Maj är här och vårterminen närmar sig sitt slut. Sara och arbetslaget samlas återigen, denna gång för att tillsammans sammanställa bedömningarna inför betygssättning och individuell utvecklingsplan. De bläddrar igenom mappar, tittar på filmer och går igenom dokumentation från hela terminen.

Sara berättar om en elev som i höstas behövde mycket stöd vid matlagning, men som nu kan planera och genomföra flera moment självständigt och visar fördjupade kunskaper inom Hem- och konsumentkunskap. Eleven har även utvecklat förmågan att reflektera över vad som fungerade och vad som kan förbättras.

Johan berättar om en elev som visat stor nyfikenhet och engagemang i Natur och miljö, och som utvecklat grundläggande kunskaper till fördjupade genom att aktivt delta i skolans trädgårdsprojekt och kunna förklara varför vi behöver ta hand om naturen. Karin tar upp en elev som har språksvårigheter men som genom Estetisk verksamhet visat ökad kommunikationsförmåga och en fördjupad förståelse för sitt uttryckssätt.

De pratar om hur viktigt det är att bedömningen speglar elevens kunnande här och nu, i olika miljöer, både i övningssituationer och i verkliga sammanhang. Sara lyfter vikten av att betona elevens framsteg och inte fastna i tidigare svårigheter.

Samtidigt ställer de sig frågan: Hur kan de fortsätta utveckla arbetssätt och bedömning så att eleverna får möjlighet att nå så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar? Hur kan de tillsammans skapa en ännu tryggare och tydligare bild av elevernas kunskaper inom ämnesområdena?

När mötet avslutas känner Sara en stark tilltro till arbetslaget och vetskapen om att den gemensamma reflektionen och samsynen ger eleverna bättre förutsättningar att lyckas och utvecklas vidare.