver ge alla elever olika uppgifter – snarare tvärtom. Det handlar om att skapa uppgifter där varje elev kan utmanas inom sin proximala utvecklingszon. Alltså i det område där eleven, med stöd från uppgifter, texter, bilder, modeller eller andra människor, kan ta nästa steg i sin utveckling.

När vi planerar lektionens innehåll tillsammans eller var för sig, kan vi fundera på hur en och samma aktivitet kan göras meningsfull och lärorik för så många som möjligt – oavsett var eleverna befinner sig.

Att variera uppgiften utan att skapa olika uppgifter

En öppen och flexibel uppgift kan ge utrymme att arbeta på olika sätt, på olika nivåer och med olika mycket stöd. Vi kan till exempel skapa variation i form av:

• tempo
• nivå
• omfång
• metod
• intresse
• stöd
• återkoppling

Tempo

• Vissa elever svarar på fler frågor än andra.
• Elever som skriver långsammare kanske lämnar in en kortare text, men har ändå arbetat på sin nivå.
• Tempot i läsningen får påverka hur långt eleven läser.

Nivå

• Eleverna kan välja instruktioner med olika grad av komplexitet.
• De kan arbeta med olika tekniker eller strategier beroende på vad som passar dem.
• Ordförrådet och textens svårighetsgrad kan anpassas, både i läsning och skrivning.

Omfång

• Eleverna skriver olika långt eller gör olika många steg i en uppgift.
• Vissa kanske reflekterar kring ett exempel, andra kring flera.

Metod

• Vissa använder hjälpmedel som läslinjaler, hörselkåpor eller talsyntes.
• En del skriver för hand, andra på dator.
• Någon kanske lyssnar på en inspelad genomgång, medan andra följer läraren i realtid.

Intresse

• Eleverna kan få välja bok, ämne eller perspektiv som engagerar dem.
• Det kan handla om att välja vilket land man vill fördjupa sig i, vilken text man vill analysera eller vilken produkt man vill skapa i slöjden.

Att differentiera lektionens aktiviteter handlar inte om att alltid låta eleverna välja fritt, eller om att ge dem möjlighet att välja bort sådant de behöver träna på. Ibland kan det absolut finnas utrymme för val – särskilt när själva valet inte påverkar det lärandemål vi har satt upp.

Om vi till exempel vill att alla elever ska träna på att jämföra den gemensamma boken med ett annat verk, kan vi låta dem välja om de vill jämföra med en text, en film eller ett spel. Då handlar valet mer om motivation än om innehåll. Men om det vi vill utveckla är just förmågan att jämföra, då behöver alla elever också genomföra det momentet – oavsett vad de väljer att jämföra med.

Ofta märker eleverna inte ens att uppgiften är differentierad. De arbetar bara på olika sätt, utifrån sina behov och förutsättningar, och når olika långt inom samma gemensamma aktivitet. Det är när vi har tydliga mål men flexibla vägar dit som alla får möjlighet att utvecklas.

Att anpassa stödet

En viktig del av att vägleda eleverna vidare i sitt lärande handlar om hur vi ger stöd. Samma uppgift kan fungera för alla elever, men stödet behöver anpassas utifrån vem vi möter. När rätt stöd ges i rätt ögonblick blir det möjligt för varje elev att ta nästa steg – även om det steget ännu inte helt klaras på egen hand.

Stödet kan se olika ut, till exempel genom att:

• svara olika beroende på vad eleven behöver – ibland räcker en ledande fråga, ibland krävs en tydlig förklaring
• hjälpa vissa elever mer konkret i starten, medan andra klarar sig med ett snabbt tips
• erbjuda stödstrukturer som mallar eller exempel, som eleverna använder vid behov – inte för att alla måste

Det går också att organisera lärmiljön så att stödet blir tillgängligt där det behövs. Placering i klassrummet, hur vi startar lektionen eller hur vi varierar våra genomgångar spelar roll.

Att anpassa återkopplingen

Också återkoppling är en möjlighet att differentiera undervisningen. När vi utgår från var eleven befinner sig kan vi hjälpa dem vidare med återkoppling som är tydlig, relevant och utvecklande.

Den kan till exempel:

• ställa frågor som utmanar eleven att tänka ett steg till
• lyfta något som fungerar – och visa hur det kan utvecklas vidare
• fokusera på olika delar beroende på vad eleven behöver just nu, som språkriktighet för vissa och innehåll för andra

Använd återkopplingen för att hjälpa eleven att se målet och nästa steg på vägen dit.

Mall för utskrift

Fyll i din e-postadress så får du strax en mall för att differentiera lektionens aktiviteter i din inkorg för utskrift.