Det är lätt att vi direkt efter avslutat arbete börjar fundera på vilket som blir vårt nästa undervisningsfokus. Men innan vi tar det steget behöver vi stanna upp och utvärdera hur den senaste undervisningen faktiskt fungerat, både ur vårt och elevernas perspektiv. Hur har våra val av arbetssätt och uppgifter stöttat elevernas lärande? Vilka lärsituationer fungerade väl, och vilka behöver vi justera framåt? Här handlar det inte om att ge ytterligare återkoppling, utan om att analysera hur eleverna har tagit emot och använt den respons de redan fått. Det vi får syn på nu behöver tas tillvara i planeringen av nästa arbetsområde.

För att fördjupa analysen kan vi ställa följande frågor till oss själva:

När vi har summerat arbetsområdet behöver vi också återkoppla till eleverna. Här är några exempel på hur vi kan formulera oss för att skapa dialog och visa att vi följer deras utveckling:

• "Jag tycker att det som har fungerat bra för oss är…"
• "Jag ser att något vi inte riktigt fick med oss den här gången är…"
• "Jag har lagt märke till att ett behov i klassen kan vara…"
• "Jag tror att vi behöver träna mer på… eftersom …"
• "Hur tänker ni när ni hör det jag berättar? Håller ni med, eller ser ni något annat?"

Återkoppling kring uppgiften

Om återkoppling har varit en naturlig del av undervisningen, före och under arbetets gång blir återkopplingen efter uppgiften främst en bekräftelse av det både vi och eleven redan vet. Har vi till exempel arbetat med lärloggar, där eleverna skrivit ner sina reflektioner efter muntlig återkoppling, får de en samlad bild av sina framgångar och utmaningar. Detta blir som en visuell bank att hämta mod och riktning ur inför nästa steg.

All återkoppling under arbetet fungerar som en backspegel, något vi kan använda för att skapa framåtblickande och motiverande strategier. När vi avslutar ett arbetsområde bör återkopplingen vara direkt, kort och nära i tid till prestationen. Har vi varit tydliga med syfte och kvalitetskriterier redan från början, så vet eleven vad uppgiften gick ut på och vi kan snabbt bekräfta vad som fungerat väl i relation till det vi arbetat med under processen.

Slutligen behöver vi göra en sammanfattande utvärdering av hur eleverna har arbetat för att klara uppgiften. Den kan vi använda formativt i kommande undervisning. Vad fungerade? Vad fungerade mindre bra?

Vi behöver också ta in elevernas perspektiv, hur de upplevt att strategierna för lärande har fungerat. Det ger oss vägledning kring om undervisningen haft tillräckligt fokus på självreglering och fungerande arbetsstrategier. Har vi varit tillräckligt tydliga, modellerat och gett eleverna stöd för att de själva skulle kunna ta ansvar i nästa steg? En stor vinst med att låta elever återkoppla till sina egna strategier är att de börjar se sambandet mellan sin arbetsinsats och sitt resultat. Då blir inte frågan "Vad ska jag göra för att få godkänt?" riktad till oss lärare, utan en reflekterande fråga de själva ställer sig själva.

När arbetet inte blir klart skapar vi nya möjligheter

En återkommande utmaning är elever som, av olika skäl, inte hinner eller förmår slutföra sina arbeten. Genom att arbeta systematiskt med återkoppling minskar vi risken, men vi kommer ändå att möta elever som inte fullt ut kan delta i undervisningen. Om vi då kräver att de både tar igen gammalt och hänger med i det nya riskerar det att bli övermäktigt. Därför behöver vår återkoppling skapa hopp och möjligheter, utan att vi tummar på realismen. Till exempel kan vi säga:

"Du riskerar att inte nå lika långt när du inte har hunnit träna och visa vad du kan, men vi ska arbeta med nya saker nu, och där får du möjlighet att visa vad du kan. Vi börjar där, och ser under arbetets gång om något behöver tas igen för att du ska klara uppgiften."

Vi behöver ge eleven hopp och visa på möjligheter, samtidigt som vi är realistiska. Vårt uppdrag är att bedöma elevens kunnande, och det kräver inte bevis i varje uppgift. Däremot behöver vi förmedla att undervisningen handlar om att träna för att nå högre, att det tar tid och att lärande sker bäst i en social gemenskap.

När ett arbetsområde avslutas kan vi också ställa frågor som hjälper oss att förstå vad som faktiskt är svårt för eleven, snarare än att fastna i kategoriska förklaringar. Det är stor skillnad att tänka att eleven har koncentrationssvårigheter jämfört med att fundera på vad som faktiskt stör koncentrationen. Frågorna bör rikta fokus mot situationen snarare än eleven som problem.

Exempel på frågor till elev:

• Vilka lektioner ger dig energi? Vilka känns jobbiga?
• Hur arbetar ni mest, i grupp, par eller enskilt? Vad fungerar bäst för dig?
• Hur upplever du genomgångarna, är de långa, korta, tydliga?
• Hur ofta får du återkoppling? Hur brukar den se ut? Vad hjälper dig mest?
• Hur fungerar det med din plats i klassrummet?

Om vi tillsammans kommer fram till att en elev behöver bearbeta sitt arbete lite till, så gör eleven det. Men ibland är det tillräckligt att ett arbete är halvfärdigt, det kan ändå ge värdefull information om elevens kunnande och utgöra en del av underlaget. I de fallen låter vi eleven i stället fokusera framåt och lägga sin energi på nästa steg i lärandet.

Vår återkoppling i slutfasen av ett arbete ska vara framåtsyftande. Den kan till exempel formuleras så här:

Att ta hjälp av AI

När ett arbetsområde avslutats har läraren ett värdefullt tillfälle att både sammanfatta elevernas lärande och reflektera över undervisningens genomslag. Här kan AI fungera som ett stödverktyg för att analysera, sammanfatta och planera framåt – utan att ersätta lärarens professionella bedömning, utan för att stärka den.

Några sätt AI kan stötta i denna fas:

• Sammanfatta elevreflektioner och lärloggar
  Har elever arbetat med lärloggar eller öppna frågor kring sitt lärande, kan AI användas för att identifiera återkommande teman, mönster eller utvecklingsbehov i elevernas egna ord. Detta ger ett bredare underlag för planering av nästa undervisningsområde.
• Stöd i att formulera framåtsyftande återkoppling
  AI kan hjälpa till att formulera individuell återkoppling till elever – med fokus på styrkor och möjliga utvecklingssteg. Det kan handla om att sammanfatta vad eleven visat i sin process, eller att ge stöd i hur läraren kan uttrycka fortsatt tilltro och riktning utan att fastna i värderande eller betygsliknande formuleringar.
• Skapa elevvänliga utvärderingsfrågor
  Vill man ta in elevernas upplevelse av undervisningen, kan AI bidra med formuleringar till självskattningar, exittickets eller enkla reflektionsfrågor. Detta ger en viktig pusselbit i utvärderingen – elevernas perspektiv på vad som fungerat och vad som kan förbättras.
• Förenkla analys av undervisningens effekter
  Genom att beskriva hur ett arbetsområde varit uppbyggt kan läraren få hjälp att formulera reflekterande analysfrågor: Vilka inslag främjade lärandet? Var blev det för mycket information eller för lite variation? Vad kan justeras i struktur, tempo eller återkopplingssätt?
• Generera förslag inför nästa arbetsområde
  AI kan användas som bollplank i planeringen: Hur kan svårigheter som uppstod hanteras i nästa arbetsområde? Vilka strategier kan byggas vidare på? På detta sätt integreras utvärdering och utveckling i ett kontinuerligt förbättringsarbete.

Syftet med att använda AI i denna fas är inte att förenkla bedömningen till färdiga slutsatser, utan att erbjuda struktur och inspiration för reflektion och framåtsyftande pedagogiska beslut. Genom att kombinera AI:s styrkor med lärarens analysförmåga skapas en helhetsbild som stärker både undervisningskvalitet och elevens framtida lärande.