Vad betyder det att orkestrera lärandet?

Begreppet orkestrera används bland annat inom matematiken, men är överförbart på alla samtal som du som lärare leder i klassrummet. Differentieringstanken är högst närvarande vid helklassamtal. Tänk dig en dirigent som leder en kör: dirigenten vet precis när några röster behöver lyftas fram tydligare, när andra ska hålla tonen längre och när vissa behöver stöd för att våga ta ton överhuvudtaget. På samma sätt leder du som lärare klassrumssamtalen genom att anpassa dina frågor och din stöttning utifrån elevernas olika behov, förmågor och förutsättningar.

Att orkestrera innebär bland annat att du:

• förutser vilka svar och frågor eleverna kan tänkas ha.
• styr samtalet så att det leder mot lektionens mål.
• väljer ut och lyfter särskilt viktiga eller relevanta elevsvar.
• sorterar och ordnar svaren så att eleverna ser ett tydligt mönster.
• hjälper eleverna att upptäcka samband och förstå djupare begrepp.

Genom väl orkestrerad undervisning stärker du elevernas delaktighet och förståelse för innehållet. Du säkerställer också att alla elever blir sedda och bekräftade. Tydligt ledda klassrumssamtal hjälper eleverna att förstå sambanden mellan olika idéer och svar, vilket skapar djupare kunskap och meningsfullt lärande.

Tre olika syften med samtal i helklass

1. Samtal kring lektionens olika delar

Samtalet kring lektionens olika delar sker i början av lektionen. Här handlar det om att skapa tydlighet och struktur. Du beskriver vad ni ska lära er och hur det ska gå till. Du kontrollerar kortfattat elevernas förståelse, ser till att alla är med på banan och besvarar praktiska frågor. Syftet är att skapa klarhet och trygghet.

2. Planerat samtal i riktning mot lärandemålet

Planerade samtal i riktning mot lärandemålet är noggrant förberedda för att aktivt engagera eleverna i innehållet. De är inte spontana eller oplanerade samtal, utan bygger på att du som lärare har tänkt igenom både vad ni ska prata om och hur eleverna ska få möjlighet att bidra. Syftet är att leda samtalet mot ett specifikt lärandemål – tillsammans med eleverna.

Vi vill undvika att helklassamtalet fastnar i ett så kallat IRE-mönster, där läraren Initierar med en fråga, en elev räcker upp handen och ger ett kort Respons, och läraren därefter Evaluerar genom att säga om svaret är rätt eller fel. En sådan samtalsstruktur riskerar att begränsa samtalet till ett envägssvar mellan lärare och enskild elev, medan resten av klassen blir passiva åhörare. Det kan också skapa en osäkerhet hos elever som är rädda att svara fel.

När du istället orkestrerar ett planerat samtal, öppnas det upp för fler röster och tankar. Du förflyttar fokus från att hitta det rätta svaret till att utforska idéer tillsammans. När du ställer följdfrågor, bjuder in fler elever, knyter ihop olika elevsvar och låter eleverna bygga vidare på varandras tankar, skapas ett lärande samtal där alla kan vara delaktiga – på olika sätt och med olika mycket stöd. Det är här orkestrering och differentiering möts.

Fundera på hur du kan hjälpa eleverna att vara förberedda inför samtalet. Använd gärna kooperativa strukturer som EPA (Enskilt–Par–Alla). Lyft medvetet elevernas svar, vänta in och bekräfta deras bidrag, stötta dem som behöver hjälp och ställ utvecklande följdfrågor.

3. Spontana uppfångade frågor som blir till undervisning

Ibland ställer en elev en fråga du inte planerat för – men som du märker väcker nyfikenhet i rummet. Med din förankring i läroplan och kursplan kan du snabbt avgöra om det är en omväg värd att ta. Frågan kanske inte leder rakt mot dagens mål, men den öppnar för ett autentiskt lärande som engagerar.

När du vågar stanna upp och fånga sådana frågor kan det skapa levande och meningsfull undervisning. Tillsammans med klassen kan du reda ut begrepp, koppla till tidigare kunskaper eller utforska något som känns aktuellt. Därefter kan du smidigt leda tillbaka samtalet till det ni skulle lära er – nu ofta med ökat fokus och engagemang hos eleverna.

Hur gör du det i praktiken?

1. Planera samtalet

Fundera i förväg över vilka centrala frågor du vill ställa för att leda samtalet mot lärandemålet. Vilka tankar vill du att eleverna ska få syn på, och vilka begrepp eller samband behöver förtydligas? Tänk också igenom om du behöver något visuellt stöd för att hjälpa eleverna att förstå och hänga med, till exempel bilder, en gemensam modell eller en presentation .

2. Tydlig struktur och mål

Ett väl orkestrerat samtal behöver en tydlig riktning. Inled därför med att påminna om lektionens mål och förklara hur samtalet hänger ihop med det ni ska lära er. Det hjälper eleverna att förstå varför ni samtalar och vad de förväntas bidra med.

Var också tydlig med strukturen för samtale, till exempel hur man visar att man vill säga något, hur turordning hanteras och vilka former av delaktighet som är möjliga. När eleverna vet vad som gäller, vågar fler delta.

3. Skapa förutsättningar för delaktighet

En viktig del av planeringen handlar om att skapa förutsättningar för delaktighet. Hur kan du förbereda eleverna inför helklassamtalet så att alla kan bidra, utifrån sina olika behov och förutsättningar? När du har tänkt igenom både samtalets innehåll och struktur ökar chanserna att fler elever känner sig trygga och engagerade.

Använd gärna strukturerade samtalsmodeller som EPA (Enskilt–Par–Alla), där eleverna först får tänka själva, sedan samtala i par innan de deltar i helklassdiskussionen, skriva svar på frågor, skriva en tanketext eller någon annan förberedande övning som ger fler elever chansen att formulera sina tankar och känna sig förberedda. Var lyhörd för att elever kan behöva olika lång förberedelsetid och olika mycket stöd. Fundera på vilka elever som kan behöva få ja/nej-frågor eller slutna frågor för att våga eller kunna bidra? Vilka kan utmanas med mer öppna och reflekterande frågor?

4. Bekräfta elevernas bidrag

Att bli lyssnad på och bekräftad är avgörande för att våga delta. Lyft elevernas tankar, även när de inte är helt färdiga eller korrekta. Använd uppmuntrande formuleringar som visar att du värdesätter försöket och är intresserad av elevens resonemang. Det stärker elevernas självförtroende och bidrar till ett klassrumsklimat där det är okej att tänka högt, prova sig fram och att ha fel.

Din roll som samtalsledare blir också att göra elevernas bidrag tillgängliga för alla. Det kan handla om att hjälpa en elev att formulera färdigt en halv tanke, förtydliga vad en elev som är ny i svenska språket menar, eller att omformulera ett avancerat resonemang så att fler kan hänga med. På så sätt blir du en språklig brobyggare i samtalet utan att ta över elevernas tankar.

Fundera på hur du kan skapa ett lärandeklimat där det är okej att svara fel? Vad gör jag när en elev inte kan? Hur visar jag att även ofullständiga svar är viktiga för lärandeprocessen? Hur kan jag hjälpa till att förtydliga utan att förenkla för mycket?

Referenser

Larsson, M., & Ryve, A. (2012). Balancing on the edge of competency-oriented versus procedural-oriented practices: orchestrating whole-class discussions of complex mathematical problems. Mathematics Education Research Journal, 24(4), 447–465. https://doi.org/10.1007/s13394-012-0049-0

Stein, M. K., Engle, R. A., Smith, M. S. & Hughes, E.K. (2008). Orchestrating productive mathematical discussions: five practices for helping teachers move beyond show and tell. Mathematical Thinking and Learning 10(4).