Begreppen differentiering och individualisering blandas ofta ihop i undervisningssammanhang. Det är lätt att tro att en undervisning som tar hänsyn till elevers olikheter innebär att varje elev ska få en skräddarsydd undervisning, men forskning visar att det snarare handlar om att skapa en undervisning där alla kan delta och utvecklas tillsammans.

En systematisk litteraturöversikt av Lindner & Schwab (2020) slår fast att individualisering sker på mikronivå, där undervisningen anpassas för varje enskild elev, medan differentiering sker på makronivå och handlar om att utforma undervisningen så att den fungerar för hela elevgruppen. Helena Wallberg (2019) betonar att differentiering inte innebär att varje elev får en unik uppgift eller en egen planering, utan att läraren redan i sin lektionsdesign skapar variation så att alla elever kan möta undervisningen på en nivå som gör den begriplig och utmanande​.

Det är just här missförståndet ofta uppstår. Lärare som känner att de måste individanpassa allt riskerar att fastna i en undervisning där elever får separata uppgifter, vilket kan leda till en oönskad segregation i klassrummet. Eikeland & Ohna (2022) beskriver hur differentiering kan ske på olika nivåer: genom anpassning till grupper, anpassning inom klassrummet eller genom ett mer systematiskt upplägg. Det betyder att vi kan nå en viss grad av individualisering genom att differentiera, men utan att det leder till att elever arbetar isolerade från varandra​.

Så vad innebär det i praktiken? Pozas m.fl. (2021) visar att när lärare differentierar sin undervisning genom att anpassa innehåll och arbetssätt, ökar elevernas sociala delaktighet och akademiska självuppfattning. Det innebär att en differentierad undervisning inte exkluderar elever genom att ge dem egna uppgifter, utan snarare stärker deras känsla av att vara en del av en gemensam lärprocess​.

Som lärare behöver vi alltså tänka på differentiering som en strategi för att inkludera – inte som ett sätt att individualisera. Genom att variera arbetssätt, tempo och stöd kan vi skapa en undervisning där alla elever arbetar mot samma mål, men på olika sätt. Då undviker vi att fastna i en undervisning där varje elev får sitt eget upplägg och istället skapar vi en gemensam undervisning som fungerar för alla.

Referenser

Eikeland, I. & Ohna, S. E. (2022). Differentiation in education: a configurative review. Nordic Journal of Studies in Educational Policy, s. 157-170.

Lindner, K.-T. & Schwab, S. (2020). Differentiation and individualisation in inclusive education: a systematic review and narrative synthesis. International journal of inclusive education.

Pozas, M., Letzel, V., Lindner, K.-T. & Schwab, S. (2021). DI (Differentiated Instruction) Does Matter! The Effects of DI on Secondary School Students’ Well-Being, Social Inclusion and Academic Self-Concept. Frontiers in Education, Volym 6.

Wallberg, H. (2019). Lektionsdesign - En handbok. Gothia Kompetens.