Bedömarkompetensens tre dimensioner

Bedömning påverkar vad eleven lär sig och hur eleven uppfattar sig själv i lärandet. Den väcker känslor hos både eleven och oss som undervisar. Dessa känslor har betydelse för hur lärandet upplevs och hur relationen mellan lärare och elev formas över tid.

I den här modulen lyfter vi hur trygghet, språk och ansvar kan stödja en bedömningskultur där varje elev ges möjlighet att utvecklas. Genom att förstå och arbeta med dessa aspekter kan vi skapa undervisning som främjar både lärande och välmående.

Modulen utgår från den modell för bedömarkompetens som Skolverket presenterar i Bedömning för hållbart lärande (2024). Modellen visar att bedömning formas genom samspelet mellan tre förmågor – en relationell och emotionell, en praktisk och en begreppslig. Dessa förmågor påverkar de val vi gör, det språk vi använder och hur vi genomför bedömningen.

De tre förmågorna i modellen beskrivs nedan:

• Relationell och emotionell dimension (socioemotionell dimension med Skolverkets termer) lyfter vikten av att skapa trygghet, möta känslor och se eleven som en aktiv deltagare i lärandet. Den bygger på lyhördhet, etik och förtroende.
• Praktisk dimension (praxeologisk dimension med Skolverkets termer) handlar om att planera, genomföra, följa upp och kommunicera bedömning i undervisningen. Den rör det arbete vi gör varje dag i klassrummet.
• Begreppslig dimension handlar om att förstå styrdokument, läroplaner och hur bedömningens syften och genomförande påverkar lärande. Den ger en grund för vad som ska bedömas och varför.

Bilden ovan visar en liksidig triangel som lyfter fram tre förmågor som är viktiga i lärarens arbete med bedömning. Överst i triangeln finns den relationella och emotionella förmågan. Den handlar om att skapa trygghet i klassrummet, förstå hur eleven känner sig och bygga en god relation. Vänstra hörnet visar den praktiska förmågan. Den rör planering, genomförande och uppföljning av undervisning med hjälp av olika former av bedömning. Högra hörnet visar den begreppsliga förmågan. Den bygger på förståelse för styrdokument, kursplaner och råd som ger riktning åt vad som ska bedömas och varför.

De tre förmågorna hänger ihop. De används tillsammans i många vardagliga situationer. Det kan vara när du samtalar med en elev, ger respons på ett arbete eller förbereder en lektion. Modellen visar hur relationer, undervisning och kunskap om skolans mål tillsammans formar en undervisning där eleven får möjlighet att både lära och känna sig trygg.

Modulen består av tre delar där varje del fördjupar en av förmågorna i modellen. Varje del innehåller exempel, reflektioner och stöd för kollegiala samtal. Genom hela texten fungerar modellen som en karta som visar hur teori, praktik och relation samverkar i undervisningen och skapar förutsättningar för både lärande och trygghet.

Relationell och emotionell förmåga

I mötet mellan elev och lärare formas bedömningens känslomässiga betydelse. Den relationella och emotionella förmågan handlar om att bygga förtroende, skapa trygghet och uppmärksamma elevens upplevelse av att bli bedömd. I denna del fördjupar vi hur känslor, språk och bemötande påverkar lärandet – och hur vi som lärare, genom lyhördhet och närvaro, kan skapa en undervisning där eleven känner sig delaktig. Du får möta konkreta exempel på hur relationer och återkoppling bidrar till en bedömningskultur som stärker elevens tro på sin egen förmåga.

Bedömning är ett möte mellan elev och lärare där relationer, förväntningar och känslor påverkar hur lärandet formas. Den handlar om mer än att sätta betyg eller skriva ett omdöme. Bedömning sker alltid i relation och är knuten till eleven, till undervisningens sammanhang och till det budskap vi förmedlar. När vi bedömer använder vi både våra professionella kunskaper och våra känslor, värderingar och relationella förmågor. För att bedömning ska stödja lärande behöver vi vara uppmärksamma på den känslomässiga sidan av våra val i undervisningen.

När en elev möter en bedömningssituation väcks känslor. För vissa innebär det nyfikenhet och förväntan. Bedömningen kan upplevas som en möjlighet att visa vad man kan och att upptäcka sin egen utveckling. För andra väcks en känsla av oro eller tvekan. Bedömningens känslomässiga dimension påverkar hur lärandet upplevs över tid.

Relationer skapar tillit. När eleven känner sig trygg i kontakten med läraren blir lärandet mer tillgängligt. Fokus ligger här på samspelet mellan lärare och elev, och hur det påverkar upplevelsen av bedömning och viljan att lära.

När känslor påverkar lärandet

Känslor som oro, tystnad eller stress kan ibland väckas när en bedömning upplevs som oklar eller utmanande. För många elever handlar det om tidigare erfarenheter eller en osäkerhet kring vad som förväntas. Två elever kan möta samma uppgift men tolka situationen helt olika. Det handlar sällan enbart om uppgiftens innehåll, utan ofta om relationen till läraren och hur trygg eleven känner sig. I sådana stunder kan det kännas sårbart att visa att man inte förstår, och det är inte ovanligt att frågor uteblir. En del elever lär sig att dölja sin osäkerhet genom att bli tysta, dra sig undan eller skämta bort det som känns svårt. När tryggheten brister minskar möjligheterna att visa sitt tänkande och ta initiativ i lärandet. Just därför är det viktigt att vi som lärare uppmärksammar de små signaler som kan visa att eleven behöver stöd.

Ibland märks stress hos eleven som rastlöshet, tystnad eller att eleven drar sig undan. Det kan växa fram när eleven försöker göra sitt bästa men har svårt att se vart arbetet leder. När återkopplingen är svår att förstå, eller när bilden av den egna förmågan känns oklar, kan det vara svårt att ta nästa steg. I sådana situationer blir det svårare att känna tilltro till att utveckling är möjlig.

Om en uppgift inte går som eleven har hoppats påverkar det ofta mer än bara själva resultatet. Självbilden kan påverkas, och tanken på att det går att lyckas kan kännas mer avlägsen. Då minskar ofta engagemanget och det kan bli svårare att känna delaktighet. Nyfikenheten dämpas och eleven blir mer försiktig. När tryggheten minskar kan eleven börja hitta sätt att undvika det som känns svårt. Det kan vara att inte lämna in en uppgift, att hålla sig undan eller att låta bli att visa sina tankar. Dessa mönster växer ofta fram som ett skydd. Om de upprepas blir de lätt en vana som förstärker känslan av att inte lyckas. Nästa bedömning kan då kännas som en bekräftelse på det eleven redan upplever. I sådana lägen blir lärarens sätt att möta, lyssna och formulera sig särskilt viktigt. Det kan skapa nya ingångar till lärande.

När läraren möter eleven med förståelse och nyfikenhet skapas nya möjligheter. Ett varmt samtal kan bli en vändpunkt när tilltron till den egna förmågan har försvagats.

För att förstå hur känslor påverkar lärandet kan det vara hjälpsamt att se hur olika erfarenheter hänger samman över tid. Bilden nedan synliggör en möjlig utveckling där ett resultat som inte blev som eleven hade hoppats kan påverka självbilden. När tilltron till den egna förmågan försvagas blir det ibland svårare att känna engagemang. Eleven kan börja söka sätt att hantera situationen som på kort sikt skyddar, men som på längre sikt försvårar lärandet. Om dessa mönster upprepas kan det bli svårare att upptäcka sina framsteg. Steg för steg växer då en känsla fram av att det inte spelar så stor roll vad man gör. Genom att vara uppmärksamma på dessa signaler och möta dem med förståelse och nyfikenhet kan vi som lärare bidra till att öppna nya vägar vidare.

Elever sätter ofta ord på hur bedömning påverkar deras tankar om sig själva. Det de säger ger en inblick i hur olika situationer kan kännas och hur viktigt det är att bli bekräftad.

En elev uttryckte det så här:
"Jag har A, så jag måste sätta full pott – annars sänker jag mig."
En annan sa:
"Jag behöver verkligen ett E – det här kan avgöra allt."
Och från tidigare år hörs liknande tankar:

“Kolla vilken ful teckning jag har gjort. Den får du inte sätta upp på tavlan!”

Jag vill inte...det går inte!

Dessa citat visar att det inte alltid är uppgiftens innehåll som styr hur den upplevs. Ofta är det själva situationen som formar elevens tolkning. Om det är oklart om något är en övning eller en bedömning kan även enkla uppgifter kännas krävande. När eleven inte vet vad som är syftet, eller inte förstår vad som förväntas, blir det svårare att känna sig trygg.

För att skapa förutsättningar för lärande behöver vi vara tydliga med vad uppgiften handlar om, närvarande i mötet med eleven och lyhörda för hur situationen uppfattas.

Samtalet som öppnar

En elev i årskurs tre har arbetat med att skriva en berättelse. När eleven lämnar in sitt papper tittar hen ner i bordet och säger tyst: ”Det blev inte som jag tänkte.” Läraren sätter sig bredvid, läser en stund och säger sedan: ”Vad tror du händer om vi prövar ett annat sätt?” Nyfikenheten väcks. Eleven tittar upp, hämtar pennan och börjar formulera om sina tankar. Samtalet fortsätter, och det som först kändes svårt blir till något lärorikt. I det ögonblicket är det relationen som visar vägen.

I dessa stunder formas en återkopplingskultur där det är tillåtet att tänka fel, tänka om och tänka vidare. Det handlar om att skapa en miljö där fler vågar visa sina tankar och dela sina erfarenheter. När eleven känner sig trygg i att pröva vägar som ännu inte är färdiga ökar både motivationen och möjligheten att utvecklas.

När samtalet kring bedömning får karaktären av en dialog där elevens tankar ges utrymme stärks både förståelsen och känslan av att kunna påverka sin egen utveckling. Bedömning upplevs då som något gemensamt, där lärande och återkoppling växer fram i samspel. När eleven får möjlighet att resonera, ställa frågor och formulera om sina tankar blir det lättare att känna sig trygg och engagerad i det fortsatta arbetet. För att detta ska bli möjligt behöver läraren lyssna med nyfikenhet, ställa öppna frågor och ge återkoppling som hjälper eleven att ta nästa steg. Ett exempel är samtalet där läraren inte pekar ut vad som saknas, utan säger: ”Berätta mer om hur du tänkte här.” Med en sådan inledning flyttas fokus till förståelse, tolkning och utveckling. I samtal som bygger på nyfikenhet och respekt får eleven vara aktiv och uppleva att det finns plats för tankar som fortfarande är i rörelse.

Exempel på öppnande frågor och uttryck

• ”Vad tror du händer om vi prövar ett annat sätt?”
  (Stöder eleven i att se alternativa lösningar och pröva nya vägar)
• ”Berätta mer om hur du tänkte här.”
  (Uppmuntrar eleven att fördjupa sin förklaring och göra sin tankeprocess synlig)
• ”Åh, vad spännande! Kan du beskriva det närmare?”
  (Visar intresse och stärker elevens motivation att fortsätta utforska)
• ”Hur tänkte du när du valde det här sättet?”
  (Bjuder in till reflektion över strategier och val)
• ”Vilka delar känner du dig mest säker på?”
  (Lyfter elevens styrkor och ger självförtroende)
• ”Vad skulle du vilja utveckla mer?”
  (Öppnar för fortsatt utveckling och sätter fokus på progression)
• ”Kan du ge ett exempel på när du har använt det här tidigare?”
  (Knyter till tidigare erfarenheter och förstärker kopplingar)
• ”Vad tänker du är nästa steg för dig?”
  (Hjälper eleven att planera och se framåt)

Relationens betydelse

I klassrum där eleven känner sig sedd och lyssnad på blir det mer naturligt att ta emot återkoppling. En känsla av trygghet gör det möjligt att våga uttrycka sig, pröva tankar och utforska olika sätt att lära. Bedömning blir då en del av ett gemensamt arbete där eleven upplever delaktighet. Att möta en elev i en bedömningssituation handlar inte bara om att ge respons, utan också om att vara uppmärksam på hur återkopplingen tolkas. Vad tar eleven fasta på? Hur påverkas samtalet av elevens reaktion? När vi lyssnar med närvaro och nyfikenhet stärker vi både relationen och elevens känsla av att bli tagen på allvar.

Att visa intresse för elevens perspektiv är en viktig del av det professionella uppdraget. Det handlar inte om att alltid tänka likadant, utan om att skapa plats för olika tankar och tolkningar. När återkopplingen ges i ett sammanhang där eleven känner sig förstådd ökar chansen att den blir meningsfull och kan leda vidare. Många lärare beskriver hur samtal som till en början känns svåra blir möjliga just för att relationen redan finns där. I dessa stunder ryms både elevens erfarenheter och lärarens kunskap, och bedömning blir ett sätt att synliggöra lärande och samtidigt bekräfta eleven som en tänkande person.

Relationer byggs över tid. Det är i dessa möten som lärandet får fäste. När eleven märker att läraren verkligen försöker förstå blir det också lättare att förstå sig själv.