Del 2 - När blicken blir gemensam
Under ett kollegialt sambedömningsmöte får Sara pröva sina funderingar tillsammans med andra. Här delas exempel, frågor och dilemman med öppenhet. I samtalet växer en gemensam förståelse fram som bygger både tillit och yrkesmässig trygghet. Vad händer när tolkningar möts? Hur skapar vi samsyn av teorin som även håller i praktiken?
I kollegiala samtal om bedömning växer en gemensam förståelse fram. Bild från Canva.
Torsdag eftermiddag i personalrummet. Lärare från hotell och restaurang, fastighet samt vård och omsorg har samlats för sambedömning. På bordet ligger bilder, filmer och anteckningar från praktiska moment, tillsammans med kursmål och nivåbeskrivningar från anpassad gymnasieskola.
Jennie, lärare i vård och omsorg, berättar:
– Jag har en elev som klarar momenten när jag visar och stöttar, men som blir osäker när jag inte finns nära. I samtal om vårdtagarens behov av stöd i vardagen försöker jag lägga märke till när eleven medverkar. Hur kan jag vara säker på att det är elevens egna tankar som kommer fram och att jag inte styr samtalet för mycket genom mina frågor och exempel?
Anders från fastighet nickar:
– Jag har en elev som fixar reparationer perfekt om det är exakt samma uppgift som vi tränat, men som inte klarar variationer. Hur bedömer vi det?
Samtalet går vidare och Sara visar två filmer från köket: en elev jobbar lugnt och metodiskt men missar hygienrutinen, en annan arbetar snabbt med ojämn precision.
– Det ena ser snyggt ut, det andra ger bra resultat. Hur ska vi väga dessa moment?
De använder en gemensam arbetsmodell: beskriv situation, ställ frågor, tolka mot kursmål och nivåer, reflektera om nästa steg. En kollega från fastighet betonar: säkerhet måste ibland väga tyngre än hur snabbt ett moment genomförs, även om det tar längre tid.
Jennie sammanfattar:
– Vi måste bli tydligare på vilka delar som är nödvändiga för att eleven ska vara redo för arbetslivet, och använda nivåerna för att skapa en likvärdig bedömning.
Nyfiken på samtalsstrukturen som Sara och hennes kollegor använde? Fyll i din e-postadress här så landar den snart i din inkorg.
Sara uppskattar det här. Hon känner att hon inte behöver bära allt själv. När Elyas förra veckan deltog i en samarbetsövning genom att aktivt följa sin kompis rörelse, då såg elevassistenten det först. Och i efterhand kunde de tillsammans förstå att det inte var en tillfällighet, utan ett tecken på ökat deltagande.
När mötet börjar runda av, lutar sig Sara bakåt. Hon tänker på allt det där som inte får plats i dokumentationsmallar. De små förskjutningarna. Det som börjar som en tendens och kanske växer till ett uttryck, eller till och med en intention.
Och hon vet, det är inte i ensamma bedömningar det tydliggörs, utan i det kollegiala. I att någon annan ser, bekräftar, undrar, tolkar tillsammans. Det är så blicken blir gemensam.
Från teori till praktik
Som stöd för arbetet i den här modulen finns ett dokument med Saras tankar och citat ur styrdokumenten. Alla tre delar från berättelsen om Sara är samlade i samma dokument så om du redan har arbetat med del 1 kan du leta rätt på det dokumentet. Fyll annars i din e-postadress så landar dokumentet strax i din inkorg. Skriv ut del 2 till varje deltagare.
Moment A – Förberedelse
Samlas med kollegor.
- Läs berättelsen om Sara högt.
- Ge en stund för alla att enskilt formulera några tankar utifrån berättelsen.
- Spara tankarna (vi återkommer till dem strax) och gå sedan vidare till Moment B.
Moment B – Bearbetning
- Ta fram det utskrivna dokumentet.
- Läs tillsammans igenom citaten ur styrdokumenten och Saras tankar.
- Ge en stund för alla att enskilt formulera en tanke om varje citat.
- Gå sedan vidare och samtala tillsammans.
- Avsluta med att formulera en gemensam tanke att ta med i det fortsatta arbetet med bedömning.