Vi känner igen stunden. Eleverna börjar ställa frågor om vad som väntar efter lovet, nästa termin eller nästa skola. Det är då vi vet att en övergång närmar sig. Att förbereda en elev för att lämna något välbekant bakom sig kräver både lyhördhet och professionell blick. Det handlar inte bara om att avsluta ett läsår, utan om att bädda för en fortsättning som blir meningsfull. I detta avsnitt stannar vi upp inför det som sker precis innan en övergång: hur vi kan hjälpa eleverna att förstå sig själva som elever, känna igen sitt lärande och möta det nya med tillit.

Forskning och myndighetsrapporter beskriver övergångar som kritiska skeden i skolgången. Det spelar ingen roll om det handlar om steget från förskola till skola, från låg- till mellanstadium eller från grundskola till gymnasiet – varje övergång innebär att något välkänt ersätts av något nytt. Lokaler, vuxna, kamratgrupp och undervisning förändras. Det kan väcka nyfikenhet, men också oro.

Det är här våra val gör skillnad. Genom att synliggöra lärstrategier och uppmuntra elever att reflektera över sitt eget lärande, hjälper vi dem att förstå sina styrkor, behov och hur de lär sig bäst. Det ger dem något värdefullt att ta med sig, mer än vad som kan överlämnas i någon form av dokument. När elever förstår sig själva och tar ansvar för sitt lärande, ökar deras förutsättningar att landa tryggt i det nya.

Vad menar vi med övergångar?

Begreppet övergång används i utbildningssammanhang för att beskriva de förändringar som sker när en elev rör sig mellan olika delar av skolväsendet, till exempel mellan skolformer, årskurser eller lärare. Övergångar handlar både om praktiska förändringar i miljö och organisation, och om psykosociala och pedagogiska processer som kan påverka elevens utveckling, trygghet och lärande.

Skolinspektionen beskriver övergångar som centrala händelser i en elevs skolgång. Att gå från förskola till skola, vidare till högstadiet eller till gymnasiet innebär ofta nya sammanhang som påverkar elevernas självbild, motivation och studieresultat. För elever i anpassad grundskola och gymnasieskola kan dessa förändringar innebära särskilda utmaningar. I sådana fall blir behovet av trygghet, förutsägbarhet och god förberedelse extra viktigt.

Övergångar kan ibland väcka oro, särskilt när de sker utan tydlig struktur, förberedelse och delaktighet. Elever kan känna osäkerhet inför nya krav, förändrade relationer eller otydliga rutiner. Det blir särskilt tydligt när det som tidigare fungerade tas bort utan att ersättas. En elev som är van vid tydliga instruktioner och ett högt vuxenstöd kan plötsligt förväntas planera själv, förstå nya normer och prestera i ett annat tempo.

I sådana situationer spelar igenkänning, relationer och kontinuitet en viktig roll. När dessa skyddsfaktorer rubbas påverkas inte bara elevens trygghet, utan också möjligheten att ta till sig undervisningen och känna sig hemma i det nya. För att den mottagande läraren ska kunna möta eleven på rätt sätt behöver det finnas kunskap om vad som tidigare har fungerat. Annars riskerar vi att feltolka signaler, sätta fel förväntningar och tappa värdefull tid under de första veckorna.

Mjuka och markerade övergångar

I många beskrivningar av skolövergångar används begreppen mjuka och markerade övergångar. De hjälper oss att förstå hur övergångar kan upplevas och vad de kräver.

En mjuk övergång är planerad med elevens behov i fokus. Den sker stegvis och bygger på igenkänning. Det kan handla om att eleven får träffa sin nya lärare i förväg, vistas i det nya klassrummet en stund varje vecka eller arbeta vidare med samma strukturer och rutiner under den första tiden. När skolan har en tydlig intern övergång, till exempel mellan två årskurser i samma byggnad med täta samarbeten mellan pedagogerna, blir det ofta enklare att skapa kontinuitet.

En markerad övergång innebär tydligare skiften. Det kan vara ett nytt stadium med många nya vuxna, andra förväntningar och elever från flera klasser som bildar nya grupper. Sådana övergångar är ibland svåra att göra mjuka eftersom de innebär stora förändringar i både undervisning, social miljö och struktur. I vissa fall är det oundvikligt att det blir ett tydligt avbrott. Just därför blir det extra viktigt hur vi förbereder eleverna inför övergångar och hur vi sen tar emot eleven och skapar trygghet i det nya.

Både mjuka och markerade övergångar förekommer i skolans vardag. Det viktiga är att vi planerar utifrån elevens perspektiv, snarare än efter organisatoriska gränser. När eleven får känna igen sig, förstå sammanhanget och få hjälp att orientera sig, blir också det nya en del av en sammanhängande skolgång.

Förutsättningarna ser olika ut beroende på skolans organisation. På skolor där flera stadier ingår, till exempel F–6 eller F–9, finns ofta tätare kontakt mellan lärare och möjlighet till samplanering, gemensamma rutiner och en mer samordnad övergång. Där kan igenkänning och kontinuitet byggas in i verksamheten över tid. På andra håll sker övergången mellan olika skolor, ibland med helt nya elevgrupper och lärare. Då kan steget bli större. Det påverkar både möjligheten till samsyn och hur arbetet med övergångar behöver läggas upp.

Hängmatteeffekten

När vi följer elevgrupper över tid i Eskilstuna syns ett återkommande mönster. I samband med skolövergångar tenderar resultaten att sjunka något, för att sedan stiga igen. I linjediagram över resultaten blir det som en mjuk svacka. Formen påminner om en hängmatta och har därför fått smeknamnet” hängmatteeffekten”.

Det här fenomenet är inte unikt för vår kommun. Övergångar mellan stadier och skolformer innebär ofta kritiska faser för elever. I de här faserna kan både känslan av trygghet och möjligheten att visa sina kunskaper påverkas negativt. Det är sällan ett tecken på att eleverna faktiskt har lärt sig mindre. Oftast finns kunskaperna kvar, men förändrade förutsättningar gör det svårare för eleven att visa vad den kan.

Det som förändras är inte eleven i sig, utan ofta undervisningens upplägg, hur bedömning går till och vilka relationer eleven har till lärare och andra vuxna.

Fyra områden att ha i åtanke

När en elev byter klass, stadium eller skola förändras ofta flera delar av skolvardagen samtidigt. I många skolövergångar är det fyra områden som påverkar eleven allra mest:

• Rutiner förändras
• Relationerna förändras
• Undervisningen förändras
• Bedömningen förändras

Rutiner förändras

När elever byter sammanhang förändras ofta mycket på kort tid. Det kan handla om nya lokaler, andra raster, ändrade scheman eller att undervisningen sker i flera klassrum med olika lärare. För vissa elever känns det spännande, för andra tar det mycket energi att bara förstå hur dagen fungerar.

I början kan elevens fokus ligga mer på att hitta rätt sal, förstå nya rutiner eller lista ut hur man ber om hjälp, än på själva innehållet i undervisningen. Även sådant som vi vuxna tänker är självklart – som hur man ställer upp i led eller går till matsalen – kan skapa osäkerhet om det inte förklaras tydligt.

Ju mer förutsägbar och tydlig strukturen är, desto lättare blir det för eleverna att slappna av och rikta sin uppmärksamhet mot lärandet. Tydliga rutiner hjälper eleverna att förstå vad som gäller, vad som förväntas och hur de ska göra. Det sparar mental energi och skapar trygghet.

Men det är inte bara rutiner som gör skillnad. I en grupp är även små, återkommande stunder av gemenskap viktiga. Många lärare använder därför också ritualer, små handlingar med stor betydelse. Det kan vara att säga god morgon på samma sätt varje dag, ha en gemensam startaktivitet varje måndag eller att avsluta veckan med något eleverna känner igen och ser fram emot. Ritualer hjälper eleverna att orientera sig i tiden och skapa känslomässig trygghet. De blir som hållpunkter i en annars ny och kanske lite rörig skolvardag.

När vi kombinerar tydliga rutiner med gemensamma ritualer bygger vi en skolmiljö som är både strukturerad och välkomnande.

Relationerna förändras

När en elev byter klass, stadium eller skola förändras nästan alltid de vuxna i skolmiljön. Den relation som tidigare burit undervisningen, gett trygghet och varit en självklar väg till stöd och förståelse, försvinner. Det är en relation som ofta byggts upp under lång tid, där läraren lärt känna elevens styrkor, sårbarheter och sätt att lära. Den är inte lätt att ersätta.

Inför övergången är det inte ovanligt att elever känner oro över relationer. ”Vem ska jag nu vända mig till om jag undrar något? Vem ska kunna hjälpa mig?” Den frågan rymmer en längtan efter att bli sedd, förstådd och fortsatt buren.

I det nya sammanhanget behöver relationer byggas upp från början. Läraren behöver lära känna en ny grupp elever, och eleven behöver förstå vilka vuxna som går att lita på, hur undervisningen fungerar och vad som förväntas. För vissa elever sker detta snabbt. För andra kan det ta lång tid innan trygghet, förtroende och kontakt har hunnit växa fram.

Relationen mellan elev och lärare påverkar också elevens möjlighet att ta till sig undervisning, våga göra misstag och visa sitt kunnande. Därför behöver vi se relationsskapande som en aktiv och planerad del av undervisningen. Det får inte lämnas åt slumpen eller tiden. I synnerhet inte vid ett skifte, när så mycket annat redan är i rörelse.

Undervisningen förändras

Alla lärares sätt att undervisa är unika. Undervisningen skiljer sig mellan skolor och stadier men också mellan klassrum som ligger vägg i vägg. Därför är det inte konstigt att undervisningen förändras för elever i samband med en övergång. Det är i många fall oundvikligt. Men det vi kan påverka är hur stort hoppet blir mellan det gamla och det nya.

Ett sätt att göra övergången mjukare är att undervisa som om eleverna fortfarande befann sig i sitt tidigare sammanhang. Vi behöver inte veta exakt hur den tidigare läraren har lagt upp undervisningen. Men om vi försöker föreställa oss hur undervisningen kan ha sett ut, blir det lättare att möta eleverna där de faktiskt befinner sig och inte där vi förväntar oss att de borde vara.

Ytterligare en faktor som påverkar är att du som mottagande lärare kanske nyligen har lämnat en grupp som du följt under en lång tid. Kanske har du gått från årskurs 3 på gymnasiet, från årskurs 9 eller från en trygg sexa där rutiner och arbetssätt redan satt sig. Då kan de nya eleverna kännas små, ovana, osäkra. Vi har nog alla någon gång tänkt: Vad lätt det är att glömma hur mycket stöd och tydlighet elever faktiskt behöver i början.

Påminn dig själv om det. Sänk ribban för vad du förväntar dig i början – inte i krav på kvalitet, men i krav på självständighet. Gör det till en utmaning att skapa en undervisning där varje elev får känna: Det här klarar jag. Hellre att vi gör mer gemensamt, använder extra mycket struktur och provar oss fram tillsammans än att eleverna lämnas ensamma i ett sammanhang de ännu inte förstår.

Med tiden kan vi gradvis introducera nya arbetssätt, öka kraven och lära eleverna de strategier de behöver för att arbeta mer självständigt. Men övergången måste få börja i det välbekanta, i trygghet, tillgänglighet och gemenskap.

Bedömningen förändras

Bedömningsformerna kan förändras i övergången mellan stadier eller skolformer. Fokus kan till exempel skifta från muntliga redovisningar till skriftliga uppgifter, eller från kontinuerlig återkoppling i klassrummet till mer sammanhållna bedömningstillfällen. Elever som tidigare varit trygga i praktiska moment eller gemensamma samtal kan få svårare att visa vad de kan om kraven uttrycks på ett annat sätt.

Samtidigt förändras också lärarens förutsättningar för att göra bedömningar. En lärare som har följt en elev under flera års tid har haft möjlighet att se elevens kunnande i många olika sammanhang och därmed forma en allsidig bild av var eleven befinner sig. I ett nytt sammanhang, där läraren ännu inte känner eleven och undervisningen ser annorlunda ut, finns färre tillfällen att bygga denna helhetsbild. Det betyder att både lärare och elev kan behöva tid för att hitta gemensamma sätt att synliggöra kunnande.

Vad kan vi göra i undervisningen innan en övergång?

Som lärare kan vi förbereda våra elever för nästa steg genom att hjälpa dem förstå sig själva som elever. Att förstå sitt eget lärande och våga be om stöd ger eleven en styrka som inte syns i några papper eller på betyget.

Inför en övergång kan undervisningen därför ha som mål att göra eleverna så självständiga som möjligt. Vi kan stödja dem i att reflektera över sina egna strategier, formulera styrkor, utmaningar och behov.

Exempel på vad vi kan göra i undervisningen innan eleven lämnar, utifrån elevernas ålder och mognad:

• Synliggör och träna olika lärstrategier, till exempel hur man antecknar, ställer frågor, samarbetar i par eller använder digitala lärresurser.
• Arbeta med metakognitiva frågor, som: Vad gör du när du inte förstår? Hur vet du att du har lärt dig något? Vad brukar fungera för dig när du ska plugga till ett prov?
• Låt eleverna utvärdera sitt eget lärande regelbundet: Vad gick bra? Vad vill jag förbättra? Vad hjälpte mig att lyckas?
• Ge eleverna valmöjligheter i hur de visar sitt kunnande, till exempel genom att välja mellan att skriva, tala, spela in eller illustrera sina svar. Det stärker känslan av kontroll.
• Öva på att sätta ord på egna styrkor och behov, gärna i kombination med konkret stöd: “Jag behöver tid för att tänka själv först”, “Jag lär mig bäst när jag får prata muntligt.”
• Introducera enkla planeringsverktyg, som att använda checklistor, tidslinjer eller veckoplanering. Det hjälper eleverna att förstå och hantera uppgifter mer självständigt.
• Låt elever ta ansvar för delar av sitt arbete, till exempel genom att sätta egna mål, följa upp dem, eller välja i vilken ordning de vill göra vissa uppgifter.
• Arbeta med tydliga ramar och rutiner, och låt eleverna få träna på att navigera dem själva, till exempel genom att hämta material, välja uppgift eller följa instruktioner i flera steg utan ständig styrning

Vikten av vårt eget språk

Hur vi talar med eleverna om det som väntar har stor betydelse. Välmenande kommentarer som är tänkta att förbereda eleverna kan skapa oro eller förstärka känslan av att det kommer bli svårt. Hur känner en elev som för höra:

Om vi istället väljer ord som bygger tillit till elevens förmåga, och som signalerar att det finns stöd även i det nya kan vi trygga upp övergången.

“Du kommer känna igen dig.”
“Du kommer få hjälp att komma in i det nya.”
“Det du har lärt dig här följer med dig.”
”Du är redo.”