Formativ bedömning och formativt bemötande – hur hänger det ihop?

Formativ bedömning och formativt bemötande är två sidor av samma mynt, båda syftar till att stödja elevers lärande under processens gång.

Formativ bedömning handlar om att samla in information om var eleverna befinner sig i sitt lärande, för att kunna ge återkoppling och anpassa undervisningen.
Formativt bemötande är sättet vi som lärare förhåller oss till den informationen, hur vi talar med eleverna, hur vi tolkar deras försök och hur vi uppmuntrar dem att ta nästa steg.

Det innebär att skapa en lärmiljö där fel ses som en naturlig del av lärandet, där elever vågar pröva, tänka högt och utvecklas. Ett formativt bemötande signalerar: "Jag ser var du är nu och jag hjälper dig att komma vidare”. Tillsammans skapar formativ bedömning och formativt bemötande en undervisning som leder till både trygghet och kunskapsutveckling.

Formativ bedömning är bryggan mellan undervisning och lärande

Formativ bedömning är kärnan i all god undervisning. Det blir tydligt när vi utgår från en grundläggande princip och en obekväm sanning:
Principen är att undervisning måste börja där eleverna faktiskt befinner sig, inte där vi önskar att de vore. Sanningen är att elever inte nödvändigtvis lär sig det vi undervisar om. Tillsammans pekar dessa insikter på varför formativ bedömning är så avgörande. Vi måste ta reda på vad eleverna redan har lärt sig, innan vi går vidare med något nytt.

God undervisning räcker inte om vi inte vet vad vi ska undervisa vidare om. Det är här bedömningen kommer in, som ett verktyg för att fatta informerade beslut. Vilka underlag har vi? Får alla elever möjlighet att visa vad de kan, eller hörs bara några få? Har vi verkligen tillräckligt med information för att förstå vad varje elev behöver för sitt nästa steg?

När vi vet var eleverna befinner sig behöver de också få återkoppling som hjälper dem att utvecklas – inte bara en spegling av vad som saknas. Fokus behöver skifta från vad vi lär ut till vad eleverna faktiskt lär sig.

Definitionen av formativ bedömning

Begreppet formativ bedömning har använts i över 50 år, men tolkningarna varierar. Vissa föredrar termen bedömning för lärande, andra vill reservera det begreppet för undervisningspraktik som de godkänner, alltså "bra bedömning". I stället för att fastna i definitionen bör vi fråga oss: Hjälper bedömningen eleverna att lära sig mer?

Formativ bedömning innebär att:

• den bygger på information om elevens prestation, inte magkänsla.
• informationen måste användas, inte bara samlas in, för att justera undervisningen eller ge återkoppling.
• även klasskamrater kan bidra i den formativa processen (t.ex. genom kamratrespons).
• beslut alltid bygger på någon form av underlag, det är bättre än att agera utan, även om effekten inte syns direkt.
• det ska göras på flera olika sätt, vilket ger frihet för lärare men försvårar jämförelser.

Kort sagt: Formativ bedömning är inte en metod, utan ett syfte, att främja lärande genom medvetna pedagogiska beslut.

Formativ bedömning används för att följa och främja elevers lärande genom att:

• ge återkoppling som utvecklar lärandet, och
• anpassa och förbättra undervisningen.

Dessa två syften kallas ofta de "två benen" inom formativ bedömning. Forskning visar att det lätt uppstår obalans om fokus läggs för mycket på återkoppling till elever och för lite på att förändra undervisningen. Det finns också en risk att elever uppfattar bedömning som ett slutomdöme snarare än som en del av en pågående lärprocess. Det kan skapa rädsla för att göra fel. Därför behöver undervisningen ge utrymme att pröva, misslyckas och försöka igen, utan att allt ständigt bedöms. Som lärare är det viktigt att vara medveten om syftet med bedömningen och hur man kommunicerar om den med eleverna, för att främja en trygg och lärandeinriktad klassrumskultur.

Formativ återkoppling för lärande i rörelse

Formativ återkoppling är ett av de mest kraftfulla verktygen vi som lärare har för att stödja elevers kunskapsutveckling. När den används medvetet blir återkopplingen en del av en lärprocess i ständig rörelse, där undervisning och bedömning samspelar för att föra eleverna framåt.

I en formativ bedömningscykel samlar läraren information om elevernas prestationer och förståelse genom samtal, observationer, uppgifter eller digitala verktyg. Informationen analyseras, och utifrån den fattas beslut om hur undervisningen kan anpassas och vilken typ av återkoppling som hjälper eleven vidare. Den här processen kan vara snabb och ske under en lektion eller sträcka sig över ett helt arbetsområde. När vi samlar belägg för vad eleverna faktiskt har lärt sig, blir det ofta tydligt att deras lärande inte alltid motsvarar det vi avsett. Därför behöver vi ge återkoppling som hjälper dem att hitta rätt riktning och ta nästa steg i sitt lärande.

Meningsfull återkoppling planeras in som en del av undervisningen

För att återkopplingen ska bli meningsfull behöver den planeras in som en aktiv del av undervisningen. Om elever får återkoppling på ett avslutat arbete utan möjlighet att arbeta vidare med det, riskerar det att inte få effekt. Återkoppling som leder till lärande kräver att eleverna får tid att bearbeta den, förstå vad den innebär och pröva nya vägar.

Om en elev konsekvent subtraherar den mindre siffran från den större, oavsett position, behöver eleven återkoppling som inte bara rättar felet utan också förklarar varför strategin inte fungerar. Vi behöver ge eleven stöd att ersätta en olämplig metod med en fungerande strategi.

En viktig aspekt är att även involvera eleverna i bedömningsarbetet. Genom att arbeta med självvärdering, kamratåterkoppling och gemensamma samtal om kvalitet blir eleverna mer medvetna om lärandemålen och vad som krävs för att nå dit. Detta stärker deras självreglering, motivation och ansvarstagande.

Återkopplingens form och innehåll

Återkopplingens innehåll och form spelar stor roll. Den bör vara tydlig, konkret och fokusera på vad eleven kan göra annorlunda eller utveckla, inte bara på vad som saknas. Den ska vara handlingsinriktad snarare än värderande och lyfta fram nästa steg, snarare än bara summera prestationer. Återkoppling ges med fördel i dialog, så att eleven kan ställa frågor och klargöra sin förståelse.

Ålder, ämne och elevens behov påverkar också hur återkopplingen bör utformas. Yngre elever behöver ofta få återkoppling direkt i undervisningssituationen, gärna muntligt och i nära anslutning till uppgiften. Elever i behov av stöd kan behöva återkoppling i små steg, medan elever som söker utmaningar gynnas av återkoppling som inspirerar och ställer frågor.

Digitala verktyg kan ge nya möjligheter till formativ återkoppling, men det kräver att vi är medvetna om hur och när vi använder dem. Risken är annars att återkopplingen blir för formell, för sen eller uppfattas som betyg snarare än stöd för lärande.

Eleven i centrum för återkopplingen

I centrum för all formativ återkoppling står relationen till eleven och frågan om hur återkopplingen tas emot och används. När elever upplever att återkoppling ges med syftet att hjälpa dem vidare, skapas trygghet, motivation och en vilja att lära mer. Vi vet att en viss återkoppling kan få en elev att ta nästa steg och anstränga sig mer, medan samma återkoppling kan få en annan elev att tappa modet och ge upp. För att veta när vi ska utmana och när vi bör avstå, behöver vi lära känna våra elever. Genom att bygga förtroende och visa att vi genuint vill deras bästa, skapar vi förutsättningar för att de ska vilja anstränga sig och utvecklas.

För att återkoppling ska stödja lärande behöver den fokusera på det eleven har gjort, inte på vem eleven är. När återkoppling riktas mot personen, till exempel ”du är så duktig” eller ”du är slarvig”, riskerar den att påverka elevens självbild snarare än att stärka lärandet. Det gäller även beröm. Generellt beröm kan skapa osäkerhet eller press, medan konkret återkoppling på uppgiften hjälper eleven att förstå vad som fungerade, vad som kan förbättras och hur hen kan gå vidare. Fokus bör alltid ligga på uppgiften, processen och nästa steg, inte på elevens personliga egenskaper.

Återkoppling vid uppstarten

Att sätta igång ett arbete kan vara stimulerande, spännande och stärkande för många elever, särskilt för den som har ett dynamiskt synsätt på sin förmåga att utvecklas, det vill säga en tro på att förmågor kan utvecklas genom ansträngning, övning och lärande. Samtidigt kan starten också kännas svår, övermäktig eller meningslös, särskilt om eleven är ovan vid att misslyckas eller saknar strategier för planering och igångsättning.

Under den första fasen av ett arbete är återkopplingen särskilt viktig. Läraren behöver ta reda på hur eleverna upplever uppgiften och samtidigt stödja deras tro på sin egen förmåga samt stimulera strategiskt tänkande. Det är bra att påminna oss om att eleverna i början av ett arbete ofta befinner sig i en inledande lärprocess där det inte förväntas finnas ett färdigt resultat eller en färdig produkt direkt. Återkoppling i denna fas handlar därför inte om att utvärdera prestationer, utan om att stötta elevernas förståelse av uppgiften, deras motivation och deras strategier. Det är viktigt att inte blanda ihop återkoppling med betyg eller summativa kriterier. I stället bör återkopplingen vid uppstarten fokusera på att bygga upp trygghet, tro på den egna förmågan och vilja att lära. Den ska tydliggöra kopplingen mellan uppgiftens syfte, kriterier för bedömning av kunskaper och arbetsprocess, så att eleverna förstår vad de ska göra, varför de gör det och hur de kan ta sig vidare. Då hamnar processen i centrum, inte slutmålet.

Återkoppling som motiverar bygger på att hjälpa eleven föreställa sig mål och resultat och att stötta ansträngningen på vägen. Låg motivation kan vara brist på rutiner, planering och förmåga att sätta realistiska mål. Detta förklaras genom PASS-teorin (PUSS på svenska):

PASS är en neuropsykologiskt grundad modell som beskriver fyra grundläggande kognitiva processer som samverkar i lärande:

1. Planning (Planeringsförmåga) – att kunna organisera, fatta beslut, planera och övervaka sitt arbete.
2. Attention (Uppmärksamhet) – att kunna rikta, hålla kvar och växla fokus vid behov.
3. Simultaneous processing (Simultan förmåga) – att bearbeta helheter, se samband och förstå övergripande strukturer.
4. Successive processing (Successiv förmåga) – att bearbeta information i följd, t.ex. vid läsning, instruktioner eller ljudanalys.

Syftet med modellen är att skapa förståelse och förebygga svårigheter innan de blir hinder, genom att kartlägga och stötta dessa fyra förmågor i undervisningen. Den används ofta i elevhälsoteam och som stöd i arbetet med extra anpassningar. En svensk översättning blir då PUSS: P – planeringsförmåga, U - uppmärksamhetsförmåga S – simultan förmåga, S – successiv förmåga.

Hur kan vi då tänka kring återkoppling i just uppstarten av ett arbetsområde?

Självklart ska uppgifter konstrueras med tydliga kopplingar till kursplaner. Men vi behöver även fundera över hur vi kan få elever att associera till känslor av möjligheter och motivation när vi inleder med mål, instruktioner och diverse centralt innehåll. Vissa elever motiveras av detta medan andra i stället kan tappa motivationen när de ser mängden av information och abstrakta, ibland svårfångade krav. Vi behöver tänka på att inte inledningsvis förmedla känslan av att detta är svårt, att alla nu behöver ”skärpa till sig”. Vinner vi något på att säga att något är svårt redan innan vi kommit igång? Vi kan däremot bekräfta en sådan upplevelse från elever och medge att det kan finnas utmaningar och stötta med strategier för att komma över den första tröskeln.

Här kommer några konkreta exempel på återkoppling vid uppstarten.

Flipped Classroom

En pedagogisk modell med digitala lärresurser med syfte att skapa vägar in i lärandet, för att sedan ägna sig åt bearbetning under lektionen. Genom att titta på en kort filmsekvens om kommande lektionsinnehåll präglas elevers hjärna så de sedan enklare kan hänga upp mer kunskap kring ämnet i en social kontext. De kan även få en uppgift att söka reda på någon fakta, förklaring inför själva uppstarten. Att prägla för engagemang och tillit är att återkoppla till elever på sätt som stärker ett dynamiskt tankesätt och skapar nyfikenhet. Denna metod går att applicera oavsett ålder på elever, det handlar bara om att ge dem en uppgift som passar just dem.

Guided viewing

Vi tittar på en film om ämnet men läraren är aktiv, pausar och frågar, ger tid för tankar. Här får vi återkoppling för från elever vad de förstår, vad de inte förstår, vad de kan och vad de behöver lära sig.

Baklängesarbete

Här börjar vi baklänges genom att elever får ta del av en uppgift och hur den lösts innan de själva sätter igång. De får se vad de kommer att få återkoppling på och vad som kännetecknar kvalitet i arbetet. Här kan man med fördel ställa frågor som underlättar processen.

• Vad behöver man kunna?
• Hur ser de olika delarna ut i arbetet?
• Vad tror ni att de började med?
• Vad tittar läraren på i bedömningen i detta arbete?
• Hitta tre saker som visar att arbetet håller god kvalité.
• Vad kan du lära dig av detta arbete för att själv komma igång?

Mind the Gap

För att undvika risken att misslyckas och att ansträngningen inte gett något resultat behöver vi motverka en dalande motivation och ovilja till ansträngning. Det finns ett glapp mellan det man kan och det man ska kunna. Vi behöver ta reda på elevers glapp, skillnaden mellan deras prestation och sedan använda strategier för att ta sig till det önskvärda, täta glappet.

En tankeprocesskarta eller sk VÖL-tabell kan då med fördel användas.

Detta kan ritas upp på tavlan och göras tillsammans med yngre elever medan äldre kan göra det mer enskilt och utmanas reflektera lite mer på djupet vartefter de får nyvunna insikter. Läraren får då syn på elevernas kunskapsnivå och eleverna kan hitta glappet. Det ger en bra utgångspunkt för att lära något nytt.

Denna tankeprocesskarta, använd med välformulerade bedömningsaspekter blir ett värdefullt verktyg för återkoppling och bedömning. Återkopplingen sker automatiskt på uppgifts-, process och metakognitiv nivå och kvalitetsaspekterna leder mot en allt högre kvalitet. Ny information om något måste kopplas till gammal kunskap för att få fäste. Därmed är även återkoppling till läraren från elever nödvändig för hur vi tillsammans kan använda det vi redan vet eller kan för att lära oss nytt. För att ta reda på vilken kunskapsnivå som eleverna befinner sig på behöver de på något sätt få skriva in vad de kan, vad de tror de kan och vad de vill veta och vi kan då hitta glappet. Det blir en bra utgångspunkt för att lära något nytt.

Lärloggar

Genom att direkt introducera och använda lärloggar får eleverna möjlighet att följa sin egen utveckling under ett arbetsområde. De kan skriva ner tankar och reflektioner utifrån den återkoppling de får, både från läraren och från kamrater. På så sätt synliggörs lärandet och eleverna uppmuntras att ta ansvar för sina nästa steg.

Att ta hjälp av AI – ett stöd i återkoppling vid uppstart

Digitala verktyg och AI-tjänster kan vara ett värdefullt stöd för läraren i arbetet med att skapa tydlighet, ge återkoppling och få syn på elevernas förståelse redan i uppstartsfasen av ett arbetsområde. Genom att använda AI som stöd kan lärare spara tid, få hjälp att formulera lärandemål, generera elevnära frågor och skapa strukturer för att synliggöra tänkande och progression.

Här är några sätt AI kan användas vid uppstart:

• Formulera syften och mål
  AI kan hjälpa till att formulera tydliga och elevanpassade lärandemål utifrån centralt innehåll. Läraren kan få exempel på hur mål kan uttryckas på olika nivåer – både för att kommunicera med kollegor och med elever.
• Skapa stödfrågor för reflektion
  AI kan generera öppna, formativa frågor som hjälper elever att sätta ord på vad de redan vet, vad de tror att de kan lära sig och vad de undrar över. Dessa kan användas i VÖL-tabeller, tankekartor eller lärloggar.
• Få förslag på uppgifter för aktivering
  Läraren kan be AI om idéer till startuppgifter som väcker motivation, aktiverar förförståelse eller hjälper till att synliggöra glappet mellan nuvarande kunskap och målet. Uppgifterna kan enkelt anpassas efter elevgruppens behov.
• Skapa exempel att arbeta baklänges ifrån
  Genom att be AI skapa elevnära exempel på arbeten av olika kvalitet kan läraren inleda ett arbetsområde med ett konkret underlag för diskussion om bedömningsaspekter och framgångsfaktorer.
• Stöd i att ge anpassad återkoppling
  När eleverna skriver lärloggar eller svarar på öppna frågor kan AI användas som stöd för att formulera individuell återkoppling på uppgifts- och processnivå. Läraren styr innehållet men får hjälp att effektivisera och variera språkbruket.

Syftet med att använda AI är inte att ersätta läraren, utan att frigöra tid till det pedagogiska mötet. Genom att kombinera AI-stöd med professionellt omdöme får läraren ett kraftfullt verktyg för att både strukturera undervisningen och främja elevernas aktiva lärande redan från början.