Vi känner igen stunden. Frågorna börjar komma. Hur kommer det bli nästa år? Vem kommer jag vara med? Kommer jag hitta? Vad händer om jag inte förstår? Hur svårt blir det i nästa klass, på nästa stadium eller i nästa skolform? Vad finns det för möjligheter längre fram?

Det är då vi vet att en övergång närmar sig. Att förbereda elever inför ett nytt sammanhang handlar om mer än att avsluta ett läsår eller lämna över information. Det handlar om att skapa en bro mellan det som varit och det som ska komma. För många elever väcker övergångar både nyfikenhet och oro. Därför behöver vi hjälpa eleverna att förstå sig själva som elever, känna igen sitt lärande och få syn på sina styrkor, strategier och möjligheter inför nästa steg.

I detta arbete har flera professioner viktiga roller. Lärare, elevhälsa, fritidspersonal, mentorer och studie- och yrkesvägledare bidrar med olika perspektiv på elevens utveckling, behov, lärande och väg vidare. När vi tillsammans hjälper elever att förstå vad som väntar och vad de själva bär med sig blir övergången lättare att orientera sig i.

Vad menar vi med övergångar?

Begreppet övergång används för att beskriva de förändringar som sker när elever rör sig mellan olika delar av utbildningssystemet, till exempel mellan skolformer, stadier, klasser, lärare eller utbildningsvägar. Övergångar innebär ofta nya relationer, nya arbetssätt, nya krav och nya sociala sammanhang.

För många elever blir övergången en period där trygghet, motivation och självbild påverkas. Det gäller både yngre elever som möter nya vuxna, nya lokaler och nya rutiner, och äldre elever som också kan stå inför frågor om utbildningsval, framtid och tillhörighet. Övergångar kan väcka oro, men de kan också skapa ny motivation, nya möjligheter och framtidstro.

Hur övergången upplevs påverkas ofta av hur väl eleven förstår det nya sammanhanget, känner sig delaktig och får möjlighet att förbereda sig i förväg.

Mjuka och markerade övergångar

Övergångar kan se olika ut och påverka elever på olika sätt. I forskning om skolövergångar används ibland begreppen mjuka och markerade övergångar för att beskriva hur stora förändringarna blir för eleven.

En mjuk övergång bygger på igenkänning och kontinuitet. Eleven får möjlighet att förstå det nya sammanhanget i förväg, träffa nya vuxna, känna igen arbetssätt eller veta hur rutiner kommer att fungera. Det kan skapa trygghet och göra steget lättare att ta.

En markerad övergång innebär större förändringar. Det kan handla om en ny skolform, en ny elevgrupp, nya krav, nya lokaler och många nya relationer samtidigt. För vissa elever väcker det nyfikenhet och motivation. För andra kan det skapa oro eller osäkerhet inför nästa steg.

Hängmatteeffekten

När vi följer elevgrupper över tid i Eskilstuna kan vi se att resultaten sjunker något i samband med skolövergångar, för att sedan stiga igen. I linjediagram över resultat kan det se ut som en mjuk svacka. Formen påminner om en hängmatta och har därför ibland kallats hängmatteeffekten.

Det här fenomenet kan hjälpa oss att förstå något viktigt. En tillfällig svacka behöver inte betyda att eleverna faktiskt har lärt sig mindre. Ofta finns kunskaperna kvar, men nya förutsättningar gör det svårare för eleven att visa vad den kan.

Det som förändras är ofta sammanhanget runt eleven: undervisningens upplägg, bedömningsformerna, rutinerna, relationerna och elevens känsla av trygghet. Därför behöver vi vara varsamma när vi tolkar tidiga signaler efter en övergång. Vi behöver fråga oss vad eleven kan, men också vilka förutsättningar eleven har fått att visa sitt kunnande i det nya sammanhanget.

Framtid, vägledning och nästa steg

Inför en övergång börjar många elever fundera över vad som väntar. För yngre elever kan det handla om nya vuxna, nya platser, nya grupper, raster, rutiner och sätt att göra saker på. För äldre elever kan frågorna också handla om utbildningsval, framtid, självständighet och tillhörighet. Oavsett ålder behöver elever få sätta ord på sina tankar, frågor och förväntningar.

Här blir studie- och yrkesvägledning en viktig del av skolans arbete med övergångar. Vägledning handlar inte bara om att göra val inför gymnasiet eller yrkeslivet. Den börjar tidigt och handlar också om att elever får upptäcka sina styrkor, intressen, erfarenheter och möjligheter. När elever får hjälp att förstå sig själva, sitt lärande och sin väg vidare blir det lättare att känna tilltro inför nästa steg.

Studie- och yrkesvägledaren kan bidra med ett särskilt perspektiv, men vägledning är också hela skolans ansvar. I undervisningen, i samtal med elever och i mötet med vårdnadshavare kan vi hjälpa elever att förstå hur det de gör idag hänger ihop med det som väntar längre fram.

Tillsammans kan vi skapa övergångar där elever inte bara får information om nästa steg, utan också stöd i att känna: Jag har med mig något. Jag kan lära mig mer. Jag har möjligheter framåt.

Fyra områden att ha i åtanke

I samband med övergångar förändras ofta flera delar av elevens skolvardag samtidigt. Fyra områden påverkar ofta både trygghet, motivation och möjligheten att orientera sig i det nya sammanhanget:

• Rutiner förändras
• Relationerna förändras
• Undervisningen förändras
• Bedömningen förändras

Rutiner förändras

När elever byter sammanhang förändras ofta mycket på kort tid. Det kan handla om nya lokaler, andra raster, ändrade scheman, nya digitala miljöer eller att undervisningen sker i flera klassrum med olika lärare. För vissa elever känns det spännande. För andra tar det mycket energi att bara förstå hur dagen fungerar.

I början kan elevens fokus ligga mer på att hitta rätt plats, förstå nya rutiner eller lista ut hur man ber om hjälp än på själva innehållet i undervisningen. Även sådant som vi vuxna tänker är självklart kan skapa osäkerhet när det är nytt. Det kan handla om hur man ställer upp i led, var man lämnar material, hur man loggar in, när man får gå till matsalen eller vad man gör när man är klar.

Ju mer förutsägbar och tydlig strukturen är, desto lättare blir det för eleverna att slappna av och rikta sin uppmärksamhet mot lärandet. Tydliga rutiner hjälper eleverna att förstå vad som gäller, vad som förväntas och hur de ska göra. Det sparar mental energi och skapar trygghet.

Men det är inte bara rutiner som gör skillnad. I en grupp är även små, återkommande stunder av gemenskap viktiga. Många lärare använder därför också ritualer, små handlingar med stor betydelse. Det kan vara att säga god morgon på samma sätt varje dag, ha en gemensam startaktivitet, använda en återkommande reflektionsfråga eller avsluta veckan med något eleverna känner igen.

Ritualer hjälper eleverna att orientera sig i tiden och skapa känslomässig trygghet. De blir hållpunkter i en skolvardag som annars kan kännas ny och svår att överblicka.

När elever förstår hur det nya sammanhanget fungerar blir det också lättare att rikta energi mot relationer, lärande och nästa steg, i stället för att försöka förstå själva systemet. När vi kombinerar tydliga rutiner med gemensamma ritualer bygger vi en skolmiljö som är både strukturerad och välkomnande.

Relationerna förändras

När en elev byter klass, stadium, skola eller skolform förändras nästan alltid relationerna till vuxna och andra elever. Den relation som tidigare burit undervisningen, gett trygghet och varit en självklar väg till stöd och förståelse finns kanske inte kvar på samma sätt. Det kan vara en relation som byggts upp under lång tid, där läraren eller andra vuxna har lärt känna elevens styrkor, sårbarheter och sätt att lära.

Inför övergången är det inte ovanligt att elever känner oro över relationer. Vem ska jag vara med? Vem kan jag fråga? Vem kommer förstå mig? För yngre elever kan frågorna handla om lek, trygghet, vuxenkontakt och att hitta sin plats i gruppen. För äldre elever kan de också handla om identitet, tillhörighet och framtid. Kommer jag passa in? Har jag valt rätt? Vem kommer jag bli i det nya sammanhanget?

Bakom frågorna finns ofta samma behov: att bli sedd, förstådd och trygg.

I det nya sammanhanget behöver relationer byggas upp från början. Läraren behöver lära känna en ny grupp elever, och eleven behöver förstå vilka vuxna som går att lita på, hur undervisningen fungerar och vad som förväntas. För vissa elever sker detta snabbt. För andra kan det ta lång tid innan trygghet, förtroende och kontakt har hunnit växa fram.

Relationen mellan elev och vuxna påverkar också elevens möjlighet att ta till sig undervisning, våga göra misstag och visa sitt kunnande. Därför behöver vi se relationsskapande som en aktiv och planerad del av undervisningen. Det får inte lämnas åt slumpen eller tiden. Särskilt inte vid en övergång, när så mycket annat redan är i rörelse.

Studie- och yrkesvägledaren kan också vara en viktig vuxen i övergångsarbetet. Ibland handlar det om samtal kring framtid, utbildningsvägar och val. Ibland handlar det om något bredare: att hjälpa eleven att se sina styrkor, förstå sina möjligheter och känna tilltro till att nästa steg går att hantera.

Undervisningen förändras

Alla lärares sätt att undervisa är unika. Undervisningen skiljer sig mellan skolor och stadier, men också mellan klassrum som ligger vägg i vägg. Därför är det naturligt att undervisningen förändras för elever i samband med en övergång. Det vi kan påverka är hur stort hoppet blir mellan det gamla och det nya.

Ett sätt att göra övergången mjukare är att börja i sådant elever kan känna igen. Vi behöver inte veta exakt hur undervisningen har sett ut tidigare, men vi kan vara nyfikna på vilka arbetssätt, strategier och former för stöd eleverna är vana vid. Har de arbetat mycket tillsammans? Är de vana vid bildstöd, gemensamma genomgångar, EPA, läsloggar, praktiska moment eller digitala verktyg? Hur har de fått hjälp att komma igång, hålla fokus och förstå vad som förväntas?

Som mottagande lärare har vi ofta nyligen lämnat en grupp där rutiner, relationer och arbetssätt redan satt sig. Då är det lätt att glömma hur mycket stöd och tydlighet elever behöver i början av ett nytt sammanhang. De nya eleverna kan uppfattas som ovana eller osäkra, när de egentligen bara försöker förstå hur just den här undervisningen fungerar.

Därför behöver vi sänka ribban för självständighet i starten, utan att sänka förväntningarna på lärande. Vi behöver göra det möjligt för eleverna att känna: Det här klarar jag. Det kan handla om att göra mer gemensamt, använda extra tydlig struktur, modellera hur en uppgift kan göras och låta eleverna prova sig fram tillsammans.

Med tiden kan vi gradvis introducera nya arbetssätt, öka kraven och lära eleverna de strategier de behöver för att arbeta mer självständigt. Men övergången behöver få börja i trygghet, tillgänglighet och gemenskap.

Bedömningen förändras

Bedömningsformerna kan förändras i samband med en övergång. Fokus kan till exempel skifta från muntliga samtal till skriftliga uppgifter, från praktiska moment till mer abstrakta resonemang eller från kontinuerlig återkoppling i klassrummet till mer sammanhållna bedömningstillfällen. Elever som tidigare varit trygga i ett sätt att visa kunnande kan behöva tid för att förstå hur kunnandet synliggörs i det nya sammanhanget.

Samtidigt förändras också lärarens förutsättningar för att göra bedömningar. En lärare som har följt en elev under lång tid har haft möjlighet att se elevens kunnande i många olika situationer och därmed forma en allsidig bild av var eleven befinner sig. I ett nytt sammanhang, där läraren ännu inte känner eleven och undervisningen ser annorlunda ut, finns färre tillfällen att bygga denna helhetsbild.

Det betyder att både lärare och elev kan behöva tid för att hitta gemensamma sätt att synliggöra kunnande. Därför behöver bedömning i samband med övergångar vara varsam, nyfiken och framåtsyftande. Vi behöver använda det vi redan vet om eleven, men också ge eleven möjlighet att visa sitt kunnande på flera sätt.

Hur elever upplever bedömning i samband med övergångar kan påverka självkänsla, motivation och tilltro till den egna förmågan. Därför blir det viktigt att elever får känna igen sina styrkor och uppleva att deras tidigare erfarenheter tas tillvara även i det nya sammanhanget.

Vad kan vi göra innan en övergång?

Vi i skolan kan förbereda elever inför nästa steg genom att hjälpa dem förstå sig själva som elever och människor i utveckling. Att förstå sitt eget lärande, kunna sätta ord på sina styrkor och våga be om stöd ger eleven något värdefullt att bära med sig vidare, långt bortom betyg och dokumentation.

Inför en övergång kan undervisning, vägledning och samtal därför ha som mål att stärka elevens självständighet, delaktighet och tilltro till den egna förmågan. När elever får möjlighet att reflektera över hur de lär, vad som fungerar för dem och vilka mål eller förhoppningar de har framåt blir det lättare att orientera sig i nya sammanhang.

Exempel på vad vi kan göra innan en övergång, utifrån elevernas ålder och mognad:

• Synliggör och träna olika strategier, till exempel hur man ber om hjälp, samarbetar, packar rätt material, antecknar, använder bildstöd, använder digitala lärresurser eller planerar sitt arbete.
• Arbeta med frågor som hjälper eleverna att förstå sitt lärande: Vad gör du när du inte förstår? Hur vet du att du har lärt dig något? Vad brukar hjälpa dig när du ska lära dig något nytt?
• Låt eleverna regelbundet reflektera över sitt eget lärande: Vad gick bra? Vad vill jag utveckla? Vad hjälpte mig att lyckas?
• Ge eleverna möjlighet att visa sitt kunnande på olika sätt, till exempel genom att skriva, tala, visa praktiskt, illustrera, spela in eller samtala.
• Öva på att sätta ord på styrkor, behov och strategier, exempelvis: “Jag behöver tid att tänka först”, “Jag lär mig bäst när jag får prata tillsammans med någon” eller “Jag behöver veta vad jag ska göra när jag är klar.”
• Introducera enkla planeringsverktyg som checklistor, bildstöd, tidslinjer, veckoplaneringar eller arbetsgångar för att stärka elevens självständighet.
• Låt eleverna ta ansvar för delar av sitt arbete genom att sätta mål, följa upp dem och göra val kring sitt lärande.
• Samtala om nästa steg och låt elever formulera frågor, förväntningar och funderingar kring nya grupper, nya vuxna, nya skolformer eller utbildningsvägar.
• Synliggör vilka vuxna, stödstrukturer och möjligheter som finns i nästa sammanhang så att eleverna lättare kan orientera sig i det nya.
• Arbeta med tydliga ramar och rutiner samtidigt som eleverna får träna på att navigera dem mer självständigt.
• Använd vägledande samtal och undervisning för att hjälpa elever att få syn på sina intressen, styrkor och möjligheter, även långt innan det är dags att göra större utbildningsval.

Vikten av vårt eget språk

Hur vi talar med eleverna om det som väntar har stor betydelse. Välmenande kommentarer som är tänkta att förbereda eleverna kan ibland skapa oro eller förstärka känslan av att det kommer bli svårt. Hur känner en elev som för höra:

Sådana formuleringar kan vara sagda i omsorg, men de kan också väcka känslan av att nästa steg är något hotfullt. Elever kan börja undra om de verkligen är redo, om de kommer räcka till eller om det de kan idag inte längre kommer vara värt något.

Om vi i stället väljer ord som bygger tillit till elevens förmåga, och som signalerar att det finns stöd även i det nya, kan vi trygga upp övergången.

Vi kan säga:

“Det du har lärt dig här följer med dig.”
“Du kommer få hjälp att komma in i det nya.”
“Du behöver inte kunna allt från början.”
“Du har strategier som du kan använda även i nästa sammanhang.”
“Vi ska hjälpas åt att förstå vad som blir viktigt för dig framåt.”
“Du är på väg, och du har med dig mer än du tror.”

Språket kan hjälpa elever att se övergången som ett steg vidare, inte som ett test de måste klara på egen hand. När vi talar om det nya med tilltro, tydlighet och värme stärker vi elevens möjlighet att gå vidare med både trygghet och framtidstro.