Bedömningens begreppsliga dimensioner
När vi bedömer tolkar vi mer än ett resultat. Vi rör oss också i en vardag där språk, känslor och relationer samspelar. Våra ord formar hur eleven uppfattar sitt lärande, och våra begrepp hjälper oss att förstå det vi ser. I denna del får du följa Emirs berättelse. Den visar hur lärande ibland utvecklas i det tysta, och hur vårt sätt att beskriva det kan göra skillnad. Genom att använda begrepp som stöd blir det lättare att se progression, uppmärksamma ansträngning och bygga en undervisningskultur där elever känner sig delaktiga. Den begreppsliga förmågan ger oss möjlighet att arbeta långsiktigt, lyhört och med tydlighet i det vi gör tillsammans.

Ett gemensamt språk i undervisningen påverkar hur lärande uppfattas, och tydliga begrepp ger verktyg för att tolka och förstå det som sker. AI-bild.
Emirs berättelse – att se lärande i rörelse
För att förstå vad begrepp kan betyda i praktiken behöver vi ibland stanna upp i en konkret situation. Det är i vardagens ögonblick som språk, känslor och tolkningar samspelar. Våra ord blir bärare av förväntningar, vårt lyssnande påverkar vad som blir möjligt, och våra begrepp hjälper oss att förstå det som inte alltid syns i resultatet.
En sådan situation möter vi i berättelsen om Emir.
Emir går i årskurs åtta. Under flera terminer har han haft betyget E i historia. Men något har förändrats. Du som lärare ser det. Emir antecknar under genomgångar, han ställer frågor, visar att han har förberett sig och ber om stöd för att fördjupa sin kunskap och utveckla sitt sätt att resonera. Du märker att han försöker hitta vägar framåt.
När du rättar provet finns fortfarande brister. Några centrala fakta saknas och resonemangen går inte hela vägen. Bedömningen landar på samma nivå som tidigare. När Emir får tillbaka provet tittar han tyst på dig och säger:
“Jag trodde faktiskt att jag hade höjt mig.”
Hans ord rymmer både förhoppning och mod. De rör vid något som många elever upplever. Lärande är mer än det som syns i ett resultat. I just det ögonblicket blir det tydligt att bedömning också är en känsla, en tolkning och ett budskap om vad som räknas. Och samtidigt blir det tydligt hur viktiga våra ord är.
Att tolka det som inte alltid syns
Emirs ord väcker frågor som går bortom själva provet. De påminner oss om att lärande inte alltid syns i ett resultat, och att våra begrepp kan ge stöd i att förstå det som pågår i det tysta. Det vi ser i klassrummet är ofta bara en del av elevens utveckling. För att förstå mer behöver vi lyssna in det som inte syns direkt.
Vi möter ofta situationer som den Emir beskriver, vilket väcker eftertanke även hos oss som lärare. Trots att vi har följt kriterierna och formulerat återkoppling visar elevens reaktion att det finns mer att förstå. I dessa ögonblick blir våra begrepp viktiga verktyg för att stanna upp, lyssna och tolka det som annars lätt förbises.
När en elev uttrycker att något gått bättre men får samma resultat som tidigare, uppstår ett rum för tolkning. Det är här begreppet tolkningsutrymme blir hjälpsamt. Det beskriver hur bedömning alltid sker i ett sammanhang där elevens upplevelse, lärarens ord och relationen i stunden samverkar. Genom att fokusera på ansträngning och progression kan vi uppmärksamma kunskaper som håller på att ta form och ge eleven en känsla av att utvecklingen är verklig även om den ännu inte helt syns i provsituationen.
Med stöd av våra begrepp blir det lättare att se mönster i våra bedömningssituationer. Det hjälper oss att fatta omsorgsfulla beslut och att möta elever på ett sätt som bygger tillit och främjar lärande på längre sikt.
Att bygga en gemensam begreppsvärld
I det kollegiala samtalet får begreppen en särskild kraft. När vi tillsammans formulerar våra val, våra tankar och känslor skapas en gemenskap som öppnar för delat ansvar och ömsesidigt stöd. Det ger oss möjlighet att utveckla en undervisningskultur där både känslor och lärande får ta plats och där vi vågar utforska det som kan vara svårt att uttrycka på egen hand.
Begrepp som lärandeprocess, försök, utveckling och förmåga bidrar till att skapa trygghet för både lärare och elever. De hjälper oss att se det som händer under ytan, det som inte alltid är synligt i elevens prestationer men som är avgörande för lärandet. Med ett gemensamt språk blir det lättare att formulera återkoppling som både uppmärksammar styrkor och visar vägen vidare. På så sätt kan vi stödja eleven att förstå sitt eget lärande som en pågående process och att upptäcka vad som växer fram.
I det kollegiala samtalet växer en gemensam begreppsvärld fram. När vi sätter ord på våra tankar blir det lättare att förstå både undervisningens syfte och hur vi kan stödja varje elevs utveckling.
När vi bygger en gemensam begreppsvärld för bedömning ökar möjligheterna att skapa en undervisning som känns tydlig och meningsfull. Det påverkar inte bara hur vi tolkar och möter elevens perspektiv utan också hur vi ser på vårt eget ansvar och vår roll som lärare. Att samtala om begrepp blir därför en grund för professionell utveckling där vi tillsammans kan reflektera över språkets betydelse och hur det formar undervisningens innehåll och klimat.
Begrepp i denna del
Här är de begrepp som lyfts fram i texten. De kan användas för reflektion, gemensam planering och i arbetet med att formulera återkoppling som stärker lärande:
- Progression
- Ansträngning
- Tolkningsutrymme
- Tolkning
- Delaktighet
- Lärandeprocess
- Utveckling
- Förmåga
- Återkoppling
- Bemötande
- Tillit
- Professionellt omdöme
- Känslomässig betydelse
- Gemensamt språk
Fundera enskilt eller samtala tillsammans innan ni arbetar vidare med moment A–C i Från teori till praktik.
- Vad väckte Emirs berättelse för tankar om språk, återkoppling och lärande?
- Vilka begrepp använder du själv när du vill synliggöra utveckling i undervisningen?
Green, J. (2018). Återkoppling för lärande och utveckling av undervisningen. Skolverket.
Ladda ned pdf.
Pekrun, R. (2006). The control-value theory of achievement emotions: Assumptions, corollaries, and implications for educational research and practice. Educational Psychology Review, 18(4), 315–341.
Skolverket. (2024). Bedömning för hållbart lärande: Kunskaps- och hälsofrämjande bedömningspraktiker i skolan.
Tenglet, E. (2023). Quiet in class? Exploring discourses on verbal participation. Educational Research, 65(2), 230–247.
Från teori till praktik
Moment A - Enskild förberedelse
Förbered genom att en av er startar en gemensam begreppskarta i Microsoft Whiteboard och delar länken med arbetslaget. Du hittar Whiteboard på din dator via startmenyn.
- Varje deltagare skriver in ord eller uttryck som upplevs som viktiga i arbetet med bedömning, återkoppling, känslor och lärande. Ett begrepp per post-it-lapp.
- Skriv också en kort förklaring till varje begrepp: Vad betyder det för dig? Hur använder du det i samtal med elever eller i undervisningen?
- Alla lägger till sina bidrag i lugn takt, antingen samtidigt eller under en gemensamt avsatt tid. Det går också bra att göra detta som förberedelse inför träffen.
Moment B - Sortera och reflektera tillsammans
När alla har lagt till sina begrepp samlas gruppen och sorterar dem tillsammans. Använd egna rubriker eller utgå från teman som:
- Språk i undervisningen
- Elevperspektiv
- Återkoppling
- Känslor
- Lärandemål
Samtala om vilka begrepp som känns centrala, vilka som är nya och vilka som kan behöva förtydligas. Reflektera över hur språket påverkar både undervisningen och elevens upplevelse av att bli sedd och förstådd.
Moment C - Använd begreppskartan aktivt i undervisningen och reflektera tillsammans
Välj några begrepp från kartan som ni vill arbeta vidare med. Formulera tillsammans nya och tydliga återkopplingsmeningar där dessa begrepp används.
Prova att använda dem i samtal, instruktioner eller fiktiva bedömningssituationer.
Reflektera tillsammans:
- Hur påverkar ordvalet hur eleven känner sig i samtalet?
- Vilka formuleringar öppnar för motivation, trygghet och lärande?
- Hur kan vi använda dessa ord i vardagen så att de får liv och betydelse?
Samla era formuleringar och tankar i ett gemensamt dokument eller digitalt verktyg. Låt det bli ett levande material som kan utvecklas över tid och fungera som stöd i arbetet med att skapa en undervisningskultur där språk, känslor och bedömning hör ihop.