Utgångspunkten för besöket var frågor om undervisningens kvalitet, skolnärvaro, tidiga insatser och hur stöd organiseras för elever i olika behov. Besöket gav svar på vissa frågor och öppnade för nya.

Besök på en skola i Graz

Den skola som besöktes var en så kallad BORG-skola (Bundesoberstufenrealgymnasium), en studieförberedande skolform på gymnasial nivå med naturvetenskaplig inriktning. I Österrike väljer elever studieväg tidigare än i Sverige, och de elevgrupper lärarna mötte befann sig i en utbildning som låg nära svensk gymnasieskola. Detta blev en viktig insikt under de första dagarna. Förståelsen av skolformen växte fram under besöket och gav en ny bild av undervisningens nivå och upplägg.

Skolan ligger i ett område som beskrivs som socioekonomiskt utsatt och mångkulturellt, vilket gav ytterligare perspektiv på verksamheten. Vid tiden för besöket pågick också omfattande renoveringar efter en allvarlig skolrelaterad händelse året innan. Minnesplatser i skolmiljön och samtal med personal visade hur frågor om trygghet, bearbetning och omsorg fortsatt var närvarande i skolans vardag.

Matematikundervisningen

Gör elever motsvarande svensk årskurs 8 verkligen den här matematiken?

Frågan väcktes tidigt under lektionsbesöken. Nivån upplevdes som oväntat hög i relation till de elevgrupper lärarna trodde att de skulle möta.

"Först blev vi lite chockade… vänta, det här är ju som gymnasiet."

När skolformens nivå klarnade blev det också lättare att förstå undervisningens innehåll och tempo. Algebra introducerades tidigt i skolgången och användes som en självklar del av undervisningen.

"Det är inte farligt att slänga in ett x."

Eleverna arbetade mycket för hand i räknehäften och undervisningen organiserades ofta gemensamt, där hela gruppen arbetade med samma uppgift och följde samma progression.

"Alla gör samma sak, samma uppgift, samma tempo."

Det skapade ett tydligt fokus i klassrummet och gav läraren möjlighet att arbeta tillsammans med eleverna i genomgångar och uppföljning.

I flera matematiklektioner arbetade eleverna i mindre grupper genom halvklass.

"Då var vi runt 18 elever… då hann man med och hjälpa till mycket."

Samtidigt blev det tydligt att undervisningen i liten utsträckning anpassades på olika nivåer.

"Det fanns inte differentiering… alla jobbade på samma nivå."

Det väckte frågor om hur elever i behov av stöd fångas upp i undervisningen.

En tydlig förväntan var också att eleverna arbetade vidare med innehållet utanför lektionstid.

"De förväntas träna hemma och komma tillbaka."

Detta påverkade både tempot i undervisningen och hur progressionen byggdes upp över tid.

Alla gör samma sak samtidigt

Det som blev tydligt i matematikundervisningen återkom även i andra ämnen. Undervisningen hölls samman genom gemensamma strukturer där eleverna ofta arbetade med samma innehåll vid samma tidpunkt. Genomgångar, frågor och samtal i helklass var återkommande inslag.

Läraren hade en tydlig ledande roll och rörde sig aktivt i klassrummet för att följa elevernas arbete. Undervisningen präglades av att hela gruppen rörde sig framåt tillsammans.

"Det kändes som att undervisningen var väldigt sammanhållen. Alla visste vad de jobbade med just nu."

I klassrummen användes flera typer av tavlor parallellt. Projektor, griffeltavla, whiteboard och overhead förekom sida vid sida. Information stod kvar synlig under lektionen, vilket skapade kontinuitet och gav eleverna möjlighet att återvända till innehållet. Det gav uppslag till samtal om visuellt stöd och hur undervisningens innehåll kan hållas levande över tid.

Närvaro, stöd och ansvar

De gemensamma strukturerna i undervisningen hängde också ihop med hur närvaro och ansvar tog form i skolan. Skolnärvaro framstod som nära sammanbunden med tydliga krav och uppföljning. Slutprov i samtliga ämnen avgjorde om elever gick vidare till nästa årskurs. Elever som inte nådde målen fick gå om året, vilket innebar att åldersvariationer kunde förekomma i klassrummen.

"Här var det väldigt tydligt: man förväntas ta ansvar. Annars går man inte vidare."

Denna struktur väckte frågor om hur ansvar, uppföljning och stöd formas i olika skolsystem och hur dessa faktorer påverkar närvaro i skolvardagen.

Stöd till elever organiserades främst genom särskilda ämneslektioner. Elever som behövde stöd i ett specifikt ämne kunde få ytterligare undervisningstid med ämneslärare. Den specialpedagogiska kompetensen var samlad till en funktion med ansvar för att samordna stödinsatser. Samtalen under veckan återkom ofta till frågor om inkludering, delaktighet och hur elever i svårigheter fångas upp inom dessa ramar.

Relationer som bär undervisningen även i kris

Relationerna mellan lärare och elever framstod som nära och respektfulla. I klassrummen präglades samtalen av ett öppet klimat där elever deltog och läraren mötte dem i dialog. Denna grund i relationerna blev särskilt tydlig i ljuset av skolans erfarenheter. Händelser från året innan fanns fortsatt närvarande i vardagen, och arbetet med trygghet och bearbetning pågick parallellt med undervisningen. Personalen beskrev hur undervisningen behövde bära både lärande och omsorg, där relationerna mellan lärare och elever fick en central betydelse i att möta elevernas olika behov.

Att resa ut och komma hem stärkta i det vi gör

Jobbskuggningen gav nya perspektiv på undervisning, organisation och lärarroll. Med sig hem följde både konkreta iakttagelser och frågor att arbeta vidare med i den egna praktiken.

"Vi gör mycket bra i Eskilstuna."

Den reflektionen återkom i samtalen efter hemkomsten. Mötet med en annan skolverklighet gav nya infallsvinklar, och samtidigt en fördjupad tillit till det egna arbetet.

Utbytet gav energi till fortsatt utveckling och en tydligare bild av de sammanhang där undervisning tar form. Det finns också en vilja från den österrikiska skolan att utveckla ett mer långsiktigt samarbete kring jobbskuggning. Intresset är brett och handlar om att hitta former för utbyte tillsammans med skolor i Eskilstuna.