Att kunna läsa är inte alltid detsamma som att förstå. Och att förstå är inte detsamma som att orka ta sig igenom. På gymnasiet möter vi elever som läser med flyt och djup, men också de som tvekar inför längre texter, fastnar i ämnesspråket eller ger upp när de inte hänger med. Ofta i samma klass.

Många elever kommer till gymnasiet med låga läsresultat i bagaget. PISA-resultaten har visat att var fjärde femtonåring i Sverige inte når upp till grundläggande nivå i läsförståelse. Det är en siffra som märks i våra klassrum. Men det betyder inte att vi måste förändra allt. Det betyder att vi behöver möta våra elever där de är och ge dem verktyg att fortsätta utveckla en läsförmåga som behövs för att kunna ta del av och bidra till samhället.

Språket i varje ämne

På gymnasiet ökar kraven på att kunna ta sig an komplexa texter, tolka ämnesspecifika begrepp och uttrycka sig korrekt inom olika kunskapsområden. Språket blir inte bara ett redskap för lärande – det är en del av själva ämneskunskapen.

Modellen The Simple View of Reading hjälper oss att förstå vad läsning egentligen är, att läsning består av såväl avkodning som språkförståelse och läsförståelse. Att kunna läsa innebär inte automatiskt att man förstår en laborationsinstruktion, en juridisk text, ett nyhetsflöde eller en vetenskaplig artikel. Därför behöver språkutveckling vara en del av undervisningen i varje ämne.

Alla gymnasielärare har ett ansvar för att göra sina texter begripliga. Det innebär inte att undervisa i "svenska", utan att stötta eleverna i att utveckla den språkförmåga som behövs för att kunna ta till sig innehållet i just det ämne du undervisar i.

Det kan se olika ut:

• En historielärare guidar eleverna i att förstå källor, tidsbegrepp och orsakssamband.
• En fysiklärare hjälper eleverna att tolka facktermer, formler och diagram.
• En samhällskunskapslärare stöttar tolkningen av argumenterande texter, nyheter och myndighetsspråk.
• En yrkeslärare gör instruktioner, säkerhetsföreskrifter och fackbegrepp tillgängliga för hela gruppen.
• En matematiklärare synliggör strukturen i textuppgifter och tränar eleverna i att formulera lösningar med korrekt begreppsanvändning.
• En engelsklärare arbetar med strategier för att förstå och analysera olika genrer, från sakprosa till skönlitteratur.

Att göra språket synligt i undervisningen är inte ett extra moment utan en förutsättning för att fler elever ska kunna tillgodogöra sig innehållet i ämnet.

Läsningen som gemensam aktivitet

När vi läser tillsammans i klassrummet – högt, i par eller enskilt i samma bok – blir fler elever delaktiga. Vi ser hur elever som annars drar sig undan vågar ställa frågor, tänka högt och bidra till samtalet. Läsningen blir inte bara individuell prestation, utan en gemensam bearbetning av innehåll.

Det behöver inte vara komplicerat. Att pausa mitt i en text för att reda ut ett ord eller ställa en tolkningsfråga räcker ofta långt. Eller att tänka högt inför klassen: “Här funderar jag på vad författaren menar egentligen...” Vi ger eleverna ett språk för att prata om text, samtidigt som vi visar att det är okej att inte förstå direkt.

Olika behov – olika stöd

Vi undervisar gymnasieelever med mycket olika erfarenheter av läsning. Några har starka strategier och läser med både djup och flyt. Andra saknar vana vid längre texter, eller behöver stöd för att ta sig igenom ämnesspecifikt språk. Det märks särskilt när vi introducerar nya texttyper, till exempel vetenskapliga artiklar, facktexter eller romaner med komplex berättarstruktur.

Att anpassa undervisningen till elevernas behov handlar inte om att sänka kraven. Det handlar om att erbjuda tillgång till innehållet. Det kan betyda att ge stöd i början – till exempel genom att förklara syftet med texten, lyfta svåra begrepp eller visa hur man kan ta sig an första sidan. Det kan också handla om att låta elever läsa i olika former: högt, i par, med stöd av ljudfil eller tillsammans i grupp.

Tillgänglig undervisning med digitala lärresurser som stöd

På gymnasiet behöver digitala lärresurser vara en naturlig del av undervisningen. De kan göra undervisningen mer tillgänglig för elever som har lässvårigheter och säkerställa att ingen elev hindras i sin kunskapsutveckling på grund av svårigheter med läsning. Genom att använda rätt strategier och verktyg i undervisningen kan vi ge alla elever likvärdiga möjligheter att förstå och ta till sig kunskap oavsett läsförmåga.

Hur kan vi arbeta med texter i gymnasiet?

• Läs högt tillsammans. Det ger tillgång till innehållet direkt och sänker tröskeln.
• Använd textsamtal i helklass eller grupp. Det hjälper eleverna att tolka och tänka vidare.
• Visa hur man gör. Modellera hur du själv närläser en text eller löser upp svåra meningar.
• Stanna upp vid ämnesspecifika begrepp. Låt eleverna samtala om dem och använda dem aktivt.
• Ge eleverna olika sätt att ta till sig texten – till exempel genom att lyssna, läsa i par eller arbeta med frågor.
• Låt eleverna skriva om det de läst. Det fördjupar förståelsen och tränar uttrycksförmågan.
• Ge struktur. Använd stödmallar, nyckelord och sammanfattningar före och efter läsning.
• Koppla texten till något som spelar roll för eleven. Det ökar motivationen.