Huvuden ihop
Huvuden ihop är en struktur som ger eleverna möjlighet att tänka tillsammans innan någon svarar högt. Genom att först tänka enskilt och därefter dela tankar i grupp skapas gemensamt ansvar för svaret och ett tryggt samtalsklimat.
Huvuden ihop – när barn tänker tillsammans
Huvuden ihop är en kooperativ struktur som hjälper barn att tänka tillsammans innan någon delar tankar i gruppen. Genom att först få en stund att tänka själva och sedan sätta ihop huvudena och prata tillsammans, skapas trygghet och ett gemensamt ansvar i samtalet.
I förskolan handlar Huvuden ihop inte om att hitta rätt svar, utan om att lyssna på varandra, dela idéer och tänka tillsammans. Strukturen synliggör att lärande sker i samspel och att gruppens gemensamma tänkande är viktigare än snabba individuella svar.
Vad kännetecknar Huvuden ihop i förskolan?
I förskolan är Huvuden ihop en lugn och tydlig struktur som skapar trygga ramar för barns gemensamma tänkande. Strukturen är relationsskapande och språkutvecklande och ger barnen stöd i hur man samarbetar och samtalar tillsammans.
Genom Huvuden ihop får barnen tid att tänka i sin egen takt och möjlighet att dela sina tankar i en liten och trygg grupp. Barnen tränar på att lyssna på varandra, bygga vidare på andras idéer och uppleva att de tänker tillsammans som grupp.
Fokus flyttas från vad enskilda barn säger till hur gruppen tänker och resonerar tillsammans, vilket stärker både samspel och vi-känsla.
Så kan Huvuden ihop gå till
- Barnen sitter i små grupper, till exempel 3–4 barn.
- Pedagogen presenterar en fråga, en bild, en händelse eller något barnen upplevt tillsammans.
- Barnen får en kort stund att tänka själva.
- Pedagogen säger: “Huvuden ihop!”
- Barnen lutar sig mot varandra och pratar tyst i gruppen.
- När gruppen är klar lutar de sig tillbaka.
- Pedagogen låter någon i gruppen dela en tanke, eller sammanfattar det som hörts.
Det viktiga är inte vem som pratar, utan att alla har varit med och tänkt tillsammans. Du som pedagog kan ha förutbestämt vem som ska berätta i gruppen.
När passar Huvuden ihop särskilt bra i förskolan?
Huvuden ihop passar särskilt bra:
- efter högläsning
- efter lek eller utevistelse
- vid gemensamma upplevelser
- när barnen ska fatta enkla gemensamma beslut
Situation 1
Barnen ska bygga en bro av klossar som ska hålla för en leksaksbil, eller lösa ett liknande praktiskt problem i leken eller skapandet.
Förbered:
Barnen sitter i små grupper om 3–4 barn.
Pedagogen sätter ord på uppgiften:
Vi har ett problem som vi behöver lösa tillsammans.
Tänka själv
Pedagogen ställer frågan:
Hur kan vi göra så att bron inte rasar?
Barnen får en kort stund att tänka själva.
Huvuden ihop
Pedagogen säger: ”Huvuden ihop!”
Barnen lutar sig mot varandra och delar sina idéer i gruppen.
Pedagogen lyssnar, stöttar samtalet och påminner om att turas om och lyssna.
Dela i grupp
När grupperna är klara lutar de sig tillbaka.
Pedagogen låter någon i gruppen berätta hur de tänkt, eller sammanfattar gruppens idéer.
Prova lösningen
Barnen testar sin gemensamma lösning tillsammans.
Avslut:
Pedagogen uppmärksammar processen:
Ni lyssnade på varandra och kom på en lösning tillsammans.
Situation 2
Pedagogen läser högt ur en bok där en karaktär står inför ett problem.
Förbered:
Barnen sitter i små grupper om 3–4 barn.
Pedagogen berättar kort:
Nu ska vi först lysna på en saga sen när jag stoppar ska ni först tänka själva och sedan sätta ihop huvudena och tänka tillsammans.
Tänka själv
Pedagogen stannar upp i berättelsen och ställer en fråga, till exempel:
Vad kan huvudpersonen göra nu för att lösa problemet?
Barnen får en kort stund att tänka själva.
Huvuden ihop
Pedagogen säger: ”Huvuden ihop!”
Barnen lutar sig mot varandra och delar sina idéer i gruppen.
Pedagogen går runt, lyssnar och stöttar samtalet vid behov.
Dela i grupp
När grupperna är klara lutar de sig tillbaka.
Pedagogen låter någon i gruppen dela en idé, eller sammanfattar de olika förslag som hörts.
Fortsatt läsning
Pedagogen läser vidare och knyter an till barnens gemensamma tankar.
Avslut:
Pedagogen uppmärksammar processen:
Ni tänkte tillsammans och hjälpte varandra att hitta lösningar.
Att fundera på
- Vilka förmågor vill vi att barnen ska utveckla genom aktiviteten?
Till exempel samarbete, språk, turtagning eller att tänka tillsammans. - Vad vill vi se hos barnen som visar detta?
Hur tar det sig uttryck i barnens sätt att delta, samtala och lyssna – både i planerade aktiviteter och i spontana situationer i vardagen? - Hur stöttar vi barnen i stunden?
På vilket sätt kan vi använda språk, modellering och bildstöd för att hjälpa barnen vidare? - Hur kan vi använda detta vidare i verksamheten?
Hur kan de kooperativa strukturerna bli en del av både planerade aktiviteter och spontant samspel i vardagen?